måndag 8 februari 2021

Skjutningar, utsatta områden och öppen drogförsäljning

För ett par år sen gjorde jag tillsammans med Joakim Sturup, Amir Rostami, Mia-Maria Magnusson, Kim Nilvall och Ardavan Khoshnood analyser av den rumsliga och tids-rumsliga kopplingen mellan skjutningar, utsatta områden och platser med öppen drogförsäljning. Studien är nu accepterad för publicering i Journal of Policing, Intelligence and Counterterrorism - och det är därför dags för en populärvetenskaplig sammanfattning. 

Studien bygger vidare på våra tidigare studier om var och när det skjuts samt hur risken för nya skjutningar på en plats är förhöjd efter en första skjutning. Kort sammanfattat så visade vi då att det är väldigt mycket skjutningar i vissa områden - som till stor del sammanfaller med våra utsatta områden - samt att risken är ungefär fyrdubblad för en ny skjutning i närheten under de närmsta veckorna efter att en skjutning inträffat. Det är ett fenomen som kallas nära-återkommande mönster (near repeat patterns) och som påvisats för en mängd olika brott, bostadsinbrott, personrån och terrorattacker i Irak till exempel. För bostadsinbrott brukar det uttryckas som att "om din granne har haft inbrott löper du själv en förhöjd risk att drabbas" - men exakt hur det ser ut varierar såklart mellan olika brottstyper. 

Det där var intressanta fynd - men samtidigt var det en ganska grovmaskig analys. Visst att risken ökar kraftigt för en ny skjutning, men risken för att en specifik plats ska få en skjutning är ju i utgångspunkten så låg att även en stor ökning fortfarande landar i en ganska liten risk. Så hur användbart var det egentligen för polis eller andra aktörer som vill arbeta mot gängvåldet?

Metod och data

För att hantera det problemet - och för att mer allmänt få en bättre förståelse för var och när det skjuts har vi i den nya studien gjort lite mer detaljerade analyser. Framför allt så har vi nu explicit tagit med det polisen definierar som utsatta områden, samt lagt till information över var polisen upplever att det förekommer öppen drogförsäljning. Öppen drogförsäljning har länge varit diskuterat som en högriskplats i relation till skjutningar och följdskjutningar i litteraturen, men det är få som direkt studerat det - och det finns nästan ingenting om det i Europa. 

För öppen drogförsäljning har vi två olika data-set, som båda bygger på var polisen anser att/upplever att det förekommer öppen drogförsäljning. Det enda data-setet togs fram som ett pilotprojekt med polismyndigheten 2017 där vi i denna analys fokuserar på Malmö, och det andra är framtaget av polisens region Stockholm där Mia-Maria Magnusson som är polis och samtidigt doktorerar i kriminologi har varit drivande. De mäter lite olika saker - Magnussons data utgår från var ett lokalpolisområde anser att det finns varaktiga platser med öppen användning och försäljning av droger som upplevs som problematiskt. Det fångar då upp ganska stora ytor där det över tid funnits en etablerad drogscen. Den mest kända är väl Sergels torg i Stockholm, men totalt 48 platser identifierades i polisregion Stockholm under 2017. 

Det andra data-setet har en mer detaljerad, men också mindre stabil, inriktning. Där satt vi ner med områdespoliser i respektive område och ritade in på en karta exakt var de ansåg att det fanns problem med öppen drogförsäljning. Det blir då mycket fler - och mycket mindre - platser, som också är mer varierande över tid. För Botkyrka hade vi under 2017 data från båda metoderna - vilket visas på Figur 1 nedan. Cirklarna är de stora stabila öppna drogscenerna (Fittja och Alby), de orangea ytorna är mer specifika platser där polisen då upplevde att det förekom drogförsäljning. Som vi kan se finns det en samvariation - de båda cirklarna har en massa orange. Men det finns också skillnader - tydligast i detta fall utifrån att Hallunda-Norsborg i 2017 års version inte ansågs ha någon öppen drogscen men ändå har en massa orange. 

Figur 1. Två olika sätt att mäta var polisen upplever att det finns problem med öppen drogförsäljning. 

Vår studie utgår från platser med öppen drogscen i Stockholms län och specifika platser med öppen drogförsäljning i Malmö kommun. Vi har sedan räknat på hur många skjutningar per kvadratkilometer det är på drogplatser i och utanför utsatta områden och hur det förhåller sig till skjutningar på andra platser. 

Huvudnumret är dock att försöka beräkna hur många skjutningar som följer efter en första skjutning inom olika tidsramar och olika stora geografiska ytor. Om en första skjutning sker på en plats med öppen drogförsäljning, hur många skjutningar följer då den inom x veckor och y meter? Och hur förhåller det sig till hur det ser ut på andra platser?.

Resultat

Resultaten är rätt tydliga. Det är mycket mer skjutningar vid platser med öppen drogförsäljning än på andra platser. Och det är mycket mer skjutningar i utsatta områden än på andra platser. Kombinationen av öppen drogscen och utsatt område i sin tur har de högsta nivåerna - särskilt i Stockholm där kombinationen är mer än dubbelt så utsatt som en av variablerna i sig. De beräkningarna är dock per area - eftersom vi inte har befolkningsdata för platserna med drogförsäljning - vilket innebär att det i Malmös fall finns åkrar - och i Stockholms län dessutom massor av skog. Det finns helt enkelt en massa platser där det inte är några människor - vilket gör att siffermässiga jämförelser som "100 gånger mer skjutningar på öppen drogscen i utsatt område jämfört med resten av Stockholms län" blir missvisande. I en mer rättvis jämförelse jämför vi de platser i Malmö som har flest lokalbusspassagerare (i praktiken centrum inklusive krogområden) med de platser som har drogförsäljning i utsatt område. Det är då 12 gånger mer skjutningar på platserna med drogförsäljning i utsatt område. 

Hur ser det då ut med risken för följdskjutningar på de platserna jämfört med andra platser? Jo, som vi trodde är det mycket fler följdskjutningar om den första inträffar på en högriskplats. Vi testar en rad olika kombinationer av avstånd i tid (14 dagar, 28 dagar) och rum (200-400-600 meter) och i samtliga fall finner vi att det är betydligt högre sannolikhet för en ny skjutning om den första skjutningen var vid en högriskplats. Inom 400 meter och 4 veckor från en första skjutning är det till exempel 0.23 följdskjutningar om den första skjutningen var vid drogscen i utsatt område, men bara 0.05 om den första skjutningen skedde på annan plats. I Malmö är skillnaden mellan högriskplatser och andra platser lägre - men alla värden är högre. Motsvarande som ovan är 0.4 och 0.16. Detta beror på att den data vi använde i denna studie gick fram till år 2017 - när Malmös skjutvapenvåld var nära sin topp och låg klart högst i Sverige. Sedan dessa har skjutningarna i Malmö minskat i antal, medan Stockholm hade en kraftig ökning av skjutningar under 2020. 

Figur 2. Följdskjutningar i Stockholms län baserat på om första skjutning varit vid drogscen i utsatt område eller inte. Värden anges för inom 2 eller 4 veckor, samt inom 200, 400 eller 600 meter.

Diskussion och slutsats

Det är väldigt starka koncentrationer av skjutningar till platser med öppen drogförsäljning i utsatta områden, och det är också en ganska hög risk för en ny skjutning på en sådan plats efter en första skjutning. Det innebär att det enlig min mening är rimligt med riktade åtgärder kort i tid efter en skjutning på en sådan plats. Det här görs ofta också, normalt under några dagar inom ramen för trygghetsskapande åtgärder och utredningsinsatser - och åtminstone i Malmö görs det också under lite längre tid för att försöka förhindra följdskjutningar. 

Samtidigt ska detta inte tolkas som att det är drogförsäljningen i sig som orsakar skjutningarna. Det kan vara så, men den enklaste förklaringen är kanske snarast att de platser där det säljs droger i utsatta områden frekventeras av de kriminella nätverk som skjuter - och blir skjutna. Samma nätverk är också inblandade i drogförsäljningen, men utan fördjupade analyser ska man nog vara försiktig med att dra slutsatsen att skjutningarna är på grund av drogförsäljningen. 

Det kan finnas viktiga anledningar att arbeta mot den öppna drogförsäljningen dock - inte minst för att den påverkar många boende. I Stockholms stads trygghetsmätning 2017 var det t ex 42% av invånarna i utsatta områden som upplevde att öppen handel med droger var ett litet eller stort problem. I de tre särskilt utsatta områdena, Husby, Rinkeby och Tensta, var det 67% av invånarna. Öppen drogförsäljning kan sända en signal om laglöshet och är därmed ej önskvärt. Dessutom finns det ett egenvärde i att försöka reducera brottsvinsterna de kriminella nätverken kan göra. 

Samtidigt är det viktigt att betona att den internationella forskningen om tillslag mot drogmarknader pekar mot att det snarare ökar våldet än minskar det. Min kollega Kim Møller har också dragit liknande slutsatser utifrån sina analyser i Danmark. Om målet är att minska våldet kan det därmed vara kontraproduktivt att slå mot drogmarknaden - åtminstone på kort sikt. 

Det hela är, som vanligt, inte helt enkelt. Men nu vet vi i alla fall att den typen av platser har väldigt mycket skjutningar, och att de ganska ofta ser följdskjutningar efter att en första skjutning inträffat. En pusselbit i taget får vi lägga hela pusslet. 








 

torsdag 14 januari 2021

Varierar det för olika brottstyper i hur hög grad platser med mycket folk genererar platser med väldigt mycket brott (hotspots)?

Nu har en ny studie accepterats för publicering, och min vana trogen ska jag därför försöka skriva en kort populärvetenskaplig sammanfattning. Studien är accepterad för publicering i European Journal on Criminal Policy and Resarch och heter Does the association between flows of people and crime differ across crime types in Sweden? (Pre-print länk

 Studien bygger vidare på en tidigare studie där jag analyserade våldsbrott vid busshållplatser, och bland annat kom fram till att många av de variabler som förutspår vilka busshållplatser som har mycket brott egentligen snarast mäter var det är mycket folk - och busshållplatser med mycket folk får mer brott eftersom det uppstår fler tillfällen då potentiella gärningspersoner interagerar med potentiella offer på en plats där många människor passerar. 

 I den nya studien bygger jag vidare på de fynden på flera sätt. Dels så studerar jag nu sex olika brottstyper och jämför resultaten för dessa; misshandel utomhus, personrån, cykelstölder, bilinbrott, skadegörelse och anlagda bränder. Dessutom så fokuserar jag nu på sambandet mellan platser med väldigt mycket brott, vilket ofta kallas hotspots, snarare än på ett mer generellt samband. Det här låter kanske nördigt och konstigt, men det är möjligt att en del av de samband som gäller generellt ser annorlunda ut när vi tittar på den väldigt lilla mängden platser som har väldigt höga nivåer av brott, och det finns faktiskt inte så många studier som explicit studerar just de platser som har väldigt höga brottsnivåer. En ytterligare sak jag lägger till i den nya studien är att jag tydligare försöker återkoppla till ett teoretiskt perspektiv - rutinaktivitetsperspektivet - vilket säger att brott uppstår i situationer där en motiverad gärningsperson möter ett lämpligt offer samtidigt som det inte finns tillräckligt med kapabla väktare för att avskräcka från eller förhindra brottet. 

Det här är intressant i relation till platser där det passerar mycket folk, eftersom det kan tänkas påverka alla tre variablerna. En plats med mycket folk kommer i genomsnitt också ha fler förövare. Och offer. Vilket bör öka brottsligheten. Men samtidigt bör platsen ju också ha fler kapabla väktare, vilka kan reducera risken för brott (Figur 1). Totalt sett är det väl etablerat att mer folk leder till mer brott, men flera studier har också visat att även om det blir fler brott kan antalet brott per person som finns på platsen faktiskt minska. En plats där väldigt många brott begås är alltså paradoxalt nog ofta en plats där varje enskild individ löper en mindre risk att utsättas för brott än på en plats med färre brott. 

Figur 1. Förenklad modell av hur stora flöden av människor teoretiskt kan tänkas påverka brottsligheten.
I analysen visar jag att sannolikheten för att en plats ska uppfylla kriteriet om att vara en hotspot (2,3 eller 4 standardavvikelser högre densitet av brottstypen) ökar tydligt om platsen också har många busspassagerare som passerar. Att så skulle vara fallet var väntat, men är ändå av visst intresse eftersom det som sagt är väldigt få studier som har analyserat just dessa platser i relation till andra faktorer. Som kan ses av de blåa prickarna i Figur 2 är dock sambandet betydligt svagare för skadegörelse och anlagd brand än för de andra brottstyperna. Min hypotes är att det åtminstone delvis har att göra med att du kan begå skadegörelsebrott nästan var som helst. Du kan klottra på en lyktstolpe, rispa eller elda på en parkbänk, tända eld på eller rispa en papperskorg eller bil. Osv osv. 

 Figur 2. Oddskvoter för hotspots för sex olika brottstyper i relation till densitet av buspassagerare.
Jag drar sedan den hypotesen ett steg längre, och antar att det finns oändligt med mål för att begå dessa brott. Jag antar dessutom att sambandet mellan de tre olika variablerna i Figur 1 ovan ser likadant ut för alla brottstyper. Båda dessa antagandena är kraftigt förenklade - och felaktiga. Men genom att göra sådana antaganden kan jag testa att teoretiskt lösa ut ekvationen i Figur 1 och försöka sätta en siffra på hur mycket av ökningen i brott som kan kopplas till fler potentiella offer/måltavlor för brott. Jag landar då i att anledningen till att en plats med många busspassagerare oftare också är en hotspot för brott till ca 70-80% beror av att det finns fler potentiella offer/måltavlor där. Det här behöver undersökas noggrannare med en mer exakt metod för att avgöra den relativa vikten av gärningspersoner, offer och kapabla väktare på en plats för den platsens brottslighet, men denna studie är ett försiktigt försök att utveckla vårt tänkande kring hur dessa variabler samvarierar, vilket i sin tur kan bidra till en bättre förståelse för hur vi kan förebygga brott. 

onsdag 25 november 2020

Helikoptrar och evidensbaserat polisarbete i Sverige

 Jag har tillsammans med mina kollegor Kim Nilvall och Johan Kardell vid polismyndighetens Nationella Operativa Avdelning (NOA) fått en ny studie publicerad - The Helicopter Pilot - Swedish Hot Area Policing From Above

Studien handlar om ett försök att förebygga anlagda bilbränder under den period då det tenderar att vara flest anlagda bränder - perioden från strax innan skolstart och första månaden av höstterminen. Detta har varit en tid med anlagda bilbränder under många år, och polisen har på flera sätt försökt ha beredskap för - och infört åtgärder mot - det utan större framgång. År 2018 brann det uppemot hundra bilar på en dag i västra Sverige, vilket väckte stor uppmärksamhet och ökade trycket på att göra något åt problemet. 

Under våren 2019 fördes en diskussion på NOA om hur problemet skulle kunna angripas och hur den nationella nivån skulle kunna stötta lokalpolisområdena samt hur det skulle kunna kopplas till en mer generell utveckling mot att arbeta mer evidensbaserat. Polisflyget hör till NOA, och ett förslag om att testa användning av helikoptrar för att patrullera platser med mycket bränder föreslogs. Det bygger på forskning om att polispatruller på platser med mycket brott - hot spot policing - är en väl etablerad metod som kan minska brott, samt på ett fåtal gamla studier som visat att helikopterpatruller kunnat förebygga bostadsinbrott. Detta sågs också som ett sätt att börja arbeta mer evidensbaserat i svensk polis, det vill säga att utgå från studier, testa metoder - och utvärdera resultatet av dessa metoder. 

En analys gjordes av var i Sverige det brukar vara mycket bilbränder, och flera möjliga regioner som hade kunnat vara lämpliga att göra försöket i identifierades. En polisregion tackade ja till införandet, region syd, och en fördjupad analys gjordes av var det brukar vara mycket bilbränder, samt på vilka tider dessa tenderar att inträffa. Utifrån det togs kartor och ett ungefärligt schema fram för när helikoptrarna skulle flyga med utgångspunkt i att flyga på tider lite innan förväntade tidpunkter för bränder - samt med begränsningar om att inte flyga sent för att inte störa de boendes nattsömn. Till skillnad från traditionell hot spot policing som riktar sig till små, specifika platser - oftast med fotpatruller - kan en helikopter se och ses från ett stort område, och det handlar därmed snarare om "hot area policing" istället för "hot spot policing". 

Projektperioden var satt till sex veckor, och polishelikoptrar var tänkta att flyga när de hade tid över för projektet. Vi följde sedan upp det genom att jämföra utvecklingen av bilbränder i de städer som omfattades av helikopterpatruller med andra städer som har höga nivåer av bilbränder. Det visade sig att det var färre bilbränder än tidigare både i de städer där helikoptrarna flög och i andra städer. Minskningen var stor, och ungefär lika stor i båda fallen. Beslutet att testa metoden verkade därmed inte ha någon effekt. 

Men, bara för att det bestäms att helikoptrar ska patrullera i sex veckor behöver det inte betyda att så faktiskt sker. Vi fick tillgång till satellit-data över var helikoptrarna faktiskt varit, och det visade sig att de mestadels flög i början av tidsperioden (Figur 1, massor av markeringar i början av perioden, blir sedan allt glesare). Under senare delar av tidsperioden var det mycket lite helikopter-tid på de utpekade platserna.  Nästa fråga blev då huruvida vi kunde se färre bilbränder på de dagar när helikoptern faktiskt varit på plats?

Figur 1. Antal minuter per dag med helikopterpatrull. 

