Otrygga bostadsområden i Malmö

Idag gick Malmö stad ut med ett pressmeddelande med rubriken Nu krävs krafttag för att öka tryggheten! efter att det under de senaste veckorna har varit en rad skottlossningar och granatangrepp i staden. För några timmar sedan rapporterades det om skottlossning mot en lägenhet i Herrgården , samma område där 27 personer blev gripna efter en skottlossning för några veckor sedan. Däremellan har en explosion briserat i Södra Sofielund, och dagen efter  fyra personer blivit skjutna i samma område, två handgranater har kastats mot ett bostadshus i Kroksbäck samt en person blivit skjuten i Söderkulla.

Sammantaget är det här en exceptionellt våldsam period, och det är bra att kommunledningen markerar en vilja att ta tag i problemet. Att det finns problem med otrygghet i delar av Malmö är dock ingen nyhet, och alla de områden som nu drabbats av dessa våldsdåd ligger i anslutning till bostadsområden där otryggheten länge har varit stor.  När vi pratar om platser med mycket sociala problem i Malmö kan dessa fyra platser sägas vara del av de fyra kluster av bostadsområden i Malmö som präglas av segregation, ekonomiskt utsatthet, kriminella nätverk och otrygghet.
Nästa vecka ska jag prata om otrygga bostadsområden på ett seminarium i Almedalen som organiseras av Polismyndigheten. I mina förberedelser för det seminariet har jag karterat de fyra platser där ovan nämnda händelser inträffat i relation till nivån av allmän otrygghet i Malmö Områdesundersökning 2012. Kartan visar allmän otrygghet (oro att utsättas för brott) från grönt till rött. Gult motsvarar genomsnittet i Malmö, orange och rött är mer otrygghet än snittet, och gröna nyanser är mindre otrygghet än genomsnittet (Vita områden har få invånare. Se också mitt tidigare blogginlägg om statistiska osäkerheter kring detta)

På kartan ovan har jag lagt till en * för de fyra platser där skottlossningar och granater har använts de senaste tre veckorna i Malmö samt lagt in blåa ringar för att markera ut de kluster av bostadsområden där det finns problem med otrygghet, fattigdom (se mitt tidigare blogginlägg om fattigdom och otrygghet) samt mer eller mindre utvecklad kriminalitet. Längst österut har vi Rosengård, där Ramels väg längst österut har varit hårt drabbat av skottlossningar och sprängdåd. Strax väster om Rosengård kommer Södra innerstaden, där framför allt Rasmusgatan i Södra Sofielund har drabbats av liknande problem. Söder om Södra innerstaden ligger Fosie, där varierande grad av problem finns i flera områden såsom Lindängen, Hermodsdal och Söderkulla. Längst västerut till sist har vi Hyllie, där områdena Holma och Kroksbäck länge har dragits med vissa problem, och på senare år även Bellevuegården har varit hårt drabbat av skottlossningar.

En skillnad som kan vara värt att påpeka här relativt Stockholm och Göteborg är hur nära allt är. Södra innerstaden är en del av innerstaden - inte ett miljonprogram långt bort. Från Södra innerstaden är det sedan bara ett stenkast till miljonprogrammen i Rosengård och Fosie, och bara någon kilometer till de utsatta områdena i Hyllie. Otryggheten är väldigt centralt placerad i Malmö - i stadens utkanter med välmående villaområden eller landsbygd är människor generellt sett minst lika trygga som i övriga Sverige. 

Det är viktigt att poängtera att även i dessa områden där otryggheten är hög är det många som trivs väldigt bra, och en majoritet brukar beskriva sig som trygga. Det är också helt felaktigt att beskriva dessa områden som "polisfria" eller "no-go zoner". Polisen är i dessa områden dagligen, liksom bland annat personal från Malmö stad - och inte helt sällan forskare som jag själv. En annan viktig komponent för att förstå dessa områden är att problemet ofta är starkt koncentrerade till enstaka gator eller kvarter. Bostadsområden som Södra Sofielund, Kroksbäck eller Herrgården har förvisso problem, men problemen är klart tydligast på en enskild gata i respektive bostadsområde medan övriga delar av området är mindre drabbade.

