fredag 23 september 2022

Spekulationer om professionalisering av mördandet i takt med låg uppklarning

Vikten av att öka uppklarningen av skjutningar är något som jag ofta påpekat i intervjuer, och kostnaden av vår låga uppklarning. Det finns flera sådana kostnader, men en viktig kostnad vilken inte uppmärksammats så mycket är att vi riskerar få en professionalisering av mördandet. Jag skrev precis några tweets på det temat (fulla med felstavningar), men tänkte att det är lika bra att skriva något lite mer utvecklat (och med färre stavfel) här på bloggen också. Sedan jag skrev det här inlägget i fredags har jag fått en massa kommentarer och mothugg, och jag skriver nu, den 25/9e, denna sista (?) uppdatering av inlägget efter att redan ha uppdaterat och korrigerat några gånger. I fredags tänkte jag att det här förvisso är en spekulativ hypotes, men ändå i det närmaste en självklarhet:
Fler erfarna mördare kommer göra den kriminella miljön bättre på att mörda. 

Många tycker dock inte det, eller vill åtminstone nyansera bilden. Huvudargumenten emot hypotesen verkar vara att mer dödande inte leder till bättre förmåga. En fråga som ställs är vad man egentligen lär sig av att ha deltagit i ett mord. Ett relaterat motargument som experter på ämnet också lyft fram är att man förvisso blir mer avtrubbad - och därför kanske har en större sannolikhet att lyckas döda någon - om man redan dödat en gång förut. Men tydligen blir man därefter mindre stabil, slarvigare - och rimligen sämre - för varje person man dödar. Det skulle i så fall innebära att dagens mördare troligen är sämre än gårdagens.

Andra argument som lyfts fram är att det inte handlar om en ökad förmåga att mörda, utan snarare en ökad vilja att döda, eller en kultur som är mer benägen att döda, alternativt att det är polisen som blivit sämre snarare än att de kriminella blivit bättre. Hur som helst, så är kanske detta inte så självklart som jag först trodde att det var. Men jag tror fortfarande att det ligger något i hypotesen, och de indikationer i den riktningen som jag lyfter mot slutet av inlägget känns fortfarande rimliga. Ett motargument - som jag faktiskt inte tror någon har lyft (?) - är dock att skyttarna med tiden blivit betydligt yngre, vilket rimligen borde vara en indikator på att de är mindre erfarna. Med det sagt, så ska jag nedan försöka förklara min hypotes och så får vi väl se om framtida forskning kan indikera huruvida det ligger något i den.

För vanliga mord (och mer generellt för mord förr i tiden) så blir mördare oftast dömda. Cirka 90% av mord som inte sker i gängmiljö klaras upp. Det innebär att ganska få mördare kommer undan och kan mörda igen. Vi får få erfarna mördare. De flesta kommer bara begå ett mord innan de åker in. Några kommer begå två. Mycket få kommer begå fler än två mord (vid separata tillfällen) innan de åker in.

När det gäller mord med skjutvapen, och mer generellt mord med koppling till gängmiljön, är vi däremot nere på cirka 25% av fallen som får minst en person med lagakraftvunnen dom. I många av gängmorden finns det dessutom mer än en person involverade, ibland kan det vara ganska många.  Vi får då väldigt många personer som fått erfarenhet av att delta i ett mord som går fria på våra gator (fria från morddomar i alla fall, många döms nog för vapenbrott, narkotikabrott mm). Det här kommer också att medföra att vissa grupper inom den kriminella miljön och den kriminella miljön som helhet ackumulerar mer erfarenhet att mörda. Även om betydelsen av enstaka mördare som blir bättre kan vara liten kan den sammantagna effekten av erfarenhetsdelning och lärande inom den kriminella miljön bli viktig.

Utifrån några enkla antaganden kan vi räkna på detta. Det här blir såklart hypotetiskt, men kan ge en fingervisning om hur många personer som blivit mer erfarna - bättre eller mer professionella - på att utföra mord vi får i samhället.

Om vi antar att det i genomsnitt deltar tre personer i varje skjutvapenmord, och att det i de fall där minst en person döms i genomsnitt blir två personer dömda, samtidigt som vi kommer att ha cirka 50 (45-47 senaste åren, 48 hittills i år) skjutvapenmord i år kommer detta år att producera cirka 150 personer som får erfarenhet av att delta i ett skjutvapenmord, varav 25 kommer att åka dit för det (till detta tillkommer mycket fler som deltagit i skjutningar/mordförsök). 


Vi får då 125 personer som blivit mer erfarna av att delta i skjutvapenmord som inte fängslas för det i år. Och förra året var motsvarande siffra med 45 skjutvapenmord blir 113 personer, 2020s 47 mord ger  117 och 2019 års 45 ger 113 igen. 
Vi har då sedan 2019 genererat 468 person-erfarenheter av att delta i skjutvapenmord som inte resulterat i fängelsestraff. Det här kommer dock inte att vara 468 personer, eftersom det ofta kommer vara samma personer som deltar i flera mord (och nu har vi som sagt inte ens tagit in icke-dödliga skjutningar i beräkningen, där är uppklarningen ännu lägre). Exakt hur det här fördelas vet vi inte. Men utifrån våra antaganden ovan kan vi fundera på sannolikheten att någon åker dit som deltar i flera mord. Vi antar att den som blir dömd inte kan delta i några fler mord eftersom denne sannolikt får ett straff som gör att hen inte kommer ut inom de fyra år vi här pratar om. 

Utifrån våra antaganden ovan är sannolikheten att åka dit vid deltagande i ett mord 1/6. Att åka dit om man deltagit i två mord blir som påpekats av Rebecca Willén (tack!) inte riktigt 2/6, utan något lägre 11/36 (1 minus 5/6 gånger 5/6), och för tre mord landar vi på 91/216, ungefär 42% risk.
Men, samtidigt är det rimligt att anta att varje mord-deltagande gör personen skickligare på att genomföra mordet och att inte åka dit. Mer erfarna mördare kommer oftare lyckas döda sitt offer, och oftare komma undan rättsväsendet i genomsnitt. Å andra sidan kommer kanske polisen fatta misstanke om att personen är involverad i dödligt våld, vilket kan öka risken att åka dit. 
Hur som helst kommer en sannolikhet på 1/6 och ett antal på över hundra personer per år att generera massor med personer som deltagit i ett skjutvapenmord som inte åkt dit, och en del som deltagit i flera - kanske rentav många. 

468 person-erfarenheter skulle t ex kunna innebära:

1 person med 10 erfarenheter (väldigt skicklig och/eller tursam)

2 med 8

3 med 7

4 med 6

5 med 5

6 med 4

20 med 3

 50 med 2

188 med 1

Det här är såklart rent påhitt, och de faktiska siffrorna ser säkert annorlunda ut. Toppen kanske inte är 10 utan 5. Men poängen gäller ändå. Det är inte otroligt att vi har personer som (under bara de senaste fyra åren) har deltagit i flera mord. Dessa personer kommer att ha lärt sig saker som att inte bli för nervös eller rädd när brottet ska genomföras (se dock nederst i blogginlägget), hur offren ska hittas eller lockas till en plats där det går att döda dem, bli bättre på att träffa med skott, att bedöma var skott ska siktas för att döda, hur man ska undvika rättsväsendet med mera. De kommer att bidra till att den kriminella miljöns ackumulerade erfarenhet av - och enligt min hypotes skicklighet i - att mörda ökar. 

De kommer att bli skickligare med erfarenheten. Och kanske framför allt så kommer deras erfarenhet kunna sprida sig vidare i deras nätverk - och i den kriminella miljön mer allmänt. Det här innebär enligt min mening att vi högst troligen har fått en professionalisering av skjutandet i takt med att vårt skjutvapenvåld ökat kraftigt samtidigt som uppklarningen sjunkit. Som påpekats av Richard Örvall kommer dock en hel del av dessa att också vara offer för skjutvapenvåldet. Och när erfarna mördare dör minskar givetvis den ackumulerade erfarenheten. Totalt sett borde dock den ackumulerade erfarenheten av att mörda öka när uppklarningen är så låg som den är i nuläget.

Allt det här är såklart helt hypotetiskt. Jag har gjort några antaganden och gissat lite. Men det framstår inte som orimligt. Jag tror att detta är ett faktum.
Vi har till exempel fått en kraftig ökning i andelen skjutna som dör, vilket visas i figuren nedan. För några år sen låg vi ganska stabilt på att var fjärde skjuten dog. Vi är nu upp på mer än var tredje. Det kan vara en möjlig indikator på en förändring i den kriminella miljön. Det beror i sin tur troligen delvis på att man oftare använder automatvapen och/eller mer än ett vapen och avlossar fler skott. En annan indikator kan vara att svenska gäng-mördare har dömts för mord i Danmark, Spanien och England de senaste åren. Vi är troligen en netto-exportör av mördare numera, om jag får spekulera vidare.



En annan möjlig indikator är den stora försämringen av polisens förmåga att klara upp dessa brott. Polisens uppklarning av skjutvapenmord mot kriminellt aktiva och skjutvapenmord utomhus låg på cirka 70% på 90-talet, 40-50% i början på 2000-talet och är nu nere på runt 25%. Det skulle kunna bero på skickligare kriminella, men det finns också flera andra förklaringar. T ex blir det svårare för polisen att klara upp mord när de har för mycket att göra (många svårlösta mord). Det kan också vara så att polisen blivit sämre, eller att det ställs högre krav för att nå en fällande dom. 

Det här går också att följa upp på andra sätt. Joakim Sturup visade i en rapport om skjutningar i Stockholm att bara cirka 50% av morden med skjutvapen mellan 2011 och 2018 innefattade någon form av forensisk medvetenhet, t ex maskering, åtgärder kopplat till flyktfordon eller handskar. En uppföljande studie skulle kunna se om det ökat, vilket kan vara en indikator på professionalisering. 

Vad behöver vi då göra åt det? Ja, för att komma åt just detta problem behöver polisen bli bättre på att klara upp brotten. Fler poliser, och särskilt då utredare, hjälper rimligen. Men även områdespoliser och liknande som har bra lokalkännedom kan bidra med utredningar, och med att bygga förtroende för polisen i utsatta områden vilket kan underlätta informationsinhämtning, tips och vittnande.

 
Polisen behöver även bli bättre. Sturup pekade i sin rapport på ett stort utbildningsunderskott. Family liaison officers som håller kontakt med anhöriga till offer är en potentiell framgångsfaktor. Snabba utredningsåtgärder är associerat med högre uppklarning. Polisen kan och bör utveckla sin verksamhet. 

Fler verktyg kan också underlätta. Inte minst har de krypterade appar som polisen fått tillgång till de senaste åren pekat på hur det kan ge polisen ny kunskap och leda till fällande domar. Automatisk nummerplåtsigenkänning är en annan funktion som kan bidra, det var t ex av vikt när Danmark fick till fällande domar mot mördare från ett svenskt gäng. Men allt det måste såklart vägas mot integritet och andra värden i samhället. 

Poängen med detta blogginlägg var egentligen bara att peka på att det - enligt min ringa mening - är troligt att vi har fått en ökad skicklighet vad gäller att döda människor med skjutvapen i vår kriminella miljö. Det är ett problem, och något vi bör förhålla oss till. Det är också en trolig delförklaring till att det är svårt att på allvar lyckas minska skjutningarna.


Addendum: Efter twitter diskussioner med Rebecka Willén och David Bergman som kan psykologi och dödande mycket bättre än mig har jag fått förklarat att första gången man dödar någon kanske kan göra att man blir avtrubbad och får lättare att göra det igen. Men när man dödar fler riskerar det snarast att göra personen till en sämre eller mer slarvig mördare. Det här var - som vanligt - mer komplicerat än det verkade vid en första anblick.