I analysen jämförde vi således antalet bilbränder per dag på dagar med helikopter kontra dagar utan helikopter, och kontrasterade det mellan de städer som deltog i projektet kontra andra städer som brukar ha mycket bilbränder. Som kan ses i Figur 2 var det mindre bilbränder per dag under de dagarna i alla städerna - inklusive i de städer som inte hade några helikoptrar. Som synes vid jämförelse av blå vs röd stapel för de två sista kolumnerna i grafen (Treatment total och Control) var minskningen lite större på platser med helikoptrar, men den var inte stor nog för att bli signifikant (p=.23). Den första kolumnen som visar Malmö uppvisar också den största minskningen för brinnande bilar, men inte heller den är signifikant (p=.07). Slutsatsen är alltså att vi inte ser någon signifikant effekt av helikopterpatruller på bilbränder. 


Figur 2. Anlagd bilbrand per dag med och utan helikopter-närvaro. 

Även om vi i vår studie alltså inte kommer fram till att detta pilotprojekt har haft någon effekt är detta goda nyheter för polismyndigheten. Det här var ett försök att arbeta mer evidensbaserat, att faktiskt försöka ta reda på om något som görs får en effekt. Detta görs alldeles för sällan i svensk polis, och varje steg i den riktningen som tas är enligt min mening en framgång. 

Som påpekats av en av de vetenskapliga granskare som kommenterat studien kan det också vara så att det finns en effekt av helikoptrarna - punktestimatet är exv -0.43 för dagar med helikoptrar - men vi har för låg statistisk kraft för att kunna identifiera det. Med en större studie, eller fler brottstyper inkluderat, kan den statistiska kraften utökas för att få en säkrare bild av huruvida polishelikoptrar kan bidra till att avskräcka från brottslighet. En fördel med att lägga till fler brottstyper till analysen är i så fall också att det kan göras utan nya försök - för att flyga helikoptrar över bostadsområden uppfattas inte sällan som störande för de boende, och är inte något som bör göras i onödan. 






måndag 12 oktober 2020

Hur förändrades brottsligheten i Sverige under de första 10 veckorna av covid-19?

 Covid-19 har påverkat samhället på alla plan, inklusive brottsligheten. Jag publicerade i början av pandemin en spekulation om hur brottsligheten skulle påverkas av covid-19. BRÅ har fortlöpande publicerat månatliga analyser av hur brottsligheten förändrats. I mars , april och maj minskade brottsligheten jämfört med förra året, medan den i juni och juli ökade. 

Parallellt arbetade jag med Nationella Operativa Avdelningen på polisen med veckovisa uppföljningar av hur brottsligheten förändrades under det första halvåret av 2020. Vi utgick då från en enkel metod som BRÅ tagit fram, där den faktiska utvecklingen jämförs med en prediktion baserad på data från föregående år. Den analysen har nu byggts ut lite och publicerats i den vetenskapliga tidskriften crime science tillsammans med Johan Kardell och Johanna Kindgren vid NOA. Min vana trogen ska jag därför försöka skriva en kort populärvetenskaplig sammanfattning av studien. För ett kort resonemang kring metoden och metodproblem se längst ner i detta inlägg. 

Förutom totalt anmälda brott valde vi att följa en rad olika brottstyper: 

* Misshandel utomhus

* Misshandel inomhus

* Personrån

* Bostadsinbrott

* Inbrott i icke-bostäder (företag, myndigheter mm)

* Fickstölder

* Narkotikabrott

* Skadegörelse

En rolig anekdot i sammanhanget är att vi inte hade med fickstölder från början, men efter att en kompis från Härnösand lyft den frågan tog vi med det - och som vi ska se var det fickstölder som verkar ha påverkats absolut mest. För varje brott jämför vi den faktiska utvecklingen med hur utvecklingen sett ut tidigare år, samt relaterar det till hur nivån varit tidigare under året. Vi betraktar vecka 11 som starten på covid-19 i Sverige, det var den vecka då folkhälsomyndigheten fattade beslut om de första skarpa åtgärderna mot pandemin, bland annat i och med förbudet mot allmänna sammankomster mm med mer än 500 deltagare. 

För de flesta brottstyperna ser utvecklingen ut ungefär som den ser ut för misshandel utomhus vilket visas nedan. Den gråa linjen är utvecklingen tidigare år, röd och grön är konfidensintervallet (inom de linjerna borde nivån vara utifrån modellen) och den svarta är den faktiska utvecklingen. Som vi kan se på grå, röd och grön linje brukar misshandel utomhus gå upp under våren i takt med att vädret blir varmare. Den svarta linjen har efter pandemin (strecket) oftast varit lite under den streckade gröna linjen, så misshandel utomhus verkar ha minskat lite. Men den är inte alltid lägre, och det är ingen jättedramatisk förändring. 


Det ser ungefär likadant ut för misshandel inomhus, bostadsinbrott och andra inbrott. Små minskningar, men inget dramatiskt. Att misshandel inomhus skulle minska var oväntat utifrån mina prediktioner i början av pandemin, och jag hade nog väntat mig större minskningar av bostadsinbrott också. Gissningarna gick inte helt rätt. 

För personrån och narkotikabrott ser vi ingen tydlig ändring i och med pandemin. För skadegörelse är det möjligen en ökning men det är lite svårt att tyda, och skadegörelse drivs dessutom av anmälningar från stora aktörer som SL i Stockholm vilket kan ge en ryckighet i trenderna (tack polisen Stockholm som informerat mig om detta!). 

Så kommer vi till fickstölder då. Såhär i efterhand framstår det ju som väldigt givet att det borde minska rejält. Färre folk ute gör det svårare, och när alla ska försöka hålla social distans desto mer så. Dessutom begås dessa brott i viss mån av utländska stöldligor, vilka får svårare att begå dessa brott när gränser stängdes. Men allt det hade jag inte tänkt på, förrän Albin lyfte frågan som nämnts ovan. Fickstölderna minskade med ca 60%, och det blir som synes en mycket tydligare bild än den ovan över misshandelsbrott utomhus. 


