torsdag 11 april 2024

Säkerhetszoner - Bu eller bä?

Igår beslutade riksdagen att inrätta säkerhetszoner , och jag tänkte att det är på sin plats att skriva några rader om det på bloggen. Säkerhetszoner, tidigare kallat visitationszoner, är begränsade geografiska områden där polisen får stoppa och kontrollera personer eller fordon på svagare grunder än normalt.  En säkerhetszon kan inrättas av polisen om de bedömer att det finns en påtaglig risk för skjutning eller sprängning, och gäller i så fall i två veckor men kan förlängas. Jag kommer nedan att gå igenom lite kring säkerhetszoner och relaterad forskning. 

Var sker skjutningar och är det motiverat att rikta insatser mot specifika platser?

Regeringen citerar en av våra studier om skjutningar i sin proposition och jag håller överlag med regeringen om att risken för skjutningar varierar stort över både tid och rum, vilket kan motivera riktade insatser mot specifika platser under en begränsad tid. Skjutningar och sprängningar kommer ofta i vågor i takt med att kriminella konflikter intensifieras. Efter en skjutning är risken kraftigt förhöjd för en följdskjutning i närheten inom det närmsta veckorna vilket visades i den studien. Vi har i andra studier visat att det finns liknande, men svagare, mönster när skjutningar och detonerade handgranater studeras tillsammans och att det efter en skjutning på en högriskplats - en plats med drogförsäljning i ett utsatt område - är operationellt meningsfulla absoluta risker för en skjutning. Mellan 2011 och 2017 var det på sådana platser 0.23 följdskjutningar inom 400 meter och 4 veckor i Stockholms län och 0.4 i Malmö. Det här kan låta som låga värden, men för väldigt ovanliga brott som skjutningar är detta faktiskt höga siffror. Om skjutningar skedde slumpmässigt skulle det vara extremt ovanligt med två skjutningar i samma bostadområde på några veckors tid. Mia-Maria Magnusson har också studerat var skjutningar sker och visat att det går att predicera vilka platser som löper hög risk för skjutningar kommande år med hjälp av data över socioekonomi, demografi och brottslighet. 

Dessa mönster, framför allt vad det gäller var skjutningar sker, men därmed också vad gäller risken för följdskjutningar, har troligen försvagats de senaste åren. Det har bland annat att göra med att anhöriga, med andra geografiska mönster, oftare blir måltavlor. Det har mig veterligen dock inte gjorts några nya studier på hur starka dessa mönster är idag. Samtidigt finns det gott om exempel på hur skjutningar och sprängningar sker i samma område inom korta tidsspann även de senaste åren. I Skärholmen skedde två skjutningar på två veckor i mars, ungefär samtidigt skedde skjutningar mot samma hus två dagar i rad i Uppsala, i Västerås var det en skjutning och en handgranat i samma område under en helg i oktober 2023, i augusti var det en explosion samma vecka som en dödsskjutning i ett bostadsområde i Nyköping och i Kastanjegården, Malmö, skedde två skjutningar på någon timme. Det är för mig tydligt att det alltjämt är sant att risken för skjutningar temporärt kan vara påtagligt förhöjd. 

När vi försöker predicera var skjutningar ska ske använder vi den data som vi har tillgänglig. Platser med drogförsäljning i ett utsatt område är t ex ett sätt för mig som forskare att identifiera en plats där kriminella nätverk vistas, vilket då blir en plats där det finns en förhöjd risk för skjutningar eftersom de kriminella nätverken ofta är måltavla för skjutningarna. Polisen har dock tillgång till en mycket rikare uppsättning av data för att identifiera sådana platser. För viktiga kriminella nätverk har polisen massor av underrättelser som exempelvis pekar mot var viktiga aktörer bor och vistas. Det gör att polisen kan få mer träffsäkra bedömningar av var det finns en risk att en skjutning kommer att ske. Polisen har ofta en ganska god bild av vilka nätverk eller indivder som är involverade samt var dessa vistas. Det gör att det enligt min mening är fullt rimligt att polisen kan göra bedömningar om var det finns en påtaglig risk för skjutning eller sprängning, vilket är kriteriet för om en plats kan beslutas bli en säkerhetszon. 

Hur stor skillnad kommer säkerhetszoner göra för polisens insatser?

Så. Att sätta in insatser mot specifika platser under korta tidsperioder låter mycket rimligt. Till och med smart. Det är definitivt något jag rekommenderar. Men är säkerhetszoner rätt insats att sätta in? En första fråga är då hur stor skillnad säkerhetszoner kommer göra på praktiskt polisarbete. Det här kommer bli väldigt intressant att följa då det är svårt att ens förutspå hur många säkerhetszoner vi kommer få se. Kommer vi att få 10 säkerhetszoner i Sverige under 2024 eller 200? Jag vet inte. 

Och när en säkerhetszon utropas, hur mycket mer polisresurs kommer då att koncentreras dit och hur mycket fler kontroller kommer polisen att göra? Redan idag koncentrerar ju polisen resurser till platser där risken för en skjutning bedöms vara hög, och det medför också redan idag att massor av personer och fordon kontrolleras. Jag följde en sådan insats som gjordes av polisen i Malmö under 2020-2021. Polisen identifierade då veckovis områden där det fanns risk för gängkonflikter och satte in en stor uniformerad resurs på kvällsskiften i dessa områden för att motverka de kriminella nätverken. Under sju månader gjorde polisen 1523 kontroller av personer och 410 fordonskontroller inom ramen för insatsen med stöd av polislagen. Polisen i många andra delar av Sverige har också med stöd i polislagen genomfört den typen av kontroller, där fokus ofta ligger på att leta efter vapen, och där insatserna till stor del riktas mot personer med koppling till kriminella nätverk. Här har dock JO varit kritisk, och det är möjligt att en del av dessa kontroller saknat lagstöd. En säkerhetszon bör (men jag är inte jurist) innebära att den typen av kontroller får ett tydligare lagstöd. