Polismyndigheten mörkar var de bedriver kamerabevakning

Förra året var jag lyckosam nog att vara en av de få som beviljas forskningsmedel från vetenskapsrådet för ett projekt där jag tillsammans med kollegor från Malmö Universitet samt datavetenskapliga forskare vid Blekinge Tekniska Högskola ska studera polisens kamerabevakning. Vårt projekt syftar till att ta fram ny och bättre kunskap om kamerabevakningens effekt på brottslighet, otrygghet och brotts-uppklarning - samt att dessutom ta fram nya redskap och metoder för att effektivisera dess användning. Det här är kunskap som efterfrågas av många delar av polismyndigheten - och vi har med poliser från NOA, Stockholm, Malmö och Borås i referensgruppen för projektet. Polismyndigheten beskriver själva vårt projekt såhär: 
"Polismyndigheten är positiv till ambitionen med det forskningsprojekt som uppgifterna ska användas till. Att titta närmare på effekterna med kamerabevakning är både viktigt och intressant."

Men förra fredagen avslog polismyndigheten vår begäran om att få ta del av var polisens kamerabevakning av allmänna platser pågår (alltså ej hemlig övervakning eller liknande). Det är grundläggande information som behövs för att genomföra projektet.

Polisen motiverar det med att den informationen på aggregerad - nationell - nivå röjer polisens förmåga och framtida verksamhet: "Även om uppgift om enskilda kameror kan framstå som harmlös kan detaljerade uppgifter om flera kameror innebära en risk för kartläggning av polisens totala förmåga vilket kan skada Polismyndighetens verksamhet om uppgiften röjs."

Polisens tjänstemannabeslut verkade i huvudsak rikta in sig mot oklarheter i hur Malmö Universitet skulle lagra och hantera dessa uppgifter. I vår begäran om myndighetsbeslut preciserade vi därför att sekretessbelagd information skulle lagras på säkra servrar på Malmö Universitet (som ju också är en myndighet) dit bara forskare inom projektet har tillgång via en krypterad länk samt att vi ej skulle publicera eller på annat sätt offentliggöra några sådana uppgifter. 

Att polisen trots detta valde att avslå vår begäran tycker jag är märkligt av flera skäl. 

Ett skäl är att vi flera gånger tidigare har genomfört studier av kamerabevakning - och att det då inte varit något problem att få fram uppgifterna, som vi dessutom publicerat så att det är offentligt tillgängligt. Det har dock då rört sig om enstaka områden eller städer, inte nationellt. Vi har fortgående bra samarbeten med polisen lokalt på olika platser i Sverige, och har fram till detta beslut också haft en bra dialog med kamerabevakningsgruppen på NOA.

Ett annat skäl är såklart att polismyndigheten enligt kamerabevakningslagen paragraf 15 måste upplysa om kamerabevakning genom exempelvis skyltning. Polisen menar här att det gäller enstaka kameror, men att den samlade kunskapen är mycket känslig. Det kan det förvisso finns en viss poäng med. Samtidigt bör det här betonas att den informationen med tidigare lagstiftning har funnits på andra platser, t ex behövde polisen förr i tiden ansöka om tillstånd från Länsstyrelsen som då hade information om platser vilken forskare kunde ta del av. Var avsikten med den nya lagen att det skulle bli hemligt var polisen har kamerabevakning? Det verkar i alla fall ha blivit en konsekvens eftersom information som tidigare var offentligt tillgänglig från Länsstyrelserna nu beläggs med sekretess och blir otillgänglig även för forskare vid en statlig myndighet.

Ett tredje skäl är att det här projektet explicit och tydligt syftar till att fylla ett behov som polisen faktiskt har. Inte minst nu när kamerabevakningen kraftigt ska byggas ut är kunskap om var kamerorna gör störst nytta och var kameror bör placeras rätt nyttig. Projektet har också delvis utformats i dialog med polisen, och resultaten är efterfrågade.

Vi har tre veckor på oss att överklaga till regeringen, och Malmö Universitet har hyrt in en extern advokatbyrå som har tagit fram ett utkast till överklagande. Jag har ingen aning om hur sånt här brukar fungera, men antar att risken är stor att regeringen går på polisens linje. Vi kommer dock givetvis att genomföra projektet ändå, och fortsätta samarbeta med polis lokalt och regionalt där dessa frågor är av intresse. 

Informationen kommer att samlas in, vi får bara hitta andra sätt att göra det på. En hel del kamerabevakningspunkter har vi redan via våra lokala samarbeten och tidigare studier, och en del ytterligare går säkert att få in den vägen. Länsstyrelserna kan vara en möjlig väg för äldre kameror. Vi kan också skicka ut begäran om alla beslut som fattats om kamerabevakning på samtliga landets lokalpolisområden, polisområden och regioner när vi inte kan gå via NOA. Så får polisen - och vi - istället hantera ett hundratal olika ärenden med sekretessbeslut och liknande. 

Men om det inte blir heltäckande behöver vi komplettera informationen på andra sätt. Enklaste sättet att lösa det är nog att hyra in en forskningsassistent som får åka land och rike runt och helt enkelt rita in på en karta var alla kameror sitter. Polisen måste ju skylta var kamerorna sitter, och det brukar vara lätt att se kamerorna om man vet var man ska leta. Om en statlig myndighet inte vill berätta för en annan statlig myndighet om var de kameror den förstnämnda statliga myndigheten enligt lag ska upplysa om att den använder är placerade, ja då får ju den sistnämnda statliga myndigheten såklart hyra in personal för att åka runt och inspektera de lagstadgade skyltar som anger var kamerabevakningen sker. 

Om vi genom att själva observera kamerorna och de skyltar polisen enlig lag måste tillhandahålla för att upplysa om kamerabevakningen skaffar oss denna information finns det dock ingen sekretess som den omfattas av, och den riskerar då att publiceras tillsammans med annan öppen data när våra studier blir färdiga. Så att vem som helst kan få tillgång till den, vilket ju är en av poängerna med öppna data. Paradoxalt nog kan polisens beslut alltså innebära att polisens förmåga röjs mycket mer än den hade gjort om polisen beviljat vår begäran. Om polisen lämnar ut sekretessbelagd information till oss som myndighet med överförd sekretess och vi åtar oss att lagra den säkert samt att inte publicera den så torde risken för polisen vara relativt låg. 

Datan kommer dock hur vi än gör att bli av sämre kvalitet. Vi kommer till exempel rimligen missa en del kameror. I värsta fall missar vi ett helt område där det finns kameror. Våra studier kommer att få mindre exakta beräkningar, och kommer oftare riskera landa i att vi inte vet huruvida kamerorna fungerar eller ej. Vi kommer fortfarande kunna genomföra det största - och troligen bästa - forskningsprojekt om kamerabevakningen som någonsin genomförts någonstans i världen. Men det kommer att bli sämre än det hade kunnat vara. 

Med allt detta sagt så upplever jag fortfarande att det inom stora delar av polisen alltmer har kommit att finnas ett ökat intresse för forskning, och att stora delar av polismyndigheten dessutom är rätt bra på att hantera kritik från oss forskare när vi t ex säger att något de gör inte verkar ha effekt. Jag tror och hoppas att detta bara är ett temporärt bakslag, och att polisen kommer fortsätta bli bättre på att öppna upp sig för forskning och kunskap. Med lite tur kanske även regeringen känner så, och går på vår linje när vi skickar in vårt överklagande. Det får framtiden utvisa. 

Det enda jag i nuläget kan säga är att vi kommer att leverera nationella beräkningar över kamerabevakningens effekter. Antingen gör vi det tillsammans med NOAs kamerabevakningsgrupp, och då förhoppningsvis med hjälp av den data de har över kamerorna, och överförd sekretess för den datan. Eller så gör vi det utan dem, i samarbete med andra delar av polismyndigheten och eventuellt med egen insamlad data som inte omfattas av sekretess 

Vilket av alternativen tycker polisen och regeringen är bäst? 

Kameraövervakning i utsatta områden - påverkan på brottslighet och brottsuppklarning

Min studie om kameraövervakningen i nordöstra Göteborg (Angered) har nu accepterats för publicering i Nordic Journal of Criminology , och jag ska därför försöka att kort redogöra för vad den visar här på bloggen. Jag kommer att fokusera på det mest positiva resultatet - att våldsbrotten minskat - först, men läs vidare för allt det andra längre ner i inlägget. 

Bakgrund

Forskning om kameraövervakning internationellt visar tydligt att det kan minska brottslighet, men att det framför allt gäller planerade brott som stölder och narkotika. Våldsbrott verkar inte påverkas. Det här är ganska rimligt, tjuven tänker rationellt och fokuserar på stölder där risken för upptäckt är lägre - medans våldsverkaren är impulsiv och agerar i stunden. 

Men det går också att tänka sig att det är olika, beroende på platsen och sammanhanget. Ett sådant exempel är att det kanske fungerar lite annorlunda på platser som domineras av kriminella gäng som säljer narkotika öppet och är inblandade i grovt våld - där typfallet på en sådan plats är runt torgen/centrumen i våra utsatta områden. 

En studie av Karl Kronkvist, Sara Nordqvist och Anna-Karin Ivert av kameraövervakningen i det utsatta området Södra Sofielund i Malmö noterade ett sådant samband. Egendomsbrotten minskade inte, men möjligen våldsbrotten. Och polisanmälningar om narkotikabrott ökade. De tolkade det som att kameraövervakningen bidrog till att göra polisens arbete mot den öppna drogförsäljningen mer effektivt, vilket driver upp mängden polisanmälningar även om inte själva narkotikabrottsligheten påverkas. Det påverkar de kriminella nätverken på platsen och därmed också indirekt våldsnivån. 

Kamerorna i Göteborg Nordost

Jag har nu följt upp detta genom att följa utvecklingen av brott i Hjällbo, Hammarkullen och Bergsjön i Nordöstra Göteborg. Under 2018 installerades totalt 28 kamerapunkter runt torgen i dessa tre områden. De flesta kamerapunkterna består av fem kameror, där fyra täcker 360 grader och den femte är en rörlig kamera. Jag har utgått från de platser som nås av kamerorna och räknat dessa som övervakade (Figur 1: Röd), och allt annat som oövervakat. Jag jämför brottsligheten innan och efter att kameror sattes upp vid de tre torgen, med utvecklingen vid torg i de andra utsatta områdena i Göteborg (Blå). För att se om brottsligheten flyttar tar jag också hänsyn till omgivningen runt torgen (Skuggad Röd/Blå). 

Figur 1. Kameraövervakade områden, kontrollområden, samt förflyttningsområden. 

Brottslighetens förändring

För våldsbrott var det i princip identiska nivåer och trend för kontrollområdena tillsammans som i kameraområdena tillsammans, och jag identifierar därför vilken inverkan kamerorna verkar ha haft genom en difference in difference analys. Resultatet visar att det är cirka 0.6 färre våldsbrott per månad på de tre kameraövervakade torgen. Det här låter måhända lite, men det ska noteras att det inte sker så otroligt många våldsbrott på specifika platser. I siffror handlar det om en minskning med mer än en tredjedel. 

Jag genomför också flera analyser för att testa huruvida brottsligheten flyttade eller om kamerorna till och med bidrog till att minska brottsligheten i närheten. Kontentan av de analyserna är att det totalt sett var en minskning av brottsligheten både där kamerorna sattes upp och i omgivande delar av bostadsområdena - men det varierade lite hur det såg ut mellan de tre områdena. I Hammarkullen pekar alla pilar i rätt riktning, i Hjällbo ser det däremot inte så bra ut. Det här skulle kunna indikera att kamerorna haft olika inverkan i de områdena, men det ska då betonas att osäkerheten blir väldigt stor när specifika områden studeras. En av slutsatserna jag drar av denna studie blir därför (vilket även Karl Kronkvist påpekat) är att vi borde göra mycket större studier, varför inte av alla polisstyrda kameror i hela landet?

För egendomsbrott (cykelstölder, bilinbrott, skadegörelse, mordbrand) syns det ingen positiv effekt däremot. De brotten har förvisso minskat på de kameraövervakade torgen, men minskningen är ännu större på de torg i utsatta områden som inte fick kameraövervakning. Här var heller inte trenderna parallella innan övervakningen infördes, och jag använder därför andra metoder för att jämföra förändring och förflyttning (Weighted Displacement Difference och Weighted Displacement Quotient).

Uppklarning av brott?

Det finns betydligt färre studier kring hur kameraövervakning påverkar brottsuppklarningen, samtidigt som det är fullt rimligt att tänka sig att det blir lättare att utreda brott om det finns bra kamerabilder. I Sverige har BRÅ studerat frågan avseende kamerorna på Medborgarplatsen och Stureplan, och fann då att kamerorna hade avgörande betydelse för domar i rättegång - men bara i ett fåtal fall. 

Jag har inte tillgång till några personuppgifter, och har enbart utgått från huruvida andelen brott med en identifierad misstänkt ökade på de platser som fick kameror relativt andra platser. Det gjorde det. 

Men det är så få fall att det inte blir statistiskt signifikant. Om vi kommer ihåg att siffrorna för minskning av våldsbrott ovan var låga, så är det såklart ännu lägre nivåer av uppklarade våldsbrott. Om vi tolkar den icke-signifikanta förändringen på uppklarning av våldsbrott som verklig (vilket vi inte bör göra) så handlar det om att de 28 kamerapunkterna är associerade med ca 4 fler uppklarade fall av misshandel eller personrån per år. För egendomsbrott är det bara enstaka procent av brotten som klaras upp - även om brotten sker på kameraövervakade platser. Det här beror troligen på att de flesta brotten av den typen (cykelstölder, bilinbrott, skadegörelse) knappt utreds över huvud taget, medans kamerorna kan få stor betydelse vid exv skjutningar eller mord då större utredarresurs tillförs ärendet. Min slutsats av det hela blir därmed att det kanske vore värt att testa om det är värt att utreda fler av de brott som sker på platser som ändå är kameraövervakade, om inte annat för att ta reda på om det är värt besväret. 

Slutsats

Kamerorna i nordöstra Göteborg verkar ha bidragit till att minska våldsbrottsligheten, och de är också uppskattade av polisen, som också upplever att de har bidragit till en ökad trygghet. Däremot har det inte haft någon positiv effekt på egendomsbrotten, och ingen tydligt identifierbar effekt på uppklarningsprocenten. Att resultaten är mer positiva för våldsbrott än för egendomsbrott är tvärtemot vad den internationella forskningen påvisat, och en hypotes är att det kan bero på att kamerorna påverkar bostadsområden med starka lokala kriminella nätverk annorlunda än de påverkar andra typer av platser. 

Effekterna av kamerorna är inte heller gigantiska, och det kan därför resas frågetecken kring hur kostnadseffektivt det är utifrån de parametrar som här har studerats. Däremot kan det finnas andra effekter av kameror också, t ex på polisens arbetsmiljö, vilket ibland brukar lyftas fram. För att få en bättre bild av hur kameraövervakning påverkar lokalsamhällen, polis och brottslighet skulle det vara nyttigt med en stor nationell studie av alla polisens kameror där olika perspektiv på frågan kan belysas. 

En Gerell-akademisk årskrönika 2019

2019 var ett hektiskt år, fast det slog mig inte förrän idag att det var så pass hektiskt att jag inte skrev något på bloggen över huvud taget. Jag har tidigare haft för vana att skriva korta blogginlägg med populärvetenskapliga sammanfattningar av mina studier, och när jag nu missat att skriva något under 2019 tänkte jag att jag gör en kort sammanfattning av det som publicerades under förra året i ett samlingsinlägg - samt lite om vad jag nu arbetar med och vad som är på gång. En Gerell-akademisk årskrönika helt enkelt. Under 2019 hade jag två tidskriftsartiklar, fyra rapporter och två bok-kapitel publicerade. Jag ska nedan kort gå igenom dessa. 

Explosive Violence: A near repeat study of hand grenade detonations and shootings in urban Sweden
Först ut under året var vår studie om skjutningar och handgranater, en tidskriftsartikel i European Journal of Criminology. I studien kartlägger vi detonerade handgranater och identifierar 77 sådana fall mellan 2010 och 2016. Vi visar också att handgranater tenderar att detonera på ungefär samma platser som skjutningar, men att det också finns skillnader i mönstren. Handgranater exploderar relativt sett oftare i centrala delar av storstäderna jämfört med var skottlossning sker. Det handlar ofta om företag eller kontor som är måltavla för detonationen. 60% av detonationerna skedde under natten, det var vanligast under sommaren, och söndagar hade betydligt färre än de andra veckodagarna. Vi analyserade också hur skjutningar och handgranater tillsammans kan förstås i både tid och rum, där risken för att ett våldsdåd av sådan typ ska inträffa är kraftigt förhöjd på en plats där det redan skett inom några veckor och några hundra meter.

Mål-processutvärdering av Trygg fotboll i Göteborg
I februari var det sedan dags för en rapport som sammanfattade ett litet utvärderingsprojekt jag genomfört åt polisen i Göteborg tillsammans med Erik Madsen som gjorde huvuddelen av arbetet. I Göteborg samarbetar polisen, kommunen och IFK Göteborg utifrån en strukturerad samverkansmodell för att minska problem kring fotbollsmatcher. Vår utvärdering var en processutvärdering, där vi försökte förstå om det arbetet som gjorts motsvarade de mål som satts upp. Utifrån intervjuer och dokumentstudier kom vi fram till att projektet verkade ha medfört förbättrad samverkan, men att de ambitioner om att arbeta med risksupportrar för att få dessa att ändra sitt beteende som fanns inte hade genomförts. Däremot hade projektet lett till flera konkreta åtgärder av mer situationell karaktär. Detta hade växt fram naturligt inom projektet, och situationellt arbete kan nog ofta vara ett lättare sätt att dra igång samverkan just på grund av att det blir väldigt konkret.

Brottslighet och utsatthet i Malmö
Mina kollegor Ardavan Khoshnood och Marie Väfors-Fritz tog initiativ till att sammanställa en bok om brottslighet och utsatthet i Malmö. Jag skrev två kapitel i boken, ett om anlagda bränder, och ett tillsammans med ardavan om skjutningar och sprängningar. Boken översattes också till engelska.
Vad gäller skjutningar och sprängningar så är mycket en sammanfattning av sådant som framkommit i mina och ardavans andra studier (exv den som nämns ovan), men vi gjorde också en genomgång av hur statistikrutiner förändrats och beskrev utvecklingen i Malmö, Göteborg och Stockholm (Figur nedan).

I kapitlet om anlagda bränder sammanfattade jag en del av den forskning som gjorts, bland annat av mig själv och mina gamla kollegor på institutionen för urbana studier, men mycket från forskare vid Göteborgs universitet som studerat unga brandanläggare och förebyggande av bränder. Jag delade där in motiven för anlagda (bil-) bränder i tre huvudkategorier. Skadegörelse - som ofta handlar om spänning eller nöje, instrumentella motiv där branden fyller ett rationellt syfte - till exempel flyktbilar som bränns upp för att dölja bevis eller bränder som utgör försäkringsbedrägerier, samt expressiva motiv, som kan handla om rop på hjälp, eller den ofta uppmärksammade typen där bränder är en del av våldsamma upplopp.

Utsatta områden i Sverige och polisens lägesbildsverktyg
Detta var ett projekt som jag arbetade på tillsammans med två forskningsassistenter, Mia Puur och Stefan Litbo vilka gjorde huvuddelen av arbetet. Vi skrev totalt tre rapporter, där den första utgjorde en kort forskningssammanställning kring utsatta områden och relaterade begrepp. Den andra var en genomgång av en enkät som polisen nationellt använder för att kartlägga hur lokal polis upplever olika problem i utsatta områden. Den tredje rapporten slutligen var en slutrapport som sammanfattade fynden från båda delstudierna. Tyvärr håller Malmö Universitet på att byta arkiv-system, och därför finns dessa rapporter inte uppladdade.
Huvudpoängen med detta projekt landade hur som helst i att vi föreslog en halvering av antalet frågor i polisens enkät, från 160 till 80 frågor, vilket vi menar kan göras utan att alltför mycket information tappas. Dessutom föreslog vi en rad förbättringar kring datainmatning, svarsalternativ och liknande för att enkäten ska ge ett bättre underlag.

Hotspot knarkrondellen
Det här var en studie som ursprungligen utgjorde en masteruppsats av en av mina studenter, Ina Hennen. Studien handlar om de förebyggande insatser som satts in vid "knarkrondellen" på Möllevången i Malmö, och vi omarbetade Inas masteruppsats till en tidskriftsartikel som publicerats i Nordisk Politiforskning. Knarkrondellen uppmärksammades nationellt efter att föräldrar hotats av langare när de skulle hämta sina barn på den förskola som ligger där, och för att minska problemen sattes kameraövervakning, ökad polispatrullering och belysning in. Vi följde upp hur situationen i området var efter att detta sattes in jämfört med situationen året innan med hjälp av polisstatistik och en enkätundersökning som polisen genomförde. Tyvärr hade vi inte tillgång till något vettigt kontrollområde, utan kunde bara använda närliggande gator som kontroll, vilket min kollega Karl Kronkvist påpekat inte är särskilt bra eftersom de närliggande gatorna kan påverkas av interventionen. Överlag hittade vi inga särskilda effekter av interventionen, men det fanns vissa indikationer på att en del av (narkotika-) brottsligheten flyttat från rondellen till närbelägna platser.

2020
I slutet av förra året donerade Länsförsäkringar Skåne 5 miljoner för att jag tillsammans med andra forskare ska bedriva praktiknära forskning om brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete i Malmö. Vi kommer att ägna oss åt konkreta projekt, men har ännu inte börjat med någon studie och jag får därför återkomma kring vad det kommer handla om detta år. Jag kommer att jobba 30% med det de närmsta fem åren, och under 2020 har jag resterande del av min tjänst som en postdoc där jag huvudsakligen kommer ägna mig åt forskning.
Jag har för närvarande fyra studier i olika stadier av den granskningsprocess som sker innan akademisk publicering, och arbetar med ytterligare tre studier. Dessutom kommer vår bok om utsatta områden ut snart inom ramen för rapportserien Malmö University Publications In Urban Studies (MAPIUS).

Att vända utvecklingen - från utsatta områden till trygghet och delaktighet
Det här är en bok där vi (Per-Olof Hallin, Stig Westerdahl, Kim Nilvall) försökt sammanfatta en del av det vi lärt oss efter att i flera år ha arbetat med utsatta områden inom ramen för en nationell forskningscirkel på temat och de senaste åren  med ett MSB-finansierat utvecklingsprojekt kring dessa frågor. Boken innehåller korta kapitel om hur vi menar att utsatta områden kan förstås, hur situationen är, och vad som kan göras åt problemen. Den bör gå i tryck snart, och kommer finnas tillgänglig som pdf för den som är intresserad.


Testing the spatial accuracy of adress based geocoding for gun shot locations
Den konkreta studie som är närmast publicering är annars ett samarbete med Andrew Wheeler vid University of Texas som är accepterad för publicering och bör komma ut inom kort (pre-print här). Studien bygger vidare på en av mina tidigare studier (blogg) och undersöker hur rätt, eller fel, de platser som skjutningar i Wilmington, North Carolina registreras på är. Wilmington har ljudsensorer som identifierar skjutningar, och vi visar att den plats brotten registreras på är ganska korrekt - så länge adressen skrivits in korrekt i anmälningen.


 Flows of people and hot spots of crime
Det finns mycket forskning om platser med höga nivåer av brott ("hot spots"), och det finns mycket forskning om vad som geografiskt kännetecknar platser där fler brott sker. I en tidigare studie (blogg) visade jag dock att mycket av det som rent geografiskt förklarar sådana platser, t ex att det är mer brott vid skolor, i själva verket verkar hänga samman med att skolor finns på platser där mycket folk rör sig snarare än att skolan i sig skulle ha någon påverkan. I denna studie följer jag upp detta genom att analysera kopplingen mellan platser med väldigt mycket brott och antalet busspassagerare i närheten. Jag visar att skadegörelse och bränder har ett annat mönster än våldsbrott, cykelstölder och bilinbrott, och lägger fram en hypotes om att det kan förklaras utifrån att det finns lämpliga måltavlor för skadegörelse nästan överallt.

Open drug markets, vulnerable neighborhoods and gun violence in two swedish cities
I denna studie bygger jag tillsammans med Sturup, Rostami, Nilvall, Magnusson och Khoshnood vidare på våra tidigare fynd om nära-återkommande mönster för skjutningar. Vi analyserar kopplingen mellan platser med öppen drogförsäljning och skjutningar i Malmö och Stockholms län, och finner att det finns en väldigt stark sådan koppling, särskilt för drogplatser i utsatta områden. Datan över drogplatser kommer från två olika data-set, Kim Nilvall som samlat in i Malmö, och Mia-Maria Magnusson som inom ramen för sitt arbete vid polisen och sitt doktorerande hos oss i Malmö genomfört en enkät på temat i Stockholm. Vi finner att de absoluta riskerna för en följdskjutning på platser med öppen drogförsäljning är ganska höga, vilket kan motivera insatser från polis eller andra myndigheter efter att en skjutning på sådan plats inträffat.

Predicting crime
Detta är ett projekt som utgör Maria Doyles doktorsavhandling. Maria finns vid Örebro Universitet och jag är tillsammans med Henrik Andershed handledare. I den första studien inom projektet testar vi olika metoder för att predicera vilka platser som kommer att ha mycket brott, och kommer fram till att en av de absolut enklaste metoderna fungerar förvånansvärt bra. Det är ett viktigt fynd eftersom det innebär att polisen eller andra som vill predicera brott inte behöver använda en massa komplicerade modeller för att landa ganska rätt.

CCTV in deprived neighborhoods - a short time follow up of effects on crime and crime clearance
Denna studie är i princip färdig, men inte inskickad för granskning än. I den följer jag upp hur brottslighet och uppklarning av brott förändrades i tre utsatta områden i nordöstra göteborg efter att kameraövervakning installerades. Jag jämför dessa platser med liknande platser i andra utsatta områden, och finner att våldsbrotten minskade, egendomsbrotten ökade, och uppklarningen ökade.
De flesta förändringarna är dock ej signifikanta, och det är stora skillnader mellan de tre områdena. Att våldsbrott snarare än egendomsbrott minskar efter att kameror introduceras påminner om resultaten från Södra Sofielund som också är ett utsatt område.Vi behöver fler studier för att veta, men det är möjligt att kameraövervakning har andra effekter i utsatta områden än vad vi normalt väntar oss - normen är att egendomsbrott minskar men inte våldsbrott.
Vad gäller uppklarning ökar den för båda egendomsbrott och våldsbrott, men det rör sig om så få fall att det inte går att dra någon tydlig slutsats annat än just att det är så få fall. För  egendomsbrott klaras bara enstaka procent av brotten upp även om brotten begåtts på kameraövervakade platser - där finns nog en förbättringspotentiel.

Helicopter hotspotting
Det här är en studie som jag gör inom ramen för mitt arbete med polismyndigheten, tillsammans med Kim Nilvall och Johan Kardell. Det är en pilotstudie för att testa om det går att förebygga bilbränder genom att använda polishelikoptrar, som vi samtidigt ser som ett sätt att få in mer evidensbaserat polisarbete i svensk polis.
Bilbränderna sjönk kraftigt under den period helikoptern flög, men den minskningen var både i de områden där helikoptern flög och där den inte flög. Helikoptern flög dock inte varje dag, och i praktiken flög den mest de första veckorna av studieperioden. Vi ska nu göra en förfinad analys och se om det finns någon effekt just den dag helikoptern varit på plats i ett område.

Identifying vulnerable neighborhoods quantitavely
 Det här är ett projekt jag tänkt ägna mig åt inom ramen för min postdoc, där jag har begärt ut data och kommer att arbeta tillsammans med Mia Puur. Utgångspunkten är att polisens klassning av utsatta områden till stor del är subjektiv. De områden som polisen upplever är problematiska klassas som utsatta. Men går det att identifiera dessa områden utifrån mer objektiva kriterier? Vi kommer göra en statistisk analys på rutnätsnivå där hela Sverige delas in i rutor som är 200x200 meter. De rutor som av polisen klassas som utsatta kommer sedan att analyseras utifrån socioekonomi, demografi och brottslighet och jämföras med rutor som inte klassas som utsatta.

Så, där har vi 2019 års publikationer och det som ligger närmast till hands att dyka upp framöver för min del. Fast det kommer säkerligen dyka upp nya saker också, det gör det nästan alltid. I och med detta har jag i alla fall återupplivat bloggen lite, och det är alltid något!

Kameraövervakning på stortorget i Malmö - Uppdaterat

Blogginlägget uppdaterat (160610) med info kring skillnad avseende när alla kameror var aktiva! Tack till Gustav Alexandrie som uppmärksammade detta!

Nu har min studie om kameraövervakningen på stortorget i Malmö publicerats i International Criminal Justice Review,  och det är därmed dags för ett nytt blogginlägg. Generellt sett har kameraövervakning en relativt svag effekt, det fungerar framför allt på planerade egendomsbrott som bilinbrott, även om en svensk studie över kameraövervakningen i Stockholms T-bana också noterar en minskning av personrån. På senare år har ett större intresse däremot börjat riktas mot aktivt övervakade kameror som är direkt kopplade till polisinsatser. I USA har ett par studier funnit rätt bra effekter av att använda den typen av kameraövervakning till att effektivisera polisarbete på särskilt brottsutsatta platser, vilket funnits även minska våldsbrott. I Sverige har den här typen av övervakning kopplad till polisarbete bedrivits under flera år, och i Stockholm har BRÅ utvärderat effekten av insatsen. BRÅ kommer fram till att det inte haft någon signifikant effekt på brottsligheten, men ser ett visst värde i att kameramaterialet ibland används vid utredningar och noterar att polisen upplever kamerorna som ett viktigt instrument.
I Malmö har kameraövervakning funnits i området runt stortorget sedan augusti 2012, och var i full gång vid stortorget från början av november samma år. Det är den övervakningen som jag försökt utvärdera utifrån den snäva frågan om huruvida det har minskat förekomsten av misshandel i offentlig miljö. Till skillnad från kameraövervakning mer allmänt finns här en genomtänkt idé för hur detta ska kunna ha en förebyggande effekt. Kamerorna är endast aktiva på de tidpunkter när flest våldsbrott begås, helgnätter. Under dessa tider övervakas kameramonitorerna av en polis som spanar efter situationer där brott kan uppstå. Om denne polis till exempel ser två grupper av unga män som ser ut att vara avogt inställda till varandra kan hen snabbt meddela en polispatrull som finns på plats (det ska alltid finnas minst en patrull vid stortorget på helgnätter) och denna patrull kan i idealfallet hinna fram och de-eskalera situationen innan våld faktiskt utbrutit.

För att kunna identifiera en eventuell effekt av insatsen måste vi ha något att jämföra med, och i min studie har jag valt att använda mig av två olika typer av kontroller. Detta eftersom misshandelsbrott har minskat relativt kraftigt över hela staden, och det blir därmed intetsägande att konstatera att det också har minskat på Stortorget. På bilden nedan visas mängden misshandel i offentlig miljö fördelat på Stortorgsområdet (blå), det andra utelivsområdet i Malmö, Möllevången (röd), samt resten av staden (grön), och som kan noteras var det en kraftig minskning mellan 2011 och 2012. Vad detta beror på vet vi inte, även om det kan noteras att Malmöpolisen under denna period fick ett kraftigt tillskott av resurser vilken möjligen kan ha haft en viss inverkan.




För att utröna vilken effekt som kan kopplas till kameraövervakningen jämför jag dels utvecklingen av misshandel i offentlig miljö på helgnätter i det kameraövervakade området med utvecklingen i ett annat krogtätt och våldsdrabbat område - Möllevången - vid samma tidpunkter. Jag definierar jämförelseområdet utifrån hur stor densitet av nattklubbar det är i områdena i enlighet med kartan nedan där det stora blåmarkerade området i norr är stortorget, och det något mindre området söder om det utgör kontrollområdet.

Dessutom jämför jag stortorget på helgnätter med stortorget på vardagsnätter då kamerorna ej är aktiva. I min analys testar jag också en rad olika storlekar på vad som ska inkluderas avseende stortorget samt två olika stora varianter på kontrollområdet Möllevången (som syns med streckade linjer på kartan).

Resultaten som syns i tabellen nedan visar att misshandel gick ner med 20% på stortorget under de tider då kameraövervakning var aktiv, men misshandel gick ner med 37.5% på Möllevången. I jämförelsen mellan helgnätter och vardagsnätter på stortorget visade det sig finnas en icke-signifikant relativ minskning av misshandel när kamerorna är aktiva. Det verkar därmed ej som att kamerorna har haft någon effekt, men det går inte att helt utesluta eftersom den statistiska kraften i studien är låg.

	17/8 2011 – 16/8 2012	17/8 2012 – 16/8 2013	Difference	Relative effect size (95% CI)
Treatment (Exp 50)	35	28	-20.0%
Control area	32	20	-37.5%	.78 (0.34-1.78)
Control time	16	21	+31%	1.64 (0.66-4.05)

Slutsatsen av det hela är att ingen effekt av kameraövervakningen har kunnat påvisas. När jag testar att bara jämföra från den period då alla kameror var aktiva i början av november resulterar det också i icke-signifikanta effekter relativt båda kontrollerna, och ännu närmare en nolleffekt (Kontrollområden 0.89 - 95% CI 0.31-2.54, Kontrolltid 0.86, 95% CI 0.27-2.68). Jag vill dock understryka att det inte kan uteslutas att kamerorna har haft effekt. Tanken bakom denna typ av kameraövervakning är rimlig, och det har påvisats effekt av motsvarande studier i USA. En inte orimlig slutsats av mina resultat samt BRÅs resultat från Stockholm är dock att denna typ av kameraövervakning för att understödja polisarbete på brottsutsatta platser i alla fall har en mindre effekt i Sverige än vad som påvisats i USA - om det nu har någon effekt över huvud taget.