tisdag 21 november 2017

Brottutvecklingen i Sverige. Det ser inte så bra ut. (Inlägget har redigerats något sedan första publicering)

Förra veckan släppte BRÅ resultaten avseende utsatthet för brott från deras senaste trygghetsmätning. Utsattheten för brott har ökat rejält, dramatiskt till och med enligt min mening. När det gäller brott mot person ökade alla brottskategorierna; Misshandel, Hot, Sexualbrott, Personrån, Bedrägeri, Trakasserier. De nivåer som uppmättes var dessutom de högsta "någonsin" år 2016 - det vill säga sedan 2005 när mätningarna inleddes - för alla dessa kategorier utom misshandel. Detta handlar om självrapporterad utsatthet för brott medelst telefonintervjuer, och reservationer om anmälningsbenägenhet och liknande spelar här en betydligt mindre roll. Däremot finns det andra felkällor i NTU, men det är trots allt den  bästa datakälla vi har för att följa utvecklingen av brott mot person där anmälningsbenägenheten generellt sett är ganska låg.

Här ska det direkt noteras att det är fullt möjligt, för att inte säga troligt, att detta delvis handlar om att de som slumpats fram att delta (och/eller de som faktiskt valt att svara) råkat vara en aning o-representativa för befolkningen som helhet. Det finns alltid en statistisk osäkerhet. Men. De flesta av dessa förändringar är signifikanta, och även om det alltså är möjligt att siffrorna är något överdrivna är det inte något som påverkar en övergripande bild av att detta är en dramatisk förändring. Totalt sett uppger 15.6% av befolkningen sig ha utsatts för något brott mot person under 2016 - att jämföra med 13.3% 2015 vilket då var den högsta siffran. Under 2010-talet låg annars samtliga mätningar i intervallet 11.4-12.7%. Det här kan verka som petitesser, enstaka procent hit och dit. Om vi översätter siffrorna i människor blir det dock tydligare. I genomsnitt 11.7% av befolkningen uppgav sig ha varit utsatta för något brott 2010-2014, och alltså 15.6% 2016. Låt oss ta hänsyn till den statistiska osäkerheten, och använda den lägsta siffran i ett 95% konfidensintervall* (14.9-16.3%). Under år 2016 utsattes då 14.9% för brott, vilket är 3.2%-enheter högre än genomsnittet 2010-2014. Utslaget över hela befolkningen handlar det alltså om ca 300 000 fler som utsatts för brott. Här bör det förvisso nämnas att NTU bara studerar åldrarna 16-79, och det är möjligt att utsattheten är annorlunda i de yngsta och äldsta åldersgrupperna, men vi pratar ändå om siffror i hundratusental. Hundratusental av fler invånare som (uppger sig ha) utsatts för brott. Siffran för hur många fler som känner sig otrygga är ännu högre.

I NTU studeras också egendomsbrott, bostadsinbrott, cykelstölder, bilstölder och bilinbrott. Dessa har sjunkit sedan mätningarna inleddes, och 2014 var det ca 100 000 färre hushåll som hade utsatts för något egendomsbrott än 2005. Men siffrorna pekar inte längre nedåt. 2016 ökade bostadsinbrott, bilinbrott och cykelstölder. Det här hade i sig inte varit så uppseendeväckande, men i sammanhanget av den rejält ökade utsattheten för personbrott blir även detta av intresse. Utsattheten för brott ökade alltså rejält 2016 efter att redan ha ökat rejält 2015. Vi är nu uppe på rekordhöga nivåer avseende utsatthet för flera brottstyper.
Detta har också uppmärksammats av media. TT skrev en artikel om detta som publicerades i de flesta medier. Några, däribland DN, skrev också krönikor eller ledare i frågan. Men det blev ingen jättenyhet. Inte något som toppade sidorna och gav upphov till en massa uppföljningsartiklar. Jag var kritisk till att detta underrapporterades, vilket föranledde DN att göra en artikel på det hela, men det blev ändå inte en så stor nyhet. De som följt min blogg vet att jag har förvånats över bristande medierapportering kring brottslighet flera gånger tidigare, mest tydligt avseende den underrapporterade nyheten om rekordfå anmälda brott i Malmö 2014 vilket sedan upprepades 2015. Jag trodde dock då att det åtminstone delvis berodde på att positiva nyheter inte är lika heta att rapportera om som negativa nyheter. Men nu har vi en mycket negativ nyhet som har rapporterats som en normalstor nyhet snarare än som något stort. Jag förstår mig verkligen inte på medielogiken.

Jag har i några år föreläst om brottsutvecklingen för våra studenter. Den förändring som här tagit plats kan enkelt åskådliggöras genom att fundera över hur dessa föreläsningar sett ut och kan komma att se ut i framtiden.
Föreläsning brottsutveckling 2015: "Brottsligheten minskar"
För ett par år sedan var min föreläsning överlag positiv. Dödligt våld pekar neråt. Andelen som får sjukhusvård för våld pekar neråt. Otryggheten ligger stabilt på en låg nivå efter att ha sjunkit mellan 2005 och 2010. Utsattheten för personbrott i NTU ligger på en stabil nivå efter att ha sjunkit 2005-2008. Utsattheten för egendomsbrott sjunker. Ungdomar begår mycket färre brott nu än förr enligt all tillgänglig data. Däremot så pekade jag på en oroväckande trend att vissa typer av brott ökade, däribland bedrägerier och IT-relaterade brott, men också den typen av brott som kan kopplas till utsatta områden. Gängvåld är det tydligaste exemplet, men det kunde då ses som en delvis parallell trend vilken egentligen inte fått genomslag på befolkningen som helhet. På det stora hela rådde det ingen tvekan om att det mesta såg rätt bra ut, även om det delvis handlar om en förändring av brottsligheten (till att bli mer internetbaserad exv) och även om det fanns oroväckande utvecklingstendenser kopplat till utsatta områden.

Föreläsning brottsutveckling 2017: "Brottslighet minskade, men kanske ökar nu"
Nu visade NTU en ökning av såväl otryggheten som utsatthet för brott. Mord ökade till ovanligt höga nivåer under 2015 och 2016 även om det fortfarande är lägre än rekordnivåerna under 90-talet. Gängvåldet, den parallella trenden från tidigare års föreläsningar, verkar ha fått genomslag på mordnivån generellt, som nu är högre än vi sett sedan 2007. Min föreläsning får här en mer försiktig framtoning. Det SÅG positivt ut, men 2015 och 2016 ser inte så bra ut. Vi får avvakta och se om detta är ett trendbrott. Där det tidigare år varit en självklarhet att bilden i huvudsak var positiv fick studenterna nu diskutera huruvida glaset är halvfullt eller halvtomt - är det mesta bra eller är det mesta dåligt? Studenterna var överlag ganska positiva i sin bedömning, men det var ingen tvekan om att frågan kunde debatteras.
Föreläsning brottsutveckling 2018? "Brottsligheten ökar"
Nu vet jag inte ens om jag kommer föreläsa om brottsutvecklingen nästa termin. Men om jag ska göra det blir det svårt att hitta några positiva generella utvecklingstendenser. Det är förvisso tidigt att dra några slutsatser om trender, och BRÅ påpekar klokt att man gärna vill se 3-årig ökning för att prata om en trend, men det ser inte bra ut. Otryggheten ökar och är högre än på länge vilket synts i NTU liksom i Stockholms stads trygghetsmätning. Mord ligger på en hög nivå drivet av ett ökande gängvåld, även om vi ännu inte är på 90-talets nivåer. Utsattheten för sexualbrott har ökat dramatiskt. Utsattheten för bedrägerier fortsätter öka. Hot och trakasserier ökar, möjligen kopplat till att brottslighet flyttar till nätet. Det mest positiva som finns att säga är att andelen av befolkningen som läggs in för sjukhusvård på grund av våld minskar. Det är en viktig faktor att ta fasta på, men när de flesta kurvorna nu pekar i fel riktning blir det något av ett halmstrå. Däremot kan vi numera nyansera bilden av situationen i utsatta områden något. Gängvåldet är illa och visar inga tecken på att minska, men däremot är den mer övergripande trenden avseende såväl utsatthet för brott som otrygghet inte mer negativ i utsatta områden än i andra urbana bostadsområden.

På bara några år har alltså en beskrivning av brottsutvecklingen i Sverige gått från övervägande positiv till ganska negativ - åtminstone betraktat i ett kort perspektiv av hur det ser ut här och nu. För mig borde detta vara en stor nyhet. Som jag ser på saken är det intressanta dessutom bredden i förändringen. Bara ett fåtal av alla kurvor pekar nu i en positiv riktning. Även om sexualbrott uppvisar den mest dramatiska förändringen (och dessutom anekdotiskt samt via överrepresentation kan kopplas till invandrare vilket är populärt i vissa kretsar), och absolut måste uppmärksammas, särskilt i ljuset av #metoo , så saknar jag ett fokus på den stora bilden. Vi kanske kan kalla den Sverigebilden. Sverigebilden ser här och nu inte så bra ut. Det borde diskuteras i bredare skikt än den främlingsfientliga (eller åtminstone invandringskritiska) klick som hävdar att Sverige håller på att gå under på grund av invandring. Jag har länge argumenterat för att det är en stor orättvisa att boende i utsatta områden tvingas leva med en brottslighet och otrygghet som inte skulle accepteras i resten av samhället. Men detta gäller inte längre bara boende i utsatta områden. Det gäller hundratusentals fler svenskar som (åmintsone uppger sig ha) utsatts för brott och som är rädda att gå ut på kvällen. Det gäller oss alla. Ändå verkar nästan bara den grupp som länge letat efter halmstrån för att bevisa en ökande brottslighet och nu till slut får statistik som visar det de ville bevisa bry sig om frågan. Ska det verkligen vara så?



* Jag använder binomiala konfidensintervall för proportioner i samtliga fall i detta inlägg, med denna kalkylator: http://www.sample-size.net/confidence-interval-proportion/