Skjutningar, utsatta områden och öppen drogförsäljning

För ett par år sen gjorde jag tillsammans med Joakim Sturup, Amir Rostami, Mia-Maria Magnusson, Kim Nilvall och Ardavan Khoshnood analyser av den rumsliga och tids-rumsliga kopplingen mellan skjutningar, utsatta områden och platser med öppen drogförsäljning. Studien är nu publicerad i Journal of Policing, Intelligence and Counterterrorism - och det är därför dags för en populärvetenskaplig sammanfattning. 

Studien bygger vidare på våra tidigare studier om var och när det skjuts samt hur risken för nya skjutningar på en plats är förhöjd efter en första skjutning. Kort sammanfattat så visade vi då att det är väldigt mycket skjutningar i vissa områden - som till stor del sammanfaller med våra utsatta områden - samt att risken är ungefär fyrdubblad för en ny skjutning i närheten under de närmsta veckorna efter att en skjutning inträffat. Det är ett fenomen som kallas nära-återkommande mönster (near repeat patterns) och som påvisats för en mängd olika brott, bostadsinbrott, personrån och terrorattacker i Irak till exempel. För bostadsinbrott brukar det uttryckas som att "om din granne har haft inbrott löper du själv en förhöjd risk att drabbas" - men exakt hur det ser ut varierar såklart mellan olika brottstyper. 

Det där var intressanta fynd - men samtidigt var det en ganska grovmaskig analys. Visst att risken ökar kraftigt för en ny skjutning, men risken för att en specifik plats ska få en skjutning är ju i utgångspunkten så låg att även en stor ökning fortfarande landar i en ganska liten risk. Så hur användbart var det egentligen för polis eller andra aktörer som vill arbeta mot gängvåldet?

Metod och data

För att hantera det problemet - och för att mer allmänt få en bättre förståelse för var och när det skjuts har vi i den nya studien gjort lite mer detaljerade analyser. Framför allt så har vi nu explicit tagit med det polisen definierar som utsatta områden, samt lagt till information över var polisen upplever att det förekommer öppen drogförsäljning. Öppen drogförsäljning har länge varit diskuterat som en högriskplats i relation till skjutningar och följdskjutningar i litteraturen, men det är få som direkt studerat det - och det finns nästan ingenting om det i Europa. 

För öppen drogförsäljning har vi två olika data-set, som båda bygger på var polisen anser att/upplever att det förekommer öppen drogförsäljning. Det ena data-setet togs fram som ett pilotprojekt med polismyndigheten 2017 där vi i denna analys fokuserar på Malmö, och det andra är framtaget av polisens region Stockholm där Mia-Maria Magnusson som är polis och samtidigt doktorerar i kriminologi har varit drivande. De mäter lite olika saker - Magnussons data utgår från var ett lokalpolisområde anser att det finns varaktiga platser med öppen användning och försäljning av droger som upplevs som problematiskt. Det fångar då upp ganska stora ytor där det över tid funnits en etablerad drogscen. Den mest kända är väl Sergels torg i Stockholm, men totalt 48 platser identifierades i polisregion Stockholm under 2017. 

Det andra data-setet har en mer detaljerad, men också mindre stabil, inriktning. Där satt vi ner med områdespoliser i respektive område och ritade in på en karta exakt var de ansåg att det fanns problem med öppen drogförsäljning. Det blir då mycket fler - och mycket mindre - platser, som också är mer varierande över tid. För Botkyrka hade vi under 2017 data från båda metoderna - vilket visas på Figur 1 nedan. Cirklarna är de stora stabila öppna drogscenerna (Fittja och Alby), de orangea ytorna är mer specifika platser där polisen då upplevde att det förekom drogförsäljning. Som vi kan se finns det en samvariation - de båda cirklarna har en massa orange. Men det finns också skillnader - tydligast i detta fall utifrån att Hallunda-Norsborg i 2017 års version inte ansågs ha någon öppen drogscen men ändå har en massa orange. 

Figur 1. Två olika sätt att mäta var polisen upplever att det finns problem med öppen drogförsäljning. 

Vår studie utgår från platser med öppen drogscen i Stockholms län och specifika platser med öppen drogförsäljning i Malmö kommun. Vi har sedan räknat på hur många skjutningar per kvadratkilometer det är på drogplatser i och utanför utsatta områden och hur det förhåller sig till skjutningar på andra platser. 

Huvudnumret är dock att försöka beräkna hur många skjutningar som följer efter en första skjutning inom olika tidsramar och olika stora geografiska ytor. Om en första skjutning sker på en plats med öppen drogförsäljning, hur många skjutningar följer då den inom x veckor och y meter? Och hur förhåller det sig till hur det ser ut på andra platser?.

Resultat

Resultaten är rätt tydliga. Det är mycket mer skjutningar vid platser med öppen drogförsäljning än på andra platser. Och det är mycket mer skjutningar i utsatta områden än på andra platser. Kombinationen av öppen drogscen och utsatt område i sin tur har de högsta nivåerna - särskilt i Stockholm där kombinationen är mer än dubbelt så utsatt som en av variablerna i sig. De beräkningarna är dock per area - eftersom vi inte har befolkningsdata för platserna med drogförsäljning - vilket innebär att det i Malmös fall finns åkrar - och i Stockholms län dessutom massor av skog. Det finns helt enkelt en massa platser där det inte är några människor - vilket gör att siffermässiga jämförelser som "100 gånger mer skjutningar på öppen drogscen i utsatt område jämfört med resten av Stockholms län" blir missvisande. I en mer rättvis jämförelse jämför vi de platser i Malmö som har flest lokalbusspassagerare (i praktiken centrum inklusive krogområden) med de platser som har drogförsäljning i utsatt område. Det är då 12 gånger mer skjutningar på platserna med drogförsäljning i utsatt område. 

Samtidigt är det viktigt att understryka att de flesta skjutningarna inte sker på högriskplatserna. I Stockholm är det till exempel 26% av skjutningarna som sker vid öppen drogscen. Det är mycket mer än förväntat givet att öppna drogscener utgör en pytteliten del av regionen, men det är fortfarande en minoritet av alla skjutningar. 

Hur ser det då ut med risken för följdskjutningar på de platserna jämfört med andra platser? Jo, som vi trodde är det mycket fler följdskjutningar om den första inträffar på en högriskplats. Vi testar en rad olika kombinationer av avstånd i tid (14 dagar, 28 dagar) och rum (200-400-600 meter) och i samtliga fall finner vi att det är betydligt högre sannolikhet för en ny skjutning om den första skjutningen var vid en högriskplats. Inom 400 meter och 4 veckor från en första skjutning är det till exempel 0.23 följdskjutningar om den första skjutningen var vid drogscen i utsatt område, men bara 0.05 om den första skjutningen skedde på annan plats. I Malmö är skillnaden mellan högriskplatser och andra platser lägre - men alla värden är högre. Motsvarande som ovan är 0.4 och 0.16. Detta beror på att den data vi använde i denna studie gick fram till år 2017 - när Malmös skjutvapenvåld var nära sin topp och låg klart högst i Sverige. Sedan dess har skjutningarna i Malmö minskat i antal, medan Stockholm hade en kraftig ökning av skjutningar under 2020. 

Figur 2. Följdskjutningar i Stockholms län baserat på om första skjutning varit vid drogscen i utsatt område eller inte. Värden anges för inom 2 eller 4 veckor, samt inom 200, 400 eller 600 meter.

Diskussion och slutsats

Det är väldigt starka koncentrationer av skjutningar till platser med öppen drogförsäljning i utsatta områden, och det är också en ganska hög risk för en ny skjutning på en sådan plats efter en första skjutning. Det innebär att det enlig min mening är rimligt med riktade åtgärder kort i tid efter en skjutning på en sådan plats. Det här görs ofta också, normalt under några dagar inom ramen för trygghetsskapande åtgärder och utredningsinsatser - och åtminstone i Malmö görs det också under lite längre tid för att försöka förhindra följdskjutningar. 

Samtidigt ska detta inte tolkas som att det är drogförsäljningen i sig som orsakar skjutningarna. Det kan vara så, men den enklaste förklaringen är kanske snarast att de platser där det säljs droger i utsatta områden frekventeras av de kriminella nätverk som skjuter - och blir skjutna. Samma nätverk är också inblandade i drogförsäljningen, men utan fördjupade analyser ska man nog vara försiktig med att dra slutsatsen att skjutningarna är på grund av drogförsäljningen. 