Däremot går det inte att förneka att detta är områden som har problem med otrygghet och lokala kriminella nätverk. Inte sällan pågår mer eller mindre öppen försäljning av narkotika, vilket tillsammans med allmänt stök och grova våldsbrott med skjutvapen skapar en otrygg miljö.Både polisen och Malmö stad bör kunna göra mer för att förbättra situationen i dessa områden. Samtidigt är det viktigt att notera att mycket görs, och som Malmö stad konstaterar i sitt pressmeddelande har arbetet utvecklats under de senaste åren. Bland de initiativ jag är bekant med kan nämnas lovande insatser från områdespolisers sida med att systematiskt besöka samtliga hushåll på de mest utsatta adresserna i vissa bostadsområden för att visa sitt stöd och samla in information. Sådana insatser behövs i områden där många drar sig för att prata med polisen som jag diskuterat tidigare på bloggen. I Stadsområde Väst har en särskild utredare rekryterats (full disclosure: Rekryterats från min gamla forskargrupp på Malmö högskola) för att arbeta fram en konkret handlingsplan för ökad trygghet i bland annat Kroksbäck, Holma och Bellevuegården. Gemensamt för båda dessa initiativ är dock att de enligt min mening borde ha varit självklara, men nu har framkommit som resultat av att anställda inom polis och kommun samt deras chefer har kämpat för att få loss resurserna till detta. Den typen av insatser borde vara en del av den reguljära verksamheten och metoderna borde kontinuerligt följas upp, utvecklas och förfinas.

Att polisen måste satsa på att utreda och lagföra de skyldiga till skottlossningar och sprängdåd är en självklarhet. Lika självklart borde det vara med långsiktiga insatser för att förbättra situationen i de bostadsområden där många är rädda och känner sig utelämnade. Jag har i flera sammanhang nämnt möjliga åtgärder som jag tycker är rimliga att införa. Här är tre enkla åtgärder som jag tycker att polisen borde införa omedelbart:
* Prioritera utsatta områden i ingripande-verksamheten. När någon ringer från ett av dessa områden borde det alltid komma en polis. Polisen kan inte alltid göra något åt problemet, men polisen kan se till att alltid visa sig engagerad för invånare i utsatta områden där somliga tvekar inför att kontakta polisen från första början.
* Beordra samtliga IG-poliser som inte har ett konkret uppdrag ( i den mån detta fortfarande händer) att parkera i ett av de mest utsatta områdena, och se till att så sker. Även om polisen redan nu vistas mycket i dessa områden skulle det vara önskvärt om polisen oftare var där utan att ha ett konkret uppdrag. Lär känna området, låt området lära känna er.
* Utöka områdespolisen, och stötta de områdespoliser som visar initiativförmåga och kapacitet att arbeta systematiskt för att öka tryggheten samt förebygga brott. Initiativ som det jag nämnt ovan om att systematiskt knacka dörr på de mest utsatta adresserna i miljonprogramsområden är smarta, och troligen effektiva, åtgärder för att förbättra situationen i området på både kort och lång sikt.

När det gäller skottlossningar finns dessutom möjligheten att testa beprövade program från andra delar av världen. Inte minst i USA finns numera en hel del forskning kring möjligheter att minska skjutvapen-våld, till exempel Cure Violence som i flera utvärderingar visats sig vara effektiv. I en svensk kontext blir detta givetvis betydligt dyrare per förebyggd skottlossning - men när politiker på alla nivåer nu ändå pratar vitt och brett om att förebygga skottlossningar är det kanske en kostnad som går att ta. Cure violence är bara ett exempel dock, det finns massor av saker som går att göra. Både forskningen och mängder av engagerade medarbetare inom polisen, kommunen och civilsamhället kan bidra med tankar, erfarenheter och idéer. Det som saknas är resurser och vilja att långsiktigt arbeta med dessa frågor, istället för att bara genomföra enstaka projekt eller släcka bränder där det för tillfället är som värst.

Slutligen. Av de bostadsområden jag ovan nämnt där det finns mer eller mindre stora problem med otrygghet och kriminella nätverk kan det vara värt att notera att endast två av dessa (Herrgården och Södra Sofielund) är med i Rikskrims kartläggning över bostadsområden som har problem med kriminella nätverk. Den siffran borde enligt min mening utökas med ytterligare 3-7 områden i Malmö.