Helikoptrar och evidensbaserat polisarbete i Sverige

 Jag har tillsammans med mina kollegor Kim Nilvall och Johan Kardell vid polismyndighetens Nationella Operativa Avdelning (NOA) fått en ny studie publicerad - The Helicopter Pilot - Swedish Hot Area Policing From Above. 

Studien handlar om ett försök att förebygga anlagda bilbränder under den period då det tenderar att vara flest anlagda bränder - perioden från strax innan skolstart och första månaden av höstterminen. Detta har varit en tid med anlagda bilbränder under många år, och polisen har på flera sätt försökt ha beredskap för - och infört åtgärder mot - det utan större framgång. År 2018 brann det uppemot hundra bilar på en dag i västra Sverige, vilket väckte stor uppmärksamhet och ökade trycket på att göra något åt problemet. 

Under våren 2019 fördes en diskussion på NOA om hur problemet skulle kunna angripas och hur den nationella nivån skulle kunna stötta lokalpolisområdena samt hur det skulle kunna kopplas till en mer generell utveckling mot att arbeta mer evidensbaserat. Polisflyget hör till NOA, och ett förslag om att testa användning av helikoptrar för att patrullera platser med mycket bränder föreslogs. Det bygger på forskning om att polispatruller på platser med mycket brott - hot spot policing - är en väl etablerad metod som kan minska brott, samt på ett fåtal gamla studier som visat att helikopterpatruller kunnat förebygga bostadsinbrott. Detta sågs också som ett sätt att börja arbeta mer evidensbaserat i svensk polis, det vill säga att utgå från studier, testa metoder - och utvärdera resultatet av dessa metoder. 

En analys gjordes av var i Sverige det brukar vara mycket bilbränder, och flera möjliga regioner som hade kunnat vara lämpliga att göra försöket i identifierades. En polisregion tackade ja till införandet, region syd, och en fördjupad analys gjordes av var det brukar vara mycket bilbränder, samt på vilka tider dessa tenderar att inträffa. Utifrån det togs kartor och ett ungefärligt schema fram för när helikoptrarna skulle flyga med utgångspunkt i att flyga på tider lite innan förväntade tidpunkter för bränder - samt med begränsningar om att inte flyga sent för att inte störa de boendes nattsömn. Till skillnad från traditionell hot spot policing som riktar sig till små, specifika platser - oftast med fotpatruller - kan en helikopter se och ses från ett stort område, och det handlar därmed snarare om "hot area policing" istället för "hot spot policing". 

Projektperioden var satt till sex veckor, och polishelikoptrar var tänkta att flyga när de hade tid över för projektet. Vi följde sedan upp det genom att jämföra utvecklingen av bilbränder i de städer som omfattades av helikopterpatruller med andra städer som har höga nivåer av bilbränder. Det visade sig att det var färre bilbränder än tidigare både i de städer där helikoptrarna flög och i andra städer. Minskningen var stor, och ungefär lika stor i båda fallen. Beslutet att testa metoden verkade därmed inte ha någon effekt. 

Men, bara för att det bestäms att helikoptrar ska patrullera i sex veckor behöver det inte betyda att så faktiskt sker. Vi fick tillgång till satellit-data över var helikoptrarna faktiskt varit, och det visade sig att de mestadels flög i början av tidsperioden (Figur 1, massor av markeringar i början av perioden, blir sedan allt glesare). Under senare delar av tidsperioden var det mycket lite helikopter-tid på de utpekade platserna.  Nästa fråga blev då huruvida vi kunde se färre bilbränder på de dagar när helikoptern faktiskt varit på plats?

Figur 1. Antal minuter per dag med helikopterpatrull. 

