NTU 2014 - vad är egentligen nyheten?

Idag har BRÅ presenterat Nationella TrygghetsUndersökningen (NTU) för 2014. I sitt pressmeddelande fokuserar BRÅ på att belysa viktiga förändringar i svenskars upplevelser sedan 2006. Störst fokus läggs vid ökat förtroende för rättsväsendet, med den intressanta twisten att det är bland tonåringarna som flest har förtroende för polisen. Det noteras också att tryggheten ökar, samt att andelen svenskar som tror att brottsligheten ökar kraftigt har minskat. Allt detta är bra och intressant - men är det verkligen nyheten med NTU2014?

När det gäller förtroendet för rättsväsendet så finns följande graf med i NTU2014 (BRÅ 2015: 124) som visar utvecklingen över tid.

Som vi kan se ökade förtroendet för rättsväsendet mellan 2006 och 2010-2011. För att därefter ha legat ganska stabilt. Avseende förtroende till polisen ökade det 2006-2011, minskade till 2012, och har därefter legat stilla. När det gäller otrygghet är mönstret liknande, nedan ser vi oro att utsättas för brott (BRÅ 2015: 97).

Otryggheten minskade tydligt fram till cirka 2011, men har inte förändrats nämnvärt senaste två åren.

Som jag ser det är det väldigt bra att allmänheten blir informerad om att tryggheten har ökat och att brottsligheten har minskat under de sista 10 åren. Men det är knappast en nyhet i NTU 2014. Det högsta nyhetsvärdet i NTU 2014 som jag ser det är snarast att fler anger sig ha blivit utsatt för brott mot person år 2013. I grafen nedan (BRÅ 2015: 38) visas utvecklingen sedan 2005.

Nästan alla staplar pekar uppåt för år 2013 - och faktum är att vi i tabellen (BRÅ 2015: 35) kan utläsa att den totala rapporterade utsattheten för brott mot person är den högsta sedan år 2005. År 2013 angav 12.7% av de tillfrågade att de blivit utsatta för misshandel, hot, sexualbrott, personrån, bedrägeri eller trakasserier. Under den föregående femårsperioden var motsvarande nivå 11.5 - 11.4 - 11.4 - 11.6 - 11.4 (sidan 35). Det är fullt möjligt att detta inte är en signifikant förändring, och försiktighet måste iakttagas vid tolkning av siffrorna. Men här har vi åtminstone en faktisk förändring i den senaste mätningen, till skillnad från avseende otrygghet eller förtroende för rättsväsendet som legat helt stilla. Borde inte det vara den stora nyheten? Både DN och Ekot kör i stora drag på BRÅs vinkel - ska ingen notera ökningen i självrapporterad utsatthet för brott?

Uppdatering: För att se om detta verkligen är en nyhet har jag beräknat konfidensintervall. Jag vet inte hur stort det interna bortfallet är, men baserat på det totala antalet svarande är 95% konfidensintervall för 2013 (NTU2014) 12.1-13.3 medan 95% konfidensintervall för 2012 (NTU2013) är 10.8-11.97. Förändringen ser därmed ut att vara statistiskt säkerställd, även om det är knappt, och jag måste reservera mig för att inte ha någon kännedom om eventuellt internt bortfall.

Uppdatering 2015-01-19:
En av rapportförfattarna har kontaktat mig med ett viktigt klargörande. Anledningen till att BRÅ inte uppmärksammade ökningen i utsatthet för brott är att det redan gjorts när en delrapport presenterades två månader tidigare. Det är en rimlig invändning, en nyhet som redan rapporterats är givetvis inte längre lika mycket en nyhet. Å andra sidan hade det kanske kunnat nämnas även när huvud-rapporten presenteras, utan att det behöver göras till huvudnummer.  

BRÅ (2015). Nationella Trygghetsundersökningen 2014. Om utsatthet, otrygghet och förtroende. BRÅ-rapport 2015: 1