Det kan finnas viktiga anledningar att arbeta mot den öppna drogförsäljningen dock - inte minst för att den påverkar många boende. I Stockholms stads trygghetsmätning 2017 var det t ex 42% av invånarna i utsatta områden som upplevde att öppen handel med droger var ett litet eller stort problem. I de tre särskilt utsatta områdena, Husby, Rinkeby och Tensta, var det 67% av invånarna. Öppen drogförsäljning kan sända en signal om laglöshet och är därmed ej önskvärt. Dessutom finns det ett egenvärde i att försöka reducera brottsvinsterna de kriminella nätverken kan göra. 

Samtidigt är det viktigt att betona att den internationella forskningen om tillslag mot drogmarknader pekar mot att det snarare ökar våldet än minskar det. Min kollega Kim Møller har också dragit liknande slutsatser utifrån sina analyser i Danmark. Om målet är att minska våldet kan det därmed vara kontraproduktivt att slå mot drogmarknaden - åtminstone på kort sikt. 

Det hela är, som vanligt, inte helt enkelt. Men nu vet vi i alla fall att den typen av platser har väldigt mycket skjutningar, och att de ganska ofta ser följdskjutningar efter att en första skjutning inträffat. En pusselbit i taget får vi lägga hela pusslet. 

 

En Gerell-akademisk årskrönika 2019

2019 var ett hektiskt år, fast det slog mig inte förrän idag att det var så pass hektiskt att jag inte skrev något på bloggen över huvud taget. Jag har tidigare haft för vana att skriva korta blogginlägg med populärvetenskapliga sammanfattningar av mina studier, och när jag nu missat att skriva något under 2019 tänkte jag att jag gör en kort sammanfattning av det som publicerades under förra året i ett samlingsinlägg - samt lite om vad jag nu arbetar med och vad som är på gång. En Gerell-akademisk årskrönika helt enkelt. Under 2019 hade jag två tidskriftsartiklar, fyra rapporter och två bok-kapitel publicerade. Jag ska nedan kort gå igenom dessa. 

Explosive Violence: A near repeat study of hand grenade detonations and shootings in urban Sweden
Först ut under året var vår studie om skjutningar och handgranater, en tidskriftsartikel i European Journal of Criminology. I studien kartlägger vi detonerade handgranater och identifierar 77 sådana fall mellan 2010 och 2016. Vi visar också att handgranater tenderar att detonera på ungefär samma platser som skjutningar, men att det också finns skillnader i mönstren. Handgranater exploderar relativt sett oftare i centrala delar av storstäderna jämfört med var skottlossning sker. Det handlar ofta om företag eller kontor som är måltavla för detonationen. 60% av detonationerna skedde under natten, det var vanligast under sommaren, och söndagar hade betydligt färre än de andra veckodagarna. Vi analyserade också hur skjutningar och handgranater tillsammans kan förstås i både tid och rum, där risken för att ett våldsdåd av sådan typ ska inträffa är kraftigt förhöjd på en plats där det redan skett inom några veckor och några hundra meter.

Mål-processutvärdering av Trygg fotboll i Göteborg
I februari var det sedan dags för en rapport som sammanfattade ett litet utvärderingsprojekt jag genomfört åt polisen i Göteborg tillsammans med Erik Madsen som gjorde huvuddelen av arbetet. I Göteborg samarbetar polisen, kommunen och IFK Göteborg utifrån en strukturerad samverkansmodell för att minska problem kring fotbollsmatcher. Vår utvärdering var en processutvärdering, där vi försökte förstå om det arbetet som gjorts motsvarade de mål som satts upp. Utifrån intervjuer och dokumentstudier kom vi fram till att projektet verkade ha medfört förbättrad samverkan, men att de ambitioner om att arbeta med risksupportrar för att få dessa att ändra sitt beteende som fanns inte hade genomförts. Däremot hade projektet lett till flera konkreta åtgärder av mer situationell karaktär. Detta hade växt fram naturligt inom projektet, och situationellt arbete kan nog ofta vara ett lättare sätt att dra igång samverkan just på grund av att det blir väldigt konkret.

Brottslighet och utsatthet i Malmö
Mina kollegor Ardavan Khoshnood och Marie Väfors-Fritz tog initiativ till att sammanställa en bok om brottslighet och utsatthet i Malmö. Jag skrev två kapitel i boken, ett om anlagda bränder, och ett tillsammans med ardavan om skjutningar och sprängningar. Boken översattes också till engelska.
Vad gäller skjutningar och sprängningar så är mycket en sammanfattning av sådant som framkommit i mina och ardavans andra studier (exv den som nämns ovan), men vi gjorde också en genomgång av hur statistikrutiner förändrats och beskrev utvecklingen i Malmö, Göteborg och Stockholm (Figur nedan).

I kapitlet om anlagda bränder sammanfattade jag en del av den forskning som gjorts, bland annat av mig själv och mina gamla kollegor på institutionen för urbana studier, men mycket från forskare vid Göteborgs universitet som studerat unga brandanläggare och förebyggande av bränder. Jag delade där in motiven för anlagda (bil-) bränder i tre huvudkategorier. Skadegörelse - som ofta handlar om spänning eller nöje, instrumentella motiv där branden fyller ett rationellt syfte - till exempel flyktbilar som bränns upp för att dölja bevis eller bränder som utgör försäkringsbedrägerier, samt expressiva motiv, som kan handla om rop på hjälp, eller den ofta uppmärksammade typen där bränder är en del av våldsamma upplopp.

Utsatta områden i Sverige och polisens lägesbildsverktyg
Detta var ett projekt som jag arbetade på tillsammans med två forskningsassistenter, Mia Puur och Stefan Litbo vilka gjorde huvuddelen av arbetet. Vi skrev totalt tre rapporter, där den första utgjorde en kort forskningssammanställning kring utsatta områden och relaterade begrepp. Den andra var en genomgång av en enkät som polisen nationellt använder för att kartlägga hur lokal polis upplever olika problem i utsatta områden. Den tredje rapporten slutligen var en slutrapport som sammanfattade fynden från båda delstudierna. Tyvärr håller Malmö Universitet på att byta arkiv-system, och därför finns dessa rapporter inte uppladdade.
Huvudpoängen med detta projekt landade hur som helst i att vi föreslog en halvering av antalet frågor i polisens enkät, från 160 till 80 frågor, vilket vi menar kan göras utan att alltför mycket information tappas. Dessutom föreslog vi en rad förbättringar kring datainmatning, svarsalternativ och liknande för att enkäten ska ge ett bättre underlag.

Hotspot knarkrondellen
Det här var en studie som ursprungligen utgjorde en masteruppsats av en av mina studenter, Ina Hennen. Studien handlar om de förebyggande insatser som satts in vid "knarkrondellen" på Möllevången i Malmö, och vi omarbetade Inas masteruppsats till en tidskriftsartikel som publicerats i Nordisk Politiforskning. Knarkrondellen uppmärksammades nationellt efter att föräldrar hotats av langare när de skulle hämta sina barn på den förskola som ligger där, och för att minska problemen sattes kameraövervakning, ökad polispatrullering och belysning in. Vi följde upp hur situationen i området var efter att detta sattes in jämfört med situationen året innan med hjälp av polisstatistik och en enkätundersökning som polisen genomförde. Tyvärr hade vi inte tillgång till något vettigt kontrollområde, utan kunde bara använda närliggande gator som kontroll, vilket min kollega Karl Kronkvist påpekat inte är särskilt bra eftersom de närliggande gatorna kan påverkas av interventionen. Överlag hittade vi inga särskilda effekter av interventionen, men det fanns vissa indikationer på att en del av (narkotika-) brottsligheten flyttat från rondellen till närbelägna platser.

2020
I slutet av förra året donerade Länsförsäkringar Skåne 5 miljoner för att jag tillsammans med andra forskare ska bedriva praktiknära forskning om brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete i Malmö. Vi kommer att ägna oss åt konkreta projekt, men har ännu inte börjat med någon studie och jag får därför återkomma kring vad det kommer handla om detta år. Jag kommer att jobba 30% med det de närmsta fem åren, och under 2020 har jag resterande del av min tjänst som en postdoc där jag huvudsakligen kommer ägna mig åt forskning.
Jag har för närvarande fyra studier i olika stadier av den granskningsprocess som sker innan akademisk publicering, och arbetar med ytterligare tre studier. Dessutom kommer vår bok om utsatta områden ut snart inom ramen för rapportserien Malmö University Publications In Urban Studies (MAPIUS).

Att vända utvecklingen - från utsatta områden till trygghet och delaktighet
Det här är en bok där vi (Per-Olof Hallin, Stig Westerdahl, Kim Nilvall) försökt sammanfatta en del av det vi lärt oss efter att i flera år ha arbetat med utsatta områden inom ramen för en nationell forskningscirkel på temat och de senaste åren  med ett MSB-finansierat utvecklingsprojekt kring dessa frågor. Boken innehåller korta kapitel om hur vi menar att utsatta områden kan förstås, hur situationen är, och vad som kan göras åt problemen. Den bör gå i tryck snart, och kommer finnas tillgänglig som pdf för den som är intresserad.


Testing the spatial accuracy of adress based geocoding for gun shot locations
Den konkreta studie som är närmast publicering är annars ett samarbete med Andrew Wheeler vid University of Texas som är accepterad för publicering och bör komma ut inom kort (pre-print här). Studien bygger vidare på en av mina tidigare studier (blogg) och undersöker hur rätt, eller fel, de platser som skjutningar i Wilmington, North Carolina registreras på är. Wilmington har ljudsensorer som identifierar skjutningar, och vi visar att den plats brotten registreras på är ganska korrekt - så länge adressen skrivits in korrekt i anmälningen.


 Flows of people and hot spots of crime
Det finns mycket forskning om platser med höga nivåer av brott ("hot spots"), och det finns mycket forskning om vad som geografiskt kännetecknar platser där fler brott sker. I en tidigare studie (blogg) visade jag dock att mycket av det som rent geografiskt förklarar sådana platser, t ex att det är mer brott vid skolor, i själva verket verkar hänga samman med att skolor finns på platser där mycket folk rör sig snarare än att skolan i sig skulle ha någon påverkan. I denna studie följer jag upp detta genom att analysera kopplingen mellan platser med väldigt mycket brott och antalet busspassagerare i närheten. Jag visar att skadegörelse och bränder har ett annat mönster än våldsbrott, cykelstölder och bilinbrott, och lägger fram en hypotes om att det kan förklaras utifrån att det finns lämpliga måltavlor för skadegörelse nästan överallt.

Open drug markets, vulnerable neighborhoods and gun violence in two swedish cities
I denna studie bygger jag tillsammans med Sturup, Rostami, Nilvall, Magnusson och Khoshnood vidare på våra tidigare fynd om nära-återkommande mönster för skjutningar. Vi analyserar kopplingen mellan platser med öppen drogförsäljning och skjutningar i Malmö och Stockholms län, och finner att det finns en väldigt stark sådan koppling, särskilt för drogplatser i utsatta områden. Datan över drogplatser kommer från två olika data-set, Kim Nilvall som samlat in i Malmö, och Mia-Maria Magnusson som inom ramen för sitt arbete vid polisen och sitt doktorerande hos oss i Malmö genomfört en enkät på temat i Stockholm. Vi finner att de absoluta riskerna för en följdskjutning på platser med öppen drogförsäljning är ganska höga, vilket kan motivera insatser från polis eller andra myndigheter efter att en skjutning på sådan plats inträffat.

Predicting crime
Detta är ett projekt som utgör Maria Doyles doktorsavhandling. Maria finns vid Örebro Universitet och jag är tillsammans med Henrik Andershed handledare. I den första studien inom projektet testar vi olika metoder för att predicera vilka platser som kommer att ha mycket brott, och kommer fram till att en av de absolut enklaste metoderna fungerar förvånansvärt bra. Det är ett viktigt fynd eftersom det innebär att polisen eller andra som vill predicera brott inte behöver använda en massa komplicerade modeller för att landa ganska rätt.

CCTV in deprived neighborhoods - a short time follow up of effects on crime and crime clearance
Denna studie är i princip färdig, men inte inskickad för granskning än. I den följer jag upp hur brottslighet och uppklarning av brott förändrades i tre utsatta områden i nordöstra göteborg efter att kameraövervakning installerades. Jag jämför dessa platser med liknande platser i andra utsatta områden, och finner att våldsbrotten minskade, egendomsbrotten ökade, och uppklarningen ökade.
De flesta förändringarna är dock ej signifikanta, och det är stora skillnader mellan de tre områdena. Att våldsbrott snarare än egendomsbrott minskar efter att kameror introduceras påminner om resultaten från Södra Sofielund som också är ett utsatt område.Vi behöver fler studier för att veta, men det är möjligt att kameraövervakning har andra effekter i utsatta områden än vad vi normalt väntar oss - normen är att egendomsbrott minskar men inte våldsbrott.
Vad gäller uppklarning ökar den för båda egendomsbrott och våldsbrott, men det rör sig om så få fall att det inte går att dra någon tydlig slutsats annat än just att det är så få fall. För  egendomsbrott klaras bara enstaka procent av brotten upp även om brotten begåtts på kameraövervakade platser - där finns nog en förbättringspotentiel.

Helicopter hotspotting
Det här är en studie som jag gör inom ramen för mitt arbete med polismyndigheten, tillsammans med Kim Nilvall och Johan Kardell. Det är en pilotstudie för att testa om det går att förebygga bilbränder genom att använda polishelikoptrar, som vi samtidigt ser som ett sätt att få in mer evidensbaserat polisarbete i svensk polis.
Bilbränderna sjönk kraftigt under den period helikoptern flög, men den minskningen var både i de områden där helikoptern flög och där den inte flög. Helikoptern flög dock inte varje dag, och i praktiken flög den mest de första veckorna av studieperioden. Vi ska nu göra en förfinad analys och se om det finns någon effekt just den dag helikoptern varit på plats i ett område.

Identifying vulnerable neighborhoods quantitavely
 Det här är ett projekt jag tänkt ägna mig åt inom ramen för min postdoc, där jag har begärt ut data och kommer att arbeta tillsammans med Mia Puur. Utgångspunkten är att polisens klassning av utsatta områden till stor del är subjektiv. De områden som polisen upplever är problematiska klassas som utsatta. Men går det att identifiera dessa områden utifrån mer objektiva kriterier? Vi kommer göra en statistisk analys på rutnätsnivå där hela Sverige delas in i rutor som är 200x200 meter. De rutor som av polisen klassas som utsatta kommer sedan att analyseras utifrån socioekonomi, demografi och brottslighet och jämföras med rutor som inte klassas som utsatta.

Så, där har vi 2019 års publikationer och det som ligger närmast till hands att dyka upp framöver för min del. Fast det kommer säkerligen dyka upp nya saker också, det gör det nästan alltid. I och med detta har jag i alla fall återupplivat bloggen lite, och det är alltid något!

Ökad risk för inbrott efter att grannen blivit utsatt

Igår publicerades en ny studie som jag skrivit tillsammans med Laura Hoppe som tidigare var masterstudent hos oss och numera är tillbaka i sitt hemland Tyskland där hon nu ska bli polis. Min vana trogen ska jag nu försöka att populärvetenskapligt sammanfatta artikeln så att resultaten blir mer allmänt tillgängliga.

Studien återfinns i European Journal of Criminology och berör fenomenet att ett inbrott relativt ofta brukar följas av ett nytt inbrott i närheten av den första händelsen, ett fenomen som kallas "nära återkommande mönster" på bökigt översatt svenska - near repeat patterns på engelska. Det här är ett fenomen som är väldigt väl belagt för inbrott, med en mängd studier internationellt och faktiskt även en svensk studie av mina kollegor Peter Lindström och Elina Martinez-Olsson. Anledningen till att dessa mönster uppstår antas teoretiskt bero på två mekanismer. Dels så kommer tjuvar efter ett framgångsrikt inbrott att få en "boost" och antingen själva återvända till ett närliggande hus, eller tipsa andra tjuvar om platsen. Men dels så kan det också handla om att platsen är "flaggad", att den uppvisar temporärt en ökad lämplighet för inbrott vilket gör att tjuvar oberoende av varandra kan dras till samma plats för att begå ett inbrott. 

I vår studie undersöker vi fenomenet lite närmare under en sexårsperiod i Malmö. Det vi gör är att titta dels på det generella mönstret över alla sex år, men också att bryta ut vart och ett av de sex åren separat och analysera dessa. Vi kommer fram till att near repeat mönster återkommer både för alla åren sammantaget och för vart och ett av de sex åren separat. Inom 100 meter från ett första inbrott och en vecka är risken i genomsnitt 2.3x högre för ett nytt inbrott, mellan 100 och 200 meter bort är risken 1.9x högre och så vidare. Detta vara fullständigt väntat och helt i linje med tidigare studier, men eftersom vi analyserar sex år kan vi också notera skillnader mellan åren. Vi finner då att det är ganska stor variation mellan olika år. Inom en vecka och 100 meter var som nämnts den genomsnittliga riskökningen 2.3 gånger - men detta varierar från 1.8 till 2.9. Dessa skillnader blir väldigt tydliga när vi studerar de lite svagare sambanden som inträffar efter mer än en vecka och mer än 100 meter bort. Ett sådant exempel är att det för vissa år finns en signifikant ökning av risken för ett inbrott 300 meter ifrån ett första inbrott inom en vecka med upp till 1.7 gånger högre risk, men för vissa år finns det ingen riskökning alls. Detta speglar i viss mån att det finns en variation i var inbrott inträffar, och hur koncentrerade dessa är, vilket kan ses på den figur från artikeln som summerar koncentrationerna. Det är på ungefär samma platser i staden som de gråsvarta koncentrationerna återfinns, men vissa år är de mörkaste fläckarna (högst koncentration) i en del av staden, och andra år i en annan del av staden.

Vi har gett vår studie undertiteln stabilitet och förändring för att betona våra fynd. De grundläggande mönstren är stabila, inom korta avstånd och korta tidsperioder finns återkommande en signifikant ökning av risken för bostadsinbrott efter ett första bostadsinbrott. Men också förändring, för även om de grundläggande mönstren är stabila så finns det också tydliga årliga skillnader. Vi försöker också ge förslag på möjliga orsaker till dessa förändringar, med utgångspunkt i två exempel vilka är markerade på kartan i övre högra hörnet. Bostadsområdet Kroksbäck är det kanske tydligaste exemplet, vilket 2013 och 2014 uppvisade mycket höga koncentrationer av inbrott. Dessa inbrott sammanföll med att fasaderna i området renoverades varpå en mängd inbrott inträffade inom bara några månaders tid. Via byggnadsställningarna var det enkelt att klättra upp till en lägenhet, slå in en ruta och ta sig därifrån med stöldgodset. Det är ett exempel på vad som i inledningen till denna text benämndes att en plats temporärt "flaggas" som lämplig för att begå brott, och effekten är här så stor att den får genomslag på statistiken för inte bara Kroksbäck, utan hela Malmö. När fasadrenoveringen är över (och dessutom några av tjuvarna gripits) sjunker inbrottsfrekvensen till mer normala nivåer, liksom styrkan i near repeat mönstren eftersom inbrotten nu inte lika tydligt inriktas mot en specifik plats under en begränsad tid.

Detta är kunskap som kan användas, och i viss utsträckning redan används av svensk polis, i det förebyggande arbetet. Efter ett inbrott kan det vara lämpligt för grannsamverkansföreningar eller liknande sammanslutningar att vara särskilt uppmärksamma. I flera svenska kommuner har det också testats att be körskolor förlägga sina lektioner till områden där det nyligen varit inbrott för att det ska finnas människor på plats vilket kan tänkas avskräcka tjuvar. Nyligen genomfördes också ett randomiserat experiment i England där polisen utifrån near repeat principen gav brottsförebyggande råd och hjälp i områden där det nyligen varit inbrott, vilket resulterade i en viss brottsförebyggande effekt. Det vår studie tillför till detta arbete är att det kan vara värt att särskilt inrikta dessa insatser mot platser där det kan finnas anledning att tro att risken för inbrott ökat givet någon förändring i den fysiska (eller sociala) miljön. När det finns byggnadsställningar uppsatta vilket underlättar lägenhetsinbrott är det nog en bra idé att satsa lite extra på det förebyggande arbetet.

Geografisk polisforskning - ett svart hål i Sverige?

I lördags såg jag en nyhet om att Tyresö har ett samarbete med körskolor som övningskör i områden där det nyligen har varit inbrott. Det motiveras med att inbrottstjuvar återkommer till samma område, och att den extra uppsikt som körskolan medför kan bidra till att avskräcka från nya inbrott. Nu vet jag inte om polisen bygger detta på egna erfarenheter eller tidigare forskning, men faktum är att det här är något som det finns en hel del forskning kring under namnet "near repeat patterns". Även om det är ett relativt nytt forskningsfält finns studier som visat att ett inbrott leder till förhöjd risk för fler inbrott i samma område i Australien, i Storbritannien, och i en rad andra länder. Exakt hur stor överrisken är, hur stort område runt det första inbrottet som ska räknas samt hur lång tid som ska räknas varierar något, men det verkar tydligt att det åtminstone gäller inom en radie av 200 meter och ett tidsspann av två veckor, och i många fall inom längre tids- eller rumsspann.
Liknande samband har påvisats också för andra brott. En studie har visat på en near repeat koppling för skjutningar i USA där risken för en ny skjutning är 33% högre inom ett kvarter och två veckor efter en första skjutning. En annan studie från USA visar ett liknande samband för rån, med en överrisk inom en vecka och tre kvarter från ett tidigare rån. Inom ett kvarter och en vecka är överrisken hela 80%. Det här är en typ av samband som det inte minst hade kunnat vara intressant att studera noggrannare i min hemstad Malmö där både rån och skjutningar har fått stor uppmärksamhet under de senaste åren. Denna typ av studier görs, mig veterligen, över huvud taget inte av någon forskare i Sverige. Vi kan anta att liknande samband gäller i Sverige som i andra delar av världen, men det är inte omöjligt att sambanden är annorlunda. Inte minst är potentialen för skillnader relativt stor när det gäller vilka avstånd som near repeat kan inträffa inom. Svenska städer är trots allt väldigt annorlunda uppbyggda än exempelvis amerikanska och det framstår som rimligt att det kan få en betydelse för de rumsliga sambanden.

Just när det gäller att bedöma olika avstånd av relevans för polisiär verksamhet finns också andra kunskapsluckor. Ett sådant exempel är när det gäller geografisk profilering, en metod för att utifrån brottsplatser identifiera var gärningsmän har en fast punkt, exempelvis hemmet eller arbetsplatsen (se exv redogörelse för våldstäktsman i Örebro här). Den typen av metoder bygger på algoritmer för att beräkna sannolika avstånd och kan också relateras till olika typer av färdmedel. Men algoritmerna är skapade i Nordamerika, och det framstår inte som orimligt att annorlunda värden för vissa variabler skulle kunna behövas i Sverige. Som nämnts ovan är trots allt svenska städer ganska olika många amerikanska städer, och det är inte heller omöjligt att skillnader i kultur kan ha en betydelse. Hade polisen snabbare kunnat fånga serievåldtäktsmän med bättre kalibrerade metoder? Här finns ett intresse hos polisen att initiera forskning, och jag har själv haft studenter som berört ämnet i samarbete med polisen, men mig veterligt finns ingen svensk forskning kring detta.

I princip det enda geografiska fält där det finns forskning kring polisens verksamhet är när det gäller hotspot policing, vilket bygger på kunskapen om att ett fåtal platser (ca 5% i USA) står för det mesta av brottsligheten. Genom att använda extra polisresurser på denna plats kan brottsligheten minskas utan att den flyttar till en ny plats. Men också här är det svenska kunskapsläget bristfälligt, och även om polisen under de senaste åren har börjat arbeta systematiskt utifrån "hot spot policing" och rapporterar goda resultat avseende framför allt gatuvåld (Esikilstuna, Malmö) vet vi egentligen inte särskilt mycket om huruvida det fungerar likadant i Sverige som i andra delar av världen. I en rapport om gatuvåld i Stockholm kan det hela sägas formuleras väl av Sven Granath (sidan 37):

"Sammanfattningsvis får alltså den försiktiga tolkningen göras att de nya polisinsatserna i viss mån torde ha bidragit till minskningen av allvarligare fall av gatuvåld i Stockholm City polismästerdistrikt, men att detta är långt ifrån den enda eller kanske ens den viktigaste orsaken."

Den enda svenska studie i vetenskaplig tidskrift om hot spots som jag känner till kom för ett år sedan (av forskare vid Örebro universitet) och konstaterade att användandet av väktare vid hotspots hade gett en liten och ej signifikant minskning av våldsbrotten. För att återknyta till inledningen av detta blogginlägg om near repeat patterns kan det också konstateras att en del av de platser vi behandlar som hot spots i teorin egentligen skulle kunna vara platser med flera near repeat kedjor, och att då sätta in extra permanenta polisresurser på en sådan plats är resursslöseri (diskuteras av Haberman & Ratcliffe). Huruvida så varit fallet i någon av de insatser som svensk polis gjort är det troligen ingen som vet, även om vi kan konstatera att några av de mest uppmärksammade insatserna gäller synnerligen stabila hot spots i centrala och krogtäta storstadsområden.

Kontentan av det hela, som alltså fått ligga till grund för den rubrik jag satt på detta inlägg, är att geografiskt baserad forskning kring polisiära arbetsmetoder i Sverige är synnerligen bristfällig samtidigt som den internationella forskningen på området visar att det här finns mycket att vinna i den polisiära verksamheten. Fast det kan också hända att det finns en massa forskning på området som jag bara helt har missat, upplys mig i så fall gärna i kommentarsfältet eller per mail. Min personliga förhoppning är att jag själv i framtiden ska kunna ägna mig åt en del av dessa frågor i min forskning, men tyvärr kommer det inte att rymmas inom ramen för min avhandling, så det är troligen flera år in i framtiden innan sådant kan övervägas.