(Fler) lärdomar från NY - för att utveckla vårt arbete i/med utsatta områden

Reflektioner från New York

Förra veckan var jag tillsammans med kollegor från Malmö Universitet och polismyndigheten på besök i NY för att lära mer om deras brottsförebyggande arbete, särskilt då avseende vad vi i Sverige kallar utsatta områden. Jag ska i detta inlägg inte i detalj gå igenom alla besök och möten vi genomförde, men tänkte ta upp några generella reflektioner från besöket. Förutom att vi besökte olika platser och områden, exv BID-området Bryants Park och olika public housing complex så hade vi också en rad möten, vilka jag kort listar i slutet av denna bloggpost med länkar.

NY har 8.5 miljoner invånare, och NYPD har 38 000 poliser. Även om det är en ohyggligt mycket mindre yta än Sverige kan vi därmed någorlunda jämföra NY med Sverige - med lite färre invånare, men nästan dubbelt så många poliser. NY är också en del av USA, och generellt är deras offentliga sektor mycket mindre än vår - men det finns istället en större tradition av att civilsamhälle tar en stor roll i det sociala arbetet, inklusive det brottsförebyggande. Jag tror att det har betydelse för hur vi kan jämföra länderna, och det bör has i åtanke vid vidare läsning. Något förenklat går det nog att säga att vi i Sverige gör väldigt mycket mer generella insatser - medan NY har betydligt större riktade insatser mot t ex gängvåld. Här kan det också vara av intresse att notera att även om USA har mycket mer skjutvapenvåld än Sverige så ligger NYC (som har extremt låg nivå för att vara storstad i USA) nu på ungefär samma nivå som Malmö (som har klart högst nivå i Sverige) vad gäller skjutvapenmord.

Jag upplever att det finns fyra tydliga skillnader mellan NY och Sverige vad gäller hur vi arbetar med det brottsförebyggande arbetet generellt, och vad vi i Sverige kallar utsatta områden i synnerhet.

1. Det finns en idé, en plan och ett sammanhang som binder samman arbetet i NY. Det upplever jag saknas i Sverige. Det som görs på olika nivåer hänger samman. Olika brottsförebyggande program kompletterar varandra - t ex våldsförebyggande arbete där fokuserad avskräckning kombineras med uppsökande folkhälsobaserade interventioner. Konkreta planer upprättas och resurssätts för att genomföra specifika åtgärder som ska lösa identifierade problem.  
Områdespoliserna stöttas av en central organisation, där deras motsvarighet till medborgarlöften skickas in och sammanställs, och den centrala organisationen skickar ut tips på hur olika problem som noteras i det materialet kan hanteras. "Många verkar lyfta fram klotter i (motsvarigheten till) medborgarlöftena, då tar vi en titt på vad forskningen visar om att förebygga klotter och skickar ut det till alla områdespoliser." Områdespoliserna får också en utbildning och en lokal kontaktlista - här är telefonnumret till viktiga aktörer (från kommun, företag etc) i just ditt område (för 300 olika områden i staden) som du kan ta kontakt med i ditt samverkansarbete. Områdespoliserna kan också vända sig direkt till den ansvariga (deputy commissioner, motsvarande vice rikspolischef om vi ska jämställa NY med Sverige) med konkreta frågor eller behov om hjälp.
Ett sammanhang, en idé, en tanke som håller allt samman - och en apparat som faktiskt genomför allt detta (åtminstone i teorin).
2. Utvärdering. Här finns t ex Crime Lab NY som är finansierat av privata donationer och uttryckligen ska arbeta för att påverka policy utifrån evidens. De genomför gratis utvärderingar och utvecklingsarbete åt myndigheter för att minska brottslighet, till exempel ett experiment med belysning i utsatta områden som fann att det medförde stora minskningar av brottsligheten. Staden finansierar dock också utvärderingar själva, och när 170 miljoner sköts till för planen att minska brottslighet i stadens 15 mest utsatta områden veks t ex 30 miljoner till en oberoende utvärdering av projektet. I Sverige hade jag blivit förvånad om ett 170 miljoners projekt ens skulle avsätta 3 miljoner för utvärdering. De resurser som avsätts för policynära forskning gör också att man kan skala upp det som fungerar, och lägga ner eller utveckla det som inte fungerar. I Sverige famlar vi snarare ofta i mörkret och/eller går på känsla.
3. Lokalsamhället. Allt utgår väldigt tydligt från lokalsamhället ("neighborhood" eller "community"). Det här finns även i Sverige, men blir mycket tydligare i NY. Delvis handlar det nog som nämnt ovan om att vi i Sverige har en större generell offentlig sektor medan man i NY istället har riktade insatser mot problem, ofta med en stark komponent av frivilligorganisationer. Men det är samtidigt en skillnad som är värd att nämna. Insatser görs utifrån lokala behov och tillsammans med de som bor i området både vad avser polisen och andra insatser. När det gäller polisen är det dock värt att notera att detta till ganska stor del beror på att polisen i NY inte åtnjuter samma typ av generellt förtroende som polisen i Sverige gör, och att detta delvis är ett svar på det problemet. Samtidigt går det inte att blunda för att det finns väldigt tydliga insatser för att stärka lokalsamhällena så att dessa själva kan hantera problem i NY, på ett sätt som är ganska frånvarande i Sverige.
4. Fokuserade resurser. Som sagt har vi en stor offentlig sektor i Sverige, och på många områden gör vi rimligen mycket mer än vad som görs i NY. Men, när det kommer till fokuserade resurser mot exv gängvåld eller utsatta områden är det en oerhörd skillnad. När vi besökte södra bronx Save Our Streets organisation framkom det att de är 12 pers som jobbar där. I ett område med 5000 invånare. 6 av de jobbar ute på gatan, är ofta fd gängkriminella själva, och försöker förhindra att våld utbryter, medla konflikter och liknande (violence interrupters). De andra 6 utgår från kontor, med socialt arbete kan väl sägas, riktat mot kriminella ungdomar (/gäng) för att få dessa att sluta begå brott, skaffa ett vanligt liv. Dessutom besöker man samtliga som drabbas av våld från området direkt på sjukhuset för att erbjuda hjälp - och försöka förhindra tankar om hämnd.

Bild från vårt besök hos SoS South Bronx, tagen av Sheyla Delgado vid John Jay.

Till detta kommer en polisorganisation som har betydligt större personalresurser än vi har i Sverige. I ett område motsvarande Rosengårds storlek finns två dedikerade områdespoliser (som nämnts ovan) vilka enbart arbetar förebyggande, och dessutom en dedikerad polispatrull (10-12 poliser) som bara rycker ut i området och 30% av tiden ska ha radion avstängd så de kan arbeta förebyggande (i teorin iaf). Vi ligger på nästan denna nivå av polisarbete i Sverige också - men bara i de utsatta områdena, i NY är detta normen i samtliga områden (det är liknande i London vilket framkom när jag besökte deras polis i våras). 

Det pratas mycket om att vi ska lära av NY. Och det ska vi nog. Men när det pratas om det i Sverige är det ofta broken window policing (ingripa mot småbrott/ordningsstörningar), business improvement districts (BID, företag samverkar för att utveckla en plats och minska brottsligheten), samt compstat/ansvarsutkrävande inom polisen som nämns. Det är tre viktiga saker - och det ska erkännas att Bryant Park (BID i NY som ofta lyfts fram som förebild) är oerhört inspirerande med sin inkluderande och trevliga framtoning. Men i detta blogginlägg pekar jag på fyra andra skillnader som jag tror vi också kan behöva lära av.
1. En grundläggande tanke bakom det som görs, ett sammanhang.
2. Utvärdering av det som görs, så vi kan lära, och utveckla verksamheten
3. En utgångspunkt i det lokala, och att stärka lokalsamhällets förmåga att själva hantera problem.
4. (Större) Riktade resurser, utifrån ovan nämnda sammanhang/plan, utvärderingar och det lokala för att fokuserat ingripa mot de problem som identifierats som viktigast.

Sammantaget tror jag att detta är saker som på riktigt kan bidra till att öka vår förmåga att hantera problemen i utsatta områden.


Besök:
* Utvärderingsenheten på John Jay College, som utvärderar olika brottsförebyggande program, just nu arbetar man med Cure Violence och borgmästaren i NYs plan för att minska brottslighet i utsatta områden.
* Safe growth - ett företag som arbetar med områdesutveckling utifrån Crime Prevention Through Environmental Design (CPTED), bland annat i ovan nämnda borgmästar-plan för utsatta områden.
* National Network for Safe Communities som arbetar med att utveckla det brottsförebyggande arbetet utifrån samverkan mellan polis, kommuner och lokalsamhällen utifrån focused deterrence, eller GVI som det också kallas vilket är en metod som ska testas i Malmö nu.
* Save Our Streets som vi besökte i både Bronx och Brooklyn - vilket är en organisation som utifrån ovan nämnda Cure violence metod arbetar med att förebygga våld ur ett folkhälsoperspektiv. Uppsökande verksamhet, ofta fd gängkriminella som medlar i konflikter, besöker alla som utsatts för våld på sjukhusen, försöker hjälpa gängmedlemmar hoppa av etc, och arbetar dessutom med att stärka lokalsamhällets förmåga hantera problem.
* Crime Lab NY som är en forskningsorganisation under University of Chicago, helt finansierad med privata donationer, som utifrån rigorös forskning sedan GRATIS hjälper myndigheter med utvärderingar och utvecklingsarbete för att påverka samhället mot ett mer evidensbaserat brottsförebyggande arbete.
* NYPD  collaborative policing. En nyinrättad funktion direkt under chefen för hela NYPD som arbetar med att utveckla samverkan, och bland annat har en stöttande funktion för stadens områdespoliser.