Slutsats

Pandemin verkar ha påverkat brottsligheten i Sverige. Men kanske inte så mycket som många, däribland jag, hade trott på förhand. Med tanke på hur mycket exv kollektivtrafikresande i Stockholm minskade i våras hade jag förväntat mig större förändringar i brottsligheten. Men som jag noterade i mitt blogginlägg i våras kan det vara så att en del effekter ger ökande brottslighet medan andra ger minskande, och totaleffekten blir därmed inte så stor. Förutom för fickstölder då.. 

Den här analysen gick bara till Maj dock, och som BRÅ har påpekat har brottsligheten sedan dessa gått upp lite jämfört med år 2019. De mer långsiktiga effekterna av covid-19 är fortfarande okända. En farhåga som bland annat rests av min kollega Per-Olof Hallin är att pandemin kommer förstärka segregationen, och leda till försämrad situation i våra utsatta områden. 

En intressant komponent i det hela är också att vi inte verkar ha sett någon minskning av gängvåldet, något som också noterats i analyser från USA. Gängvåldet verkar snarare öka under pandemin, vilket kan ha flera olika förklaringar. Jag nämnde några tankar kring det i mitt förra covid-19 blogginlägg, och John Roman har kompletterande tankar kring det hela. 

Det sista kapitlet i denna historia kommer inte skrivas förrän om många år. Men i denna studie visade vi att det inte verkar ha skett några dramatiska förändringar av brottsligheten under de första 10 veckorna av pandemin. 

Metod

En brist i många analyser av brottslighetens utveckling under covid-19 som publicerats i media är att det ofta antingen bara jämför utvecklingen under året, eller jämför med nivån föregående år. Det här beskrivs förtjänstfullt av Matt Ashby som visar hur det riskerar ge missvisande resultat. De flesta vetenskapliga studier som publicerats på temat använder därför relativt avancerade metoder för att skapa en prediktion vilken det faktiska utfallet kan jämföras med. Vår studie är mycket enklare dock eftersom den bygger på den metod som polisen och BRÅ använder. Vi baserar prediktionen på median för tidigare år, och jämför sedan utvecklingen med innevarande år. För att ta hänsyn till eventuella årliga trender över tid, exempelvis om en typ av brott har sjunkit kontinuerligt under många år, testar vi om 2019 var signifikant lägre än 2016-2018 och använder då 2019 som jämförelse istället. Det är inte perfekt, men ger en fingervisning om utvecklingen. 

Ett problem med den här typen av realtidsbedömningar av brottslighetens utveckling är också att det kan ta tid innan datan är korrekt. Brott kan anmälas långt efter att de begått är ett tydligt sådant problem. För att minska den typen av problem använde vi data över när brottet registrerades i polisens system istället för när brottet begicks. Men även då kvarstår problem, vilket vi noterar i studien. Ganska många brott som "registrerades" under en viss vecka finns inte i systemet förrän någon vecka senare. På övergripande nivå är det dock inte särskilt stort problem då det är ganska små skillnader, men bra att vara medveten om. Innan denna studie gjordes var inte jag medveten om att det här är ett ganska vanligt förekommande problem, och det syns framför allt i ett kort tidsperspektiv. Mellan frukost och lunch på en måndag kan mängden brott som registrerats för föregående vecka skilja sig ganska dramatiskt. Därefter minskar skillnaden, och från eftermiddagen på måndagen till eftermiddagen en vecka senare är det ca 1% fler brott registrerade. Detta minskar sedan snabbt, men nya brott fortsätter att registreras/omkodas flera veckor senare. 




onsdag 9 september 2020

Kriminologer mm: För media

 När det händer något som får stor uppmärksamhet som tangerar mina forskningsinriktningar blir det snabbt väldigt många journalister som ringer. Men ofta finns det andra forskare som kan mycket mer om ämnet och/eller den geografiska kontexten. 

Jag har några gånger gjort twittertrådar med tips på kriminologer/forskare som kan kontaktas, men tänker att det är enklare att ha det som en bloggpost som blir lätt åtkomlig och som kan uppdateras efterhand. I nuläget kommer jag bara lägga in några av de mer uppenbara namnen angående ämnen som jag ofta får förfrågningar om, så får vi se hur mycket jag uppdaterar listan i framtiden. Notera att många av forskarna håller på med annat än det jag listar också - jag tar här upp sånt jag brukar få frågor om!

Roger Andersson (Professor kulturgeografi, UU)

Segregation, Integration

Henrik Andershed (Professor, Örebro U)

Allmän kriminologi, Psykologi, Prevention

Christoffer Carlsson (Forskare, Institutet för framtidsstudier)

Kriminella karriärer, extremism, Allmän kriminologi

Vania Ceccato (Professor, KTH)

Geografi, otrygghet, kollektivtrafik

Maria Doyle (Doktorand, Örebro U)

Geografisk prediktion av brott, Otrygghet

Felipe Estrada (Professor, Stockholm)

Allmän kriminologi, Brottsutveckling

Janne Flyghed (Professor emeritus, Stockholm)

Övervakning, Kameror, Företag & myndigheters brottslighet

Torbjörn Forkby (Professor, Linneuniversitetet)

Gäng, Avhopp, Socialtjänst

Sven Granath (Polisen Stockholm)

Gängvåld, skjutningar, mord, explosioner, polisen

Nicklas Guldåker (Lektor kulturgeografi, LU)

Bränder, Geografi, Riskbedömning

PO Hallin (Professor emeritus, kulturgeografi, MaU)

Utsatta områden, Bränder, Segregation

Anita Heber (Docent, SU)

Otrygghet, Kriminalpolitik

Stefan Holgersson (Professor, Phs Oslo, Linköping Uni)

Polisen, Utsatta områden

Anna-Karin Ivert (Docent, Mau)

Otrygghet, Tillit, Bostadsområden, Brottsprevention, Kameraövervakning, utsatta områden, Malmö

Ardavan Khoshnood (Docent, med Dr LU, affilierad kriminologi Mau): 

Gängvåld, skjutningar, Malmö, Skåne

Johannes Knutsson (Professor emeritus, Phs Oslo)

Problemorienterat polisarbete, Polisen, Brottsförebyggande

Karl Kronkvist (Doktorand, Mau)

Bostadsområden, brottsprevention, brottslighetens geografi, otrygghet, utsatta områden, Malmö

Fredrik Kärrholm (Polisen Stockholm)

Crime harm index

Sven-Åke Lindgren (Professor emeritus, GU): 

Allmänt kriminologi, anlagda bränder, våld, Göteborg, Väst

Mia-Maria Magnusson (Doktorand, MaU)

Narkotika, Öppna drogscener, Polisen

Bo Malmberg (Professor kulturgeografi SU)

Segregation, Bilbränder

Caroline Mellgren (Docent, Mau)

Otrygghet, Tillit, Bostadsområden, Polisen

Kim Moeller (Docent, MaU)

Narkotikamarknader, våld, danmark

Tove Petterson (Professor SU)

Ungdomar, Polisen

Mikael Priks (Professor nationalekonomi, SU)

Kameraövervakning

Mia Puur (Master från Mau)

Utsatta områden, geografi, polisens arbete utsatta områden

Amir Rostami (Docent, Gävle högskola, Stockholms universitet, Institutet för framtidsstudier): 

Gäng, extremism, kriminell organisering, nätverk, gängvåld, skjutningar, polisen, Stockholm

Amir Sariaslan (Forskare, Helsingfors Uni)

Brottslighetens orsaker, Kausalitet, Socioekonomiska förklaringar

Jerzy Sarnecki (Professor emeritus, Gävle högskola)

Allmän kriminologi, Brottsutveckling, Gängvåld

Fredrik Sivertsson (Universitet i Oslo/ Stockholms Universitet)

Kriminella karriärer, Brottsutveckling

Joakim Sturup (Polisen Stockholm, affilierad KI)

Gängvåld, skjutningar, explosioner, utredningar, mord, polisen

Sara Uhnoo (Docent, GU)

Anlagd brand, Göteborg, Ungdomskriminalitet

Daniel Vesterhav (BRÅ)

Organiserad brottslighet, Skjutningar

Enes Al Weswasi (Doktorand, Stockholms Universitet)

Effekt av straff, fördelning av domar mellan olika befolkningsgrupper



tisdag 25 augusti 2020

Kameraövervakning i utsatta områden - påverkan på brottslighet och brottsuppklarning

Min studie om kameraövervakningen i nordöstra Göteborg (Angered) har nu accepterats för publicering i Nordic Journal of Criminology , och jag ska därför försöka att kort redogöra för vad den visar här på bloggen. Jag kommer att fokusera på det mest positiva resultatet - att våldsbrotten minskat - först, men läs vidare för allt det andra längre ner i inlägget. 

Bakgrund

Forskning om kameraövervakning internationellt visar tydligt att det kan minska brottslighet, men att det framför allt gäller planerade brott som stölder och narkotika. Våldsbrott verkar inte påverkas. Det här är ganska rimligt, tjuven tänker rationellt och fokuserar på stölder där risken för upptäckt är lägre - medans våldsverkaren är impulsiv och agerar i stunden. 

Men det går också att tänka sig att det är olika, beroende på platsen och sammanhanget. Ett sådant exempel är att det kanske fungerar lite annorlunda på platser som domineras av kriminella gäng som säljer narkotika öppet och är inblandade i grovt våld - där typfallet på en sådan plats är runt torgen/centrumen i våra utsatta områden. 

En studie av Karl Kronkvist, Sara Nordqvist och Anna-Karin Ivert av kameraövervakningen i det utsatta området Södra Sofielund i Malmö noterade ett sådant samband. Egendomsbrotten minskade inte, men möjligen våldsbrotten. Och polisanmälningar om narkotikabrott ökade. De tolkade det som att kameraövervakningen bidrog till att göra polisens arbete mot den öppna drogförsäljningen mer effektivt, vilket driver upp mängden polisanmälningar även om inte själva narkotikabrottsligheten påverkas. Det påverkar de kriminella nätverken på platsen och därmed också indirekt våldsnivån. 

Kamerorna i Göteborg Nordost

Jag har nu följt upp detta genom att följa utvecklingen av brott i Hjällbo, Hammarkullen och Bergsjön i Nordöstra Göteborg. Under 2018 installerades totalt 28 kamerapunkter runt torgen i dessa tre områden. De flesta kamerapunkterna består av fem kameror, där fyra täcker 360 grader och den femte är en rörlig kamera. Jag har utgått från de platser som nås av kamerorna och räknat dessa som övervakade (Figur 1: Röd), och allt annat som oövervakat. Jag jämför brottsligheten innan och efter att kameror sattes upp vid de tre torgen, med utvecklingen vid torg i de andra utsatta områdena i Göteborg (Blå). För att se om brottsligheten flyttar tar jag också hänsyn till omgivningen runt torgen (Skuggad Röd/Blå). 

Figur 1. Kameraövervakade områden, kontrollområden, samt förflyttningsområden. 

Brottslighetens förändring

För våldsbrott var det i princip identiska nivåer och trend för kontrollområdena tillsammans som i kameraområdena tillsammans, och jag identifierar därför vilken inverkan kamerorna verkar ha haft genom en difference in difference analys. Resultatet visar att det är cirka 0.6 färre våldsbrott per månad på de tre kameraövervakade torgen. Det här låter måhända lite, men det ska noteras att det inte sker så otroligt många våldsbrott på specifika platser. I siffror handlar det om en minskning med mer än en tredjedel. 

Jag genomför också flera analyser för att testa huruvida brottsligheten flyttade eller om kamerorna till och med bidrog till att minska brottsligheten i närheten. Kontentan av de analyserna är att det totalt sett var en minskning av brottsligheten både där kamerorna sattes upp och i omgivande delar av bostadsområdena - men det varierade lite hur det såg ut mellan de tre områdena. I Hammarkullen pekar alla pilar i rätt riktning, i Hjällbo ser det däremot inte så bra ut. Det här skulle kunna indikera att kamerorna haft olika inverkan i de områdena, men det ska då betonas att osäkerheten blir väldigt stor när specifika områden studeras. En av slutsatserna jag drar av denna studie blir därför (vilket även Karl Kronkvist påpekat) är att vi borde göra mycket större studier, varför inte av alla polisstyrda kameror i hela landet?

För egendomsbrott (cykelstölder, bilinbrott, skadegörelse, mordbrand) syns det ingen positiv effekt däremot. De brotten har förvisso minskat på de kameraövervakade torgen, men minskningen är ännu större på de torg i utsatta områden som inte fick kameraövervakning. Här var heller inte trenderna parallella innan övervakningen infördes, och jag använder därför andra metoder för att jämföra förändring och förflyttning (Weighted Displacement Difference och Weighted Displacement Quotient).

Uppklarning av brott?

Det finns betydligt färre studier kring hur kameraövervakning påverkar brottsuppklarningen, samtidigt som det är fullt rimligt att tänka sig att det blir lättare att utreda brott om det finns bra kamerabilder. I Sverige har BRÅ studerat frågan avseende kamerorna på Medborgarplatsen och Stureplan, och fann då att kamerorna hade avgörande betydelse för domar i rättegång - men bara i ett fåtal fall. 

Jag har inte tillgång till några personuppgifter, och har enbart utgått från huruvida andelen brott med en identifierad misstänkt ökade på de platser som fick kameror relativt andra platser. Det gjorde det. 

Men det är så få fall att det inte blir statistiskt signifikant. Om vi kommer ihåg att siffrorna för minskning av våldsbrott ovan var låga, så är det såklart ännu lägre nivåer av uppklarade våldsbrott. Om vi tolkar den icke-signifikanta förändringen på uppklarning av våldsbrott som verklig (vilket vi inte bör göra) så handlar det om att de 28 kamerapunkterna är associerade med ca 4 fler uppklarade fall av misshandel eller personrån per år. För egendomsbrott är det bara enstaka procent av brotten som klaras upp - även om brotten sker på kameraövervakade platser. Det här beror troligen på att de flesta brotten av den typen (cykelstölder, bilinbrott, skadegörelse) knappt utreds över huvud taget, medans kamerorna kan få stor betydelse vid exv skjutningar eller mord då större utredarresurs tillförs ärendet. Min slutsats av det hela blir därmed att det kanske vore värt att testa om det är värt att utreda fler av de brott som sker på platser som ändå är kameraövervakade, om inte annat för att ta reda på om det är värt besväret. 

Slutsats

Kamerorna i nordöstra Göteborg verkar ha bidragit till att minska våldsbrottsligheten, och de är också uppskattade av polisen, som också upplever att de har bidragit till en ökad trygghet. Däremot har det inte haft någon positiv effekt på egendomsbrotten, och ingen tydligt identifierbar effekt på uppklarningsprocenten. Att resultaten är mer positiva för våldsbrott än för egendomsbrott är tvärtemot vad den internationella forskningen påvisat, och en hypotes är att det kan bero på att kamerorna påverkar bostadsområden med starka lokala kriminella nätverk annorlunda än de påverkar andra typer av platser. 


Effekterna av kamerorna är inte heller gigantiska, och det kan därför resas frågetecken kring hur kostnadseffektivt det är utifrån de parametrar som här har studerats. Däremot kan det finnas andra effekter av kameror också, t ex på polisens arbetsmiljö, vilket ibland brukar lyftas fram. För att få en bättre bild av hur kameraövervakning påverkar lokalsamhällen, polis och brottslighet skulle det vara nyttigt med en stor nationell studie av alla polisens kameror där olika perspektiv på frågan kan belysas. 


fredag 20 mars 2020

Spekulationer om korttidseffekter covid19 & brottslighet

De senaste dagarna har flera journalister intresserat sig för vilka effekter på brottslighet vi kan tänka oss från utbrottet av covid-19 och de åtgärder som görs för att bekämpa det. Jag har gjort några korta intervjuer på temat men där finns sällan utrymme för att utveckla resonemangen, och jag tänkte därför sammanfatta några tankar i ett blogginlägg.

För det första ska det här nämnas att det mig veterligen inte finns så mycket forskning just kring effekten av pandemier på brott. Det bör finnas en del från äldre pandemier, men jag erkänner mig inte ha koll på det. Det finns en del som kan vara relevant utifrån effekterna av naturkatastrofer på brottslighet däremot, och dessutom kan vi utifrån teorier och utifrån forskning kring samband med brottslighet mer allmänt utforma en del mer eller mindre välgrundade gissningar. Gissningar är dock vad det handlar om.

En studie av sambandet mellan naturkatastrofer och brott i Florida kom fram till att naturkatastrofer var associerat med minskning av brott generellt, men en ökning av relationsvåld. En studie av Orkanen Katrina kom fram till att bostadsinbrott i Louisiana ökade, vilket ställs i relation till att folk beordrades evakuera sina hem med liknande exempel från orkanen Rita. Liknande noterades i en studie av orkanen Hugo  som kom fram till att krisen fick stor påverkan på människors rörelsemönster och resulterade i att polisen fick lägga mer tid på service och ordningshållning. Bostadsinbrott och anmälningar om personer med vapen ökade. Det kan ha att göra med att folk evakuerade sina hus, respektive beväpnade sig av oro för att plundring eller liknande skulle uppstå.  Relationsvåld och våld mot barn lyfts fram som en risk, men en metastudie om just våld mot barn kopplat till naturkatastrofer fann ingen tydlig effekt.

Jag tror det är rimligt att tänka sig många olika, och delvis motstridiga, sätt som covid19 kan påverka brottsligheten. Jag tänkte nedan gå igenom några av dessa och kort resonera kring potentiella effekter.

Rutinaktiviteter
Människors rutinaktiviteter, alltså det som vi gör i vårt vanliga liv kan ha stor påverkan på brottsligheten. I och med covid19 görs stora ansträngningar för social distansering, vilket bör resultera i fler människor hemma och färre i offentliga miljöer. När fler är hemma och färre i offentliga miljöer kommer färre brottstillfällen uppstå utomhus, men fler i hemmen. Det är också troligt att mer tid och interaktion kommer spenderas på internet, vilket riskerar att öka brotten där.
Utifrån detta är det troligt att våld i offentliga miljöer kommer minska, medan familjevåld riskerar öka. Mer allmänt är det också troligt att brott som cykelstölder, skadegörelse och andra mängdbrott som sker i offentliga miljöer kommer minska - åtminstone så länge även ungdomar håller sig hemma i högre utsträckning än vanligt. Det kan här snabbt komma att bli ganska stora effekter på brottsligheten i och med att färre brottstillfällen uppstår. När färre cyklar till jobbet eller skolan finns det färre cyklar i omlopp att stjäla. När dessutom färre är ute på nätterna finns det ett mindre behov av att stjäla en cykel för att ta sig hem efter en fest.
En annan stor effekt kan tänkas för inbrott - när fler är hemma blir det svårare att genomföra bostadsinbrott vilket diskuteras i den ovan nämnda studien om rutinaktiviteter. Men å andra sidan kan det bli mindre folk på företag och arbetsplatser, vilket riskerar förenkla inbrott på sådana platser.
På motsvarande sätt finns det risk att vi får se fler fall av hot, trakasserier och ofredanden på internet när mer och mer av vår kommunikation sker online.

Oro/stress
En del av de potentiella negativa effekterna, vad gäller exempelvis familjevåld eller hot och trakasserier på internet kan också riskera förvärras av att många känner sig oroade och stressade. Detta har diskuterats i flera studier (se exv litteraturgenomgången i studien om kriser i Florida), men jag känner inte till någon studie som direkt mätt människors oro eller stress vid en kris och studerat dess effekt på brott. Det låter hur som helst inte orimligt att en familj som är mer eller mindre instängd under en längre tid samtidigt som en kris rasar kan uppleva en press som resulterar i mer konflikter, och i de fall någon familjemedlem är våldsam av sig riskerar konflikterna att spilla över i mer våld.
Till frågor om stress och oro kan vi också koppla utbrott av plundring och stölder som uppstår i kölvattnet av en kris. Vi har redan sett mycket medierapportering kring stölder av masker, handsprit och liknande från sjukhus och andra offentliga inrättningar i Sverige. Om oron ökar, och/eller om människors liv påverkas än mer, finns också risken för mer sådant.

Ekonomiska effekter
Plundring och stölder kan också tänkas påverkas av om människor upplever en stark påverkan på sin ekonomiska vardag på grund av krisen. Nöden har ingen lag, som det brukar sägas. Den typen av effekter blir i så fall troligen större i länder med svagare socialt skyddsnät än Sverige. Vad gäller ekonomiska effekter finns också mängder med potentiella samband på medelkort och längre sikt. En ganska ny studie om effekten av fabriksstängningar i Norge fann t ex att det ökade brottsligheten hos de som tappat sina jobb året efter stängningen, särskilt för egendomsbrott, vilket kan peka mot försök att ersätta förlorad inkomst. Den effekten försvann dock efter ett år, men det går också att tänka sig långsiktiga effekter av stängda arbetsplatser och skolor, försämrad utbildning med mera.

Gränsövergångar och Narkotikamarknader
Många länder stänger nu sina gränser som en åtgärd mot coronas spridning. Det kan ha flera effekter på brottslighet, bland annat på narkotikamarknader vilket i sin tur kan påverka annan brottslighet. Sydsvenskan hade en artikel för några dagar sedan där det argumenterades för att de stängda gränserna i Norge kan ge lägre pris på narkotika eftersom det knark som skulle gått till Norge i högre utsträckning blir kvar i Sverige. Men eftersom många andra gränser också är stängda kan det också bli svårare att få in narkotika i Sverige, vilket NOA uppmärksammade igår. Om gränser hålls stängda och det blir svårare att få in narkotika i Sverige kommer det kunna få en stor påverkan. Med lägre tillgång bör priserna gå upp, vilket kan sätta press på missbrukare att begå fler brott för att finansiera inköp av droger. Med lägre tillgång kan det också tänkas att gatusäljare plötsligt blir "arbetslösa", och istället börjar ägna sig åt andra brott för att finansiera sin livsstil.
Det riskerar också att uppstå konflikter mellan olika grupperingar, och därmed mer gängvåld vilket NOA uppmärksammade. Här hade dock den kunnige områdespolisen "Dunkelblå" en avvikande uppfattning, och menade att färre aktörer på narkotikamarknaden istället skulle kunna leda till mindre gängvåld. Den aspekten är svårbedömd, men jag tror ändå att gatusäljare och missbrukare kan generera ökad brottslighet om det blir en brist på narkotika på den svenska marknaden.

Med stängda gränser och/eller utökade gränskontroller blir det rimligen också färre stöldligor som kommer till landet, vilket kan minska stölder av bilar och bildelar, inbrott med mera. Men samtidigt finns här en risk för just Sverige, eftersom vi inte har vidtagit så stränga åtgärder på detta område, vilket skulle kunna medföra att ligor som tänkt åka till Danmark eller Norge istället väljer Sverige.

Slutsats
Med anledning av det ovan nämnda tror jag att effekterna av corona på brottslighet kommer bli stora, men en del effekter tar ut varandra. Det är troligt att vi får ökningar av brott på internet, och familjevåld. Det är också troligt att vi får se ganska stora minskningar av våld i offentlig miljö, särskilt om unga män håller sig hemma. Den effekten kan dock motverkas om det blir en stor påverkan på narkotikamarknader vilket kan driva upp våld när missbrukare och gatusäljare söker nya inkomstkällor.
Motsvarande bör det bli en minskning av egendomsbrott, särskilt bostadsinbrott, men även det kan motverkas av andra faktorer. Om människor upplever att det är svårt att få vardagen att gå ihop finns en risk för stöldbrott. Om internationella stöldligor inte får tillgång till andra länder, men får det till Sverige finns risk att brottslighet förflyttas hit.

Det är komplicerat. Som vanligt. Vi får vänta och se hur det yttrar sig.