I analysen jämförde vi således antalet bilbränder per dag på dagar med helikopter kontra dagar utan helikopter, och kontrasterade det mellan de städer som deltog i projektet kontra andra städer som brukar ha mycket bilbränder. Som kan ses i Figur 2 var det mindre bilbränder per dag under de dagarna i alla städerna - inklusive i de städer som inte hade några helikoptrar. Som synes vid jämförelse av blå vs röd stapel för de två sista kolumnerna i grafen (Treatment total och Control) var minskningen lite större på platser med helikoptrar, men den var inte stor nog för att bli signifikant (p=.23). Den första kolumnen som visar Malmö uppvisar också den största minskningen för brinnande bilar, men inte heller den är signifikant (p=.07). Slutsatsen är alltså att vi inte ser någon signifikant effekt av helikopterpatruller på bilbränder. 

Figur 2. Anlagd bilbrand per dag med och utan helikopter-närvaro. 

Även om vi i vår studie alltså inte kommer fram till att detta pilotprojekt har haft någon effekt är detta goda nyheter för polismyndigheten. Det här var ett försök att arbeta mer evidensbaserat, att faktiskt försöka ta reda på om något som görs får en effekt. Detta görs alldeles för sällan i svensk polis, och varje steg i den riktningen som tas är enligt min mening en framgång. 

Som påpekats av en av de vetenskapliga granskare som kommenterat studien kan det också vara så att det finns en effekt av helikoptrarna - punktestimatet är exv -0.43 för dagar med helikoptrar - men vi har för låg statistisk kraft för att kunna identifiera det. Med en större studie, eller fler brottstyper inkluderat, kan den statistiska kraften utökas för att få en säkrare bild av huruvida polishelikoptrar kan bidra till att avskräcka från brottslighet. En fördel med att lägga till fler brottstyper till analysen är i så fall också att det kan göras utan nya försök - för att flyga helikoptrar över bostadsområden uppfattas inte sällan som störande för de boende, och är inte något som bör göras i onödan. 

En Gerell-akademisk årskrönika 2019

2019 var ett hektiskt år, fast det slog mig inte förrän idag att det var så pass hektiskt att jag inte skrev något på bloggen över huvud taget. Jag har tidigare haft för vana att skriva korta blogginlägg med populärvetenskapliga sammanfattningar av mina studier, och när jag nu missat att skriva något under 2019 tänkte jag att jag gör en kort sammanfattning av det som publicerades under förra året i ett samlingsinlägg - samt lite om vad jag nu arbetar med och vad som är på gång. En Gerell-akademisk årskrönika helt enkelt. Under 2019 hade jag två tidskriftsartiklar, fyra rapporter och två bok-kapitel publicerade. Jag ska nedan kort gå igenom dessa. 

Explosive Violence: A near repeat study of hand grenade detonations and shootings in urban Sweden
Först ut under året var vår studie om skjutningar och handgranater, en tidskriftsartikel i European Journal of Criminology. I studien kartlägger vi detonerade handgranater och identifierar 77 sådana fall mellan 2010 och 2016. Vi visar också att handgranater tenderar att detonera på ungefär samma platser som skjutningar, men att det också finns skillnader i mönstren. Handgranater exploderar relativt sett oftare i centrala delar av storstäderna jämfört med var skottlossning sker. Det handlar ofta om företag eller kontor som är måltavla för detonationen. 60% av detonationerna skedde under natten, det var vanligast under sommaren, och söndagar hade betydligt färre än de andra veckodagarna. Vi analyserade också hur skjutningar och handgranater tillsammans kan förstås i både tid och rum, där risken för att ett våldsdåd av sådan typ ska inträffa är kraftigt förhöjd på en plats där det redan skett inom några veckor och några hundra meter.

Mål-processutvärdering av Trygg fotboll i Göteborg
I februari var det sedan dags för en rapport som sammanfattade ett litet utvärderingsprojekt jag genomfört åt polisen i Göteborg tillsammans med Erik Madsen som gjorde huvuddelen av arbetet. I Göteborg samarbetar polisen, kommunen och IFK Göteborg utifrån en strukturerad samverkansmodell för att minska problem kring fotbollsmatcher. Vår utvärdering var en processutvärdering, där vi försökte förstå om det arbetet som gjorts motsvarade de mål som satts upp. Utifrån intervjuer och dokumentstudier kom vi fram till att projektet verkade ha medfört förbättrad samverkan, men att de ambitioner om att arbeta med risksupportrar för att få dessa att ändra sitt beteende som fanns inte hade genomförts. Däremot hade projektet lett till flera konkreta åtgärder av mer situationell karaktär. Detta hade växt fram naturligt inom projektet, och situationellt arbete kan nog ofta vara ett lättare sätt att dra igång samverkan just på grund av att det blir väldigt konkret.

Brottslighet och utsatthet i Malmö
Mina kollegor Ardavan Khoshnood och Marie Väfors-Fritz tog initiativ till att sammanställa en bok om brottslighet och utsatthet i Malmö. Jag skrev två kapitel i boken, ett om anlagda bränder, och ett tillsammans med ardavan om skjutningar och sprängningar. Boken översattes också till engelska.
Vad gäller skjutningar och sprängningar så är mycket en sammanfattning av sådant som framkommit i mina och ardavans andra studier (exv den som nämns ovan), men vi gjorde också en genomgång av hur statistikrutiner förändrats och beskrev utvecklingen i Malmö, Göteborg och Stockholm (Figur nedan).

I kapitlet om anlagda bränder sammanfattade jag en del av den forskning som gjorts, bland annat av mig själv och mina gamla kollegor på institutionen för urbana studier, men mycket från forskare vid Göteborgs universitet som studerat unga brandanläggare och förebyggande av bränder. Jag delade där in motiven för anlagda (bil-) bränder i tre huvudkategorier. Skadegörelse - som ofta handlar om spänning eller nöje, instrumentella motiv där branden fyller ett rationellt syfte - till exempel flyktbilar som bränns upp för att dölja bevis eller bränder som utgör försäkringsbedrägerier, samt expressiva motiv, som kan handla om rop på hjälp, eller den ofta uppmärksammade typen där bränder är en del av våldsamma upplopp.

Utsatta områden i Sverige och polisens lägesbildsverktyg
Detta var ett projekt som jag arbetade på tillsammans med två forskningsassistenter, Mia Puur och Stefan Litbo vilka gjorde huvuddelen av arbetet. Vi skrev totalt tre rapporter, där den första utgjorde en kort forskningssammanställning kring utsatta områden och relaterade begrepp. Den andra var en genomgång av en enkät som polisen nationellt använder för att kartlägga hur lokal polis upplever olika problem i utsatta områden. Den tredje rapporten slutligen var en slutrapport som sammanfattade fynden från båda delstudierna. Tyvärr håller Malmö Universitet på att byta arkiv-system, och därför finns dessa rapporter inte uppladdade.
Huvudpoängen med detta projekt landade hur som helst i att vi föreslog en halvering av antalet frågor i polisens enkät, från 160 till 80 frågor, vilket vi menar kan göras utan att alltför mycket information tappas. Dessutom föreslog vi en rad förbättringar kring datainmatning, svarsalternativ och liknande för att enkäten ska ge ett bättre underlag.

Hotspot knarkrondellen
Det här var en studie som ursprungligen utgjorde en masteruppsats av en av mina studenter, Ina Hennen. Studien handlar om de förebyggande insatser som satts in vid "knarkrondellen" på Möllevången i Malmö, och vi omarbetade Inas masteruppsats till en tidskriftsartikel som publicerats i Nordisk Politiforskning. Knarkrondellen uppmärksammades nationellt efter att föräldrar hotats av langare när de skulle hämta sina barn på den förskola som ligger där, och för att minska problemen sattes kameraövervakning, ökad polispatrullering och belysning in. Vi följde upp hur situationen i området var efter att detta sattes in jämfört med situationen året innan med hjälp av polisstatistik och en enkätundersökning som polisen genomförde. Tyvärr hade vi inte tillgång till något vettigt kontrollområde, utan kunde bara använda närliggande gator som kontroll, vilket min kollega Karl Kronkvist påpekat inte är särskilt bra eftersom de närliggande gatorna kan påverkas av interventionen. Överlag hittade vi inga särskilda effekter av interventionen, men det fanns vissa indikationer på att en del av (narkotika-) brottsligheten flyttat från rondellen till närbelägna platser.

2020
I slutet av förra året donerade Länsförsäkringar Skåne 5 miljoner för att jag tillsammans med andra forskare ska bedriva praktiknära forskning om brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete i Malmö. Vi kommer att ägna oss åt konkreta projekt, men har ännu inte börjat med någon studie och jag får därför återkomma kring vad det kommer handla om detta år. Jag kommer att jobba 30% med det de närmsta fem åren, och under 2020 har jag resterande del av min tjänst som en postdoc där jag huvudsakligen kommer ägna mig åt forskning.
Jag har för närvarande fyra studier i olika stadier av den granskningsprocess som sker innan akademisk publicering, och arbetar med ytterligare tre studier. Dessutom kommer vår bok om utsatta områden ut snart inom ramen för rapportserien Malmö University Publications In Urban Studies (MAPIUS).

Att vända utvecklingen - från utsatta områden till trygghet och delaktighet
Det här är en bok där vi (Per-Olof Hallin, Stig Westerdahl, Kim Nilvall) försökt sammanfatta en del av det vi lärt oss efter att i flera år ha arbetat med utsatta områden inom ramen för en nationell forskningscirkel på temat och de senaste åren  med ett MSB-finansierat utvecklingsprojekt kring dessa frågor. Boken innehåller korta kapitel om hur vi menar att utsatta områden kan förstås, hur situationen är, och vad som kan göras åt problemen. Den bör gå i tryck snart, och kommer finnas tillgänglig som pdf för den som är intresserad.


Testing the spatial accuracy of adress based geocoding for gun shot locations
Den konkreta studie som är närmast publicering är annars ett samarbete med Andrew Wheeler vid University of Texas som är accepterad för publicering och bör komma ut inom kort (pre-print här). Studien bygger vidare på en av mina tidigare studier (blogg) och undersöker hur rätt, eller fel, de platser som skjutningar i Wilmington, North Carolina registreras på är. Wilmington har ljudsensorer som identifierar skjutningar, och vi visar att den plats brotten registreras på är ganska korrekt - så länge adressen skrivits in korrekt i anmälningen.


 Flows of people and hot spots of crime
Det finns mycket forskning om platser med höga nivåer av brott ("hot spots"), och det finns mycket forskning om vad som geografiskt kännetecknar platser där fler brott sker. I en tidigare studie (blogg) visade jag dock att mycket av det som rent geografiskt förklarar sådana platser, t ex att det är mer brott vid skolor, i själva verket verkar hänga samman med att skolor finns på platser där mycket folk rör sig snarare än att skolan i sig skulle ha någon påverkan. I denna studie följer jag upp detta genom att analysera kopplingen mellan platser med väldigt mycket brott och antalet busspassagerare i närheten. Jag visar att skadegörelse och bränder har ett annat mönster än våldsbrott, cykelstölder och bilinbrott, och lägger fram en hypotes om att det kan förklaras utifrån att det finns lämpliga måltavlor för skadegörelse nästan överallt.

Open drug markets, vulnerable neighborhoods and gun violence in two swedish cities
I denna studie bygger jag tillsammans med Sturup, Rostami, Nilvall, Magnusson och Khoshnood vidare på våra tidigare fynd om nära-återkommande mönster för skjutningar. Vi analyserar kopplingen mellan platser med öppen drogförsäljning och skjutningar i Malmö och Stockholms län, och finner att det finns en väldigt stark sådan koppling, särskilt för drogplatser i utsatta områden. Datan över drogplatser kommer från två olika data-set, Kim Nilvall som samlat in i Malmö, och Mia-Maria Magnusson som inom ramen för sitt arbete vid polisen och sitt doktorerande hos oss i Malmö genomfört en enkät på temat i Stockholm. Vi finner att de absoluta riskerna för en följdskjutning på platser med öppen drogförsäljning är ganska höga, vilket kan motivera insatser från polis eller andra myndigheter efter att en skjutning på sådan plats inträffat.

Predicting crime
Detta är ett projekt som utgör Maria Doyles doktorsavhandling. Maria finns vid Örebro Universitet och jag är tillsammans med Henrik Andershed handledare. I den första studien inom projektet testar vi olika metoder för att predicera vilka platser som kommer att ha mycket brott, och kommer fram till att en av de absolut enklaste metoderna fungerar förvånansvärt bra. Det är ett viktigt fynd eftersom det innebär att polisen eller andra som vill predicera brott inte behöver använda en massa komplicerade modeller för att landa ganska rätt.

CCTV in deprived neighborhoods - a short time follow up of effects on crime and crime clearance
Denna studie är i princip färdig, men inte inskickad för granskning än. I den följer jag upp hur brottslighet och uppklarning av brott förändrades i tre utsatta områden i nordöstra göteborg efter att kameraövervakning installerades. Jag jämför dessa platser med liknande platser i andra utsatta områden, och finner att våldsbrotten minskade, egendomsbrotten ökade, och uppklarningen ökade.
De flesta förändringarna är dock ej signifikanta, och det är stora skillnader mellan de tre områdena. Att våldsbrott snarare än egendomsbrott minskar efter att kameror introduceras påminner om resultaten från Södra Sofielund som också är ett utsatt område.Vi behöver fler studier för att veta, men det är möjligt att kameraövervakning har andra effekter i utsatta områden än vad vi normalt väntar oss - normen är att egendomsbrott minskar men inte våldsbrott.
Vad gäller uppklarning ökar den för båda egendomsbrott och våldsbrott, men det rör sig om så få fall att det inte går att dra någon tydlig slutsats annat än just att det är så få fall. För  egendomsbrott klaras bara enstaka procent av brotten upp även om brotten begåtts på kameraövervakade platser - där finns nog en förbättringspotentiel.

Helicopter hotspotting
Det här är en studie som jag gör inom ramen för mitt arbete med polismyndigheten, tillsammans med Kim Nilvall och Johan Kardell. Det är en pilotstudie för att testa om det går att förebygga bilbränder genom att använda polishelikoptrar, som vi samtidigt ser som ett sätt att få in mer evidensbaserat polisarbete i svensk polis.
Bilbränderna sjönk kraftigt under den period helikoptern flög, men den minskningen var både i de områden där helikoptern flög och där den inte flög. Helikoptern flög dock inte varje dag, och i praktiken flög den mest de första veckorna av studieperioden. Vi ska nu göra en förfinad analys och se om det finns någon effekt just den dag helikoptern varit på plats i ett område.

Identifying vulnerable neighborhoods quantitavely
 Det här är ett projekt jag tänkt ägna mig åt inom ramen för min postdoc, där jag har begärt ut data och kommer att arbeta tillsammans med Mia Puur. Utgångspunkten är att polisens klassning av utsatta områden till stor del är subjektiv. De områden som polisen upplever är problematiska klassas som utsatta. Men går det att identifiera dessa områden utifrån mer objektiva kriterier? Vi kommer göra en statistisk analys på rutnätsnivå där hela Sverige delas in i rutor som är 200x200 meter. De rutor som av polisen klassas som utsatta kommer sedan att analyseras utifrån socioekonomi, demografi och brottslighet och jämföras med rutor som inte klassas som utsatta.

Så, där har vi 2019 års publikationer och det som ligger närmast till hands att dyka upp framöver för min del. Fast det kommer säkerligen dyka upp nya saker också, det gör det nästan alltid. I och med detta har jag i alla fall återupplivat bloggen lite, och det är alltid något!

Hur bra är egentligen polisdata rent geografiskt?

Igår kom min senaste studie ut i tidskriften Nordisk politiforskning (Open access, vem som helst kan läsa), och min vana trogen ska jag nu försöka skriva ett kort blogginlägg för att sammanfatta studien.

Mycket av min forskning, och flera av de polisiära arbetsmetoder som forskare varit mest intresserade av på senare år, är beroende av att identifiera var brott begås. Det görs ofta genom att använda brottsanmälningar, och utifrån den adress som där finns angiven "geokoda" brotten, det vill säga placera ut dom på en karta. Flera studier har engagerat sig i frågan om själva geokodningen, hur bra den fungerar, samt hur stor andel av brotten som måste geokodas korrekt för att det ska gå att göra rimliga analyser på datan. Men, inga studier har egentligen funderat över frågan om huruvida den där adressen vi geokodar egentligen ger en korrekt bild av var brottet är begått. Det är vad min studie försöker göra.

Det finns två problem här. Det första problemet är att vi inte alltid vet exakt var brottet har begåtts. Tänk er exempelvis någon som blivit rånad utomhus en sen natt. När polisanmälan görs kommer denna sällan att säga "Storgatan 23B", utan kanske snarare "På möllan, rätt nära bergsgatan", eller "Utanför Högstadieskolan", eller "typ i början av Storgatan". En osäkerhet finns inbyggd i systemet, för denna typ av brott, och den osäkerheten finns inte med i dom platser på en karta där brottet sedan kommer att placeras. Ofta kommer brott i den typen av situationer att placeras lite fel, men det är svårt att veta exakt hur stort felet är.
Ett annat problem är att de adresser som ska geokodas normalt sett utgörs av hus. Men brott begås även utanför hus. Brotten kommer då att tillskrivas ett hus (en adress) i närheten. Ibland finns det inget hus riktigt i närheten, och brottet kommer då att tillskrivas någon annan plats (förhoppningsvis i närheten), det kan gälla vägar där det inte finns adresser (motorvägar exv, eller sträckor av en väg som går längs med en åker), och brotten tilldelas då ofta en "adress" ungefär i mitten av vägsträckan. Det gäller även för parker och torg, där brott ibland tilldelas en adress i närheten, ibland tilldelas en plats i mitten av parken/torget.

Det är rimligt att anta att dessa problem påverkar våra analyser av brottslighet, men det är inte helt lätt att mäta hur stor denna påverkan är. I min studie drar jag nytta av att räddningstjänsten registrerar platser för var anlagda bränder tar plats utan att behöva utgå från adresser och jämför dessa med polisdata över bilbränder för att få en idé om hur stor skillnaden är. Det finns säkerligen felkällor med räddningstjänstens data också, men det är troligt att den är mer korrekt än polisdatan, och vi kan därmed utgå från den för att få en idé om problemets storlek. Eftersom jag utgår från bilbränder är det första av de två problem jag nämner ovan dessutom konstanthållet. Det utbrända bilvraket är lätt att identifiera platsen för, och vi kommer sällan vara i en situation där vi inte kan säga exakt var det hela har skett. I praktiken försöker jag alltså att studera hur stor effekt som fås på var brott kodas av att brott sker utomhus medans adresser bygger på hus.

Analysen här är inget fancy alls. Det är bara beskrivande statistik över hur skillnaderna ser ut. Jag åskådliggör det också med en väldigt enkel karta över ett bostadsområden som ni kan se nedan. Gula prickar är där polisen registrerat en bilbrand. Röda fyrkanter är platser där räddningstjänsten registrerat en bilbrand vid samma tid. Om man bortser från strecken mellan de olika som visar vilka incidenter som hör ihop kan det vid en första anblick se ut som att de ligger rätt nära varandra. Men faktum är att de flesta incidenterna i polisens data ligger ganska tydligt på fel plats. Den gula pricken uppe i högra hörnet är en bra illustration av det jag nämnde ovan med platser där det inte finns några adresser. Detta är en sådan väg, och den gula prick som syns där ligger ungefär i mitten av vägen, och har tre olika bilbränder registrerade på samma plats. Dessa tre bränder har i själva verket varit på andra platser, två av dom ca 200 meter söderut.

När jag på detta sätt jämför de platser där bilbränder registrerats i hela Malmö landar jag att polisens data tenderar att vara (median) strax över 80 meter "fel" om vi utgår från räddningstjänsten som facit. 80 meter är inte jättemycket, men ponera att polisen ska arbeta med hot spot policing (skicka poliser till brottsbelastade platser för att förebygga/förhindra brott), men blir skickade till en plats motsvarande den med tre bilbränder ovan. De kommer då att landa på en plats där det inte egentligen finns någon orsak att vara. Det här är troligen av mindre betydelse i de flesta fall då polisen också utgår från sin lokalkännedom, men det är likaväl en faktor som är väl värd att ha i åtanke, både för polisen och för oss forskare som studerar geografiska mönster av brottslighet. Det är också rimligt att anta att dessa fel är ännu större för brott som inte är lika lätta som bilbränder att identifiera en exakt plats för, t ex gatuvåld vilket är något som polisen ofta inriktar sig mot.
Eftersom felet huvudsakligen är slumpmässigt blir det inte något större problem så länge det bara är mönstren vi är intresserade av, men så fort vi börjar intressera oss för specifika platser är det något som vi bör vara medvetna om. Det är möjligt att felet är annorlunda i andra städer och för andra brott, men eftersom ingen annan försökt mäta det förut har vi nu i alla fall tagit ett första steg mot en förståelse för de utmaningar detta kan medföra.

Bostadsområden som förklaring till var det anläggs bränder

I helgen kom min senaste vetenskapliga artikel ut online i Journal of Quantitative Criminology . Den behandlar ett viktigt geografiskt problem, att dom definitioner av bostadsområden och liknande som vi använder i forskningen sällan kan beskrivas som perfekta. Problemet kan indelas i två delmängder, dels hur stora bostadsområden (eller stadsdelar, grannskap etc) ska vara för att fånga det vi är intresserade av att mäta, och dels hur gränserna mellan områden ska dras för att på ett bra sätt fånga det vi är intresserade av.

I min artikel försöker jag utforska dessa problem när det gäller anlagda bränder i Malmö. Jag har delat in Malmö i 65 000 små fyrkanter, och sedan räknat hur många bränder som anlagts i respektive fyrkant under åren 2007-2011. I dom allra flesta fyrkanterna är det 0 bränder, men i ett par tusen är det åtminstone en anlagd brand, och i en handfull är det över tio.
Jag använder sedan en statistik metod för att försöka ta reda på hur mycket av bränderna i dessa små fyrkanter som verkar ha att göra med själva fyrkanten kontra hur mycket som kopplas till fyrkantens omgivning (bostadsområde). Fyrkanterna placeras in dels i Malmö stads indelning av bostadsområden (genomsnitt ca 2300 invånare) och dels i statistiska centralbyråns indelning av bostadsområden (~750 invånare), där båda dessa bostadsområdesindelningar utgår från hur staden ser ut, var vägar går, och liknande. För att testa bostadsområdets betydelse skapar jag dessutom påhittade bostadsområden av sex olika typer. Dom sex olika typerna av bostadsområden motsvarar ovan nämnda storlekar, samt en mycket mindre storlek, och fördelas på dels helt framslumpad placering av bostadsområdena, och dels en mindre slumpmässig placering där områden placeras ungefär som dom är placerade i Malmö stads / SCBs indelning. Totalt finns här alltså tre olika storlekar som jämförs (2300, 750 och 300 invånare i genomsnitt) och tre grader av slumpmässighet (helt slumpmässiga, delvis slumpmässiga samt ej slumpmässiga - malmö stads och SCBs). I bilden nedan som kommer från artikeln ges exempel på hur dessa ser ut. A visar byggnader i Malmö, D visar SCBs indelning, G visar Malmö stads indelning, B, E, H visar exempel på delvis slumpmässiga i tre olika storlekar och C, F, I visar exempel på helt slumpmässiga i tre olika storlekar.



Fyrkanten, som alltså är en liten, specifik plats har den största förklaringskraften. Det handlar t ex om fyrkanter med skolor (skolor är särskilt utsatta för anlagd brand), parkeringsplatser (bilbränder) eller sophus som också brinner relativt ofta. Men det finns också en tydlig skillnad mellan områden, och cirka 25% av variationen i anlagda bränder kan hänföras till platsernas omgivning.

När det gäller effekten av var gränser dras noterar jag att de delvis slumpmässiga områdena (B, E, H) har lägre förklaringskraft än de områden som definierats av Malmö stad och SCB. Skillnaden är signifikant, men motsvarar mindre än 20% minskning i förklaringskraften. Däremot är de helt slumpmässiga områdena (C, F, I) mycket sämre på att förklara variationen i anlagda bränder.  Min tolkning av det är att det viktiga är att bostadsområdena någorlunda utgår från stadens struktur (dvs ej är helt slumpmässiga), sedan har det en ganska marginell skillnad exakt var gränserna placeras - gränser som kastats ut på en karta av ett dataprogram utan någon som helst kunskap om hur staden faktiskt ser ut är inte så värst mycket sämre än de gränser som till exempel Malmö stad använder.

När det gäller skillnaden kopplat till storlek noterar jag att det inte finns någon signifikant skillnad mellan de stora och mellanstora områden jag tittat på. Malmö stads områden är ungefär lika bra eller dåliga på att säga något om var det anläggs bränder som SCBs betydligt mindre områden, och detsamma gäller för helt eller delvis slumpmässiga områden av dessa storlekar (E vs H, F vs I). Det här är av intresse eftersom flera forskare kring detta har argumenterat för att "smaller is better", vilket alltså inte dessa fynd stödjer.* Däremot hittar jag en stark ökning av förklaringskraften i de minsta områdena - och därav titeln på denna artikel, "Smallest is Better? The Spatial Distribution of Arson and the Modifiable Areal Unit Problem". Dessa fynd sammanfattas grafiskt i bilden nedan som är tagen från artikeln, där jag också har justerat alla modeller för andelen byggt land för att säkerställa att detta ej endast är en effekt av var byggnader har hamnat.



 Som nämndes ovan är det de specifika platserna som till största delen förklarar var det anläggs bränder - men omgivningen har också en effekt. Det kan förstås genom att närmare titta på dom platser där det varit mest anlagda bränder. Där finns till exempel ett par skolor, men det handlar då om skolor som ligger i väldigt fattiga bostadsområden. Andra platser som noteras för väldigt många bränder är av typen gator med mycket parkerade bilar - men sådana platser finns i hela staden, och de platser där det faktiskt är väldigt många bränder hittar vi i fattiga bostadsområden på platser där ungdomar bråkar med polisen. Både själva platsen och dess omgivning spelar roll, men när vi vill titta på omgivningen verkar det som att vi ska utgå från en väldigt liten omgivning. När det gäller den här typen av företeelser kan vi alltså tänka oss att stora områdesutvecklingsinsatser är lite för generella, utan förebyggande insatser bör istället inriktas mot gator, kvarter eller andra mindre geografiska enheter som verkar ha en större betydelse. Det här är också i linje med vad jag för ett par år sedan konstaterade avseende nivåer av samarbete och sammanhållning i en fallstudie av några bostadsområden i Malmö.

* Wikström med flera utgår dock i sitt argument från små områden när de argumenterar för smaller is better, så min studie bekräftar egentligen deras fynd, men nyanserar det något och pekar mot en eventuellt icke-linjär effekt av storleken.