måndag 8 februari 2021

Skjutningar, utsatta områden och öppen drogförsäljning

För ett par år sen gjorde jag tillsammans med Joakim Sturup, Amir Rostami, Mia-Maria Magnusson, Kim Nilvall och Ardavan Khoshnood analyser av den rumsliga och tids-rumsliga kopplingen mellan skjutningar, utsatta områden och platser med öppen drogförsäljning. Studien är nu publicerad i Journal of Policing, Intelligence and Counterterrorism - och det är därför dags för en populärvetenskaplig sammanfattning. 

Studien bygger vidare på våra tidigare studier om var och när det skjuts samt hur risken för nya skjutningar på en plats är förhöjd efter en första skjutning. Kort sammanfattat så visade vi då att det är väldigt mycket skjutningar i vissa områden - som till stor del sammanfaller med våra utsatta områden - samt att risken är ungefär fyrdubblad för en ny skjutning i närheten under de närmsta veckorna efter att en skjutning inträffat. Det är ett fenomen som kallas nära-återkommande mönster (near repeat patterns) och som påvisats för en mängd olika brott, bostadsinbrott, personrån och terrorattacker i Irak till exempel. För bostadsinbrott brukar det uttryckas som att "om din granne har haft inbrott löper du själv en förhöjd risk att drabbas" - men exakt hur det ser ut varierar såklart mellan olika brottstyper. 

Det där var intressanta fynd - men samtidigt var det en ganska grovmaskig analys. Visst att risken ökar kraftigt för en ny skjutning, men risken för att en specifik plats ska få en skjutning är ju i utgångspunkten så låg att även en stor ökning fortfarande landar i en ganska liten risk. Så hur användbart var det egentligen för polis eller andra aktörer som vill arbeta mot gängvåldet?

Metod och data

För att hantera det problemet - och för att mer allmänt få en bättre förståelse för var och när det skjuts har vi i den nya studien gjort lite mer detaljerade analyser. Framför allt så har vi nu explicit tagit med det polisen definierar som utsatta områden, samt lagt till information över var polisen upplever att det förekommer öppen drogförsäljning. Öppen drogförsäljning har länge varit diskuterat som en högriskplats i relation till skjutningar och följdskjutningar i litteraturen, men det är få som direkt studerat det - och det finns nästan ingenting om det i Europa. 

För öppen drogförsäljning har vi två olika data-set, som båda bygger på var polisen anser att/upplever att det förekommer öppen drogförsäljning. Det ena data-setet togs fram som ett pilotprojekt med polismyndigheten 2017 där vi i denna analys fokuserar på Malmö, och det andra är framtaget av polisens region Stockholm där Mia-Maria Magnusson som är polis och samtidigt doktorerar i kriminologi har varit drivande. De mäter lite olika saker - Magnussons data utgår från var ett lokalpolisområde anser att det finns varaktiga platser med öppen användning och försäljning av droger som upplevs som problematiskt. Det fångar då upp ganska stora ytor där det över tid funnits en etablerad drogscen. Den mest kända är väl Sergels torg i Stockholm, men totalt 48 platser identifierades i polisregion Stockholm under 2017. 

Det andra data-setet har en mer detaljerad, men också mindre stabil, inriktning. Där satt vi ner med områdespoliser i respektive område och ritade in på en karta exakt var de ansåg att det fanns problem med öppen drogförsäljning. Det blir då mycket fler - och mycket mindre - platser, som också är mer varierande över tid. För Botkyrka hade vi under 2017 data från båda metoderna - vilket visas på Figur 1 nedan. Cirklarna är de stora stabila öppna drogscenerna (Fittja och Alby), de orangea ytorna är mer specifika platser där polisen då upplevde att det förekom drogförsäljning. Som vi kan se finns det en samvariation - de båda cirklarna har en massa orange. Men det finns också skillnader - tydligast i detta fall utifrån att Hallunda-Norsborg i 2017 års version inte ansågs ha någon öppen drogscen men ändå har en massa orange. 

Figur 1. Två olika sätt att mäta var polisen upplever att det finns problem med öppen drogförsäljning. 

Vår studie utgår från platser med öppen drogscen i Stockholms län och specifika platser med öppen drogförsäljning i Malmö kommun. Vi har sedan räknat på hur många skjutningar per kvadratkilometer det är på drogplatser i och utanför utsatta områden och hur det förhåller sig till skjutningar på andra platser. 

Huvudnumret är dock att försöka beräkna hur många skjutningar som följer efter en första skjutning inom olika tidsramar och olika stora geografiska ytor. Om en första skjutning sker på en plats med öppen drogförsäljning, hur många skjutningar följer då den inom x veckor och y meter? Och hur förhåller det sig till hur det ser ut på andra platser?.

Resultat

Resultaten är rätt tydliga. Det är mycket mer skjutningar vid platser med öppen drogförsäljning än på andra platser. Och det är mycket mer skjutningar i utsatta områden än på andra platser. Kombinationen av öppen drogscen och utsatt område i sin tur har de högsta nivåerna - särskilt i Stockholm där kombinationen är mer än dubbelt så utsatt som en av variablerna i sig. De beräkningarna är dock per area - eftersom vi inte har befolkningsdata för platserna med drogförsäljning - vilket innebär att det i Malmös fall finns åkrar - och i Stockholms län dessutom massor av skog. Det finns helt enkelt en massa platser där det inte är några människor - vilket gör att siffermässiga jämförelser som "100 gånger mer skjutningar på öppen drogscen i utsatt område jämfört med resten av Stockholms län" blir missvisande. I en mer rättvis jämförelse jämför vi de platser i Malmö som har flest lokalbusspassagerare (i praktiken centrum inklusive krogområden) med de platser som har drogförsäljning i utsatt område. Det är då 12 gånger mer skjutningar på platserna med drogförsäljning i utsatt område. 

Samtidigt är det viktigt att understryka att de flesta skjutningarna inte sker på högriskplatserna. I Stockholm är det till exempel 26% av skjutningarna som sker vid öppen drogscen. Det är mycket mer än förväntat givet att öppna drogscener utgör en pytteliten del av regionen, men det är fortfarande en minoritet av alla skjutningar. 

Hur ser det då ut med risken för följdskjutningar på de platserna jämfört med andra platser? Jo, som vi trodde är det mycket fler följdskjutningar om den första inträffar på en högriskplats. Vi testar en rad olika kombinationer av avstånd i tid (14 dagar, 28 dagar) och rum (200-400-600 meter) och i samtliga fall finner vi att det är betydligt högre sannolikhet för en ny skjutning om den första skjutningen var vid en högriskplats. Inom 400 meter och 4 veckor från en första skjutning är det till exempel 0.23 följdskjutningar om den första skjutningen var vid drogscen i utsatt område, men bara 0.05 om den första skjutningen skedde på annan plats. I Malmö är skillnaden mellan högriskplatser och andra platser lägre - men alla värden är högre. Motsvarande som ovan är 0.4 och 0.16. Detta beror på att den data vi använde i denna studie gick fram till år 2017 - när Malmös skjutvapenvåld var nära sin topp och låg klart högst i Sverige. Sedan dess har skjutningarna i Malmö minskat i antal, medan Stockholm hade en kraftig ökning av skjutningar under 2020. 

Figur 2. Följdskjutningar i Stockholms län baserat på om första skjutning varit vid drogscen i utsatt område eller inte. Värden anges för inom 2 eller 4 veckor, samt inom 200, 400 eller 600 meter.

Diskussion och slutsats

Det är väldigt starka koncentrationer av skjutningar till platser med öppen drogförsäljning i utsatta områden, och det är också en ganska hög risk för en ny skjutning på en sådan plats efter en första skjutning. Det innebär att det enlig min mening är rimligt med riktade åtgärder kort i tid efter en skjutning på en sådan plats. Det här görs ofta också, normalt under några dagar inom ramen för trygghetsskapande åtgärder och utredningsinsatser - och åtminstone i Malmö görs det också under lite längre tid för att försöka förhindra följdskjutningar. 

Samtidigt ska detta inte tolkas som att det är drogförsäljningen i sig som orsakar skjutningarna. Det kan vara så, men den enklaste förklaringen är kanske snarast att de platser där det säljs droger i utsatta områden frekventeras av de kriminella nätverk som skjuter - och blir skjutna. Samma nätverk är också inblandade i drogförsäljningen, men utan fördjupade analyser ska man nog vara försiktig med att dra slutsatsen att skjutningarna är på grund av drogförsäljningen. 

Det kan finnas viktiga anledningar att arbeta mot den öppna drogförsäljningen dock - inte minst för att den påverkar många boende. I Stockholms stads trygghetsmätning 2017 var det t ex 42% av invånarna i utsatta områden som upplevde att öppen handel med droger var ett litet eller stort problem. I de tre särskilt utsatta områdena, Husby, Rinkeby och Tensta, var det 67% av invånarna. Öppen drogförsäljning kan sända en signal om laglöshet och är därmed ej önskvärt. Dessutom finns det ett egenvärde i att försöka reducera brottsvinsterna de kriminella nätverken kan göra. 

Samtidigt är det viktigt att betona att den internationella forskningen om tillslag mot drogmarknader pekar mot att det snarare ökar våldet än minskar det. Min kollega Kim Møller har också dragit liknande slutsatser utifrån sina analyser i Danmark. Om målet är att minska våldet kan det därmed vara kontraproduktivt att slå mot drogmarknaden - åtminstone på kort sikt. 

Det hela är, som vanligt, inte helt enkelt. Men nu vet vi i alla fall att den typen av platser har väldigt mycket skjutningar, och att de ganska ofta ser följdskjutningar efter att en första skjutning inträffat. En pusselbit i taget får vi lägga hela pusslet. 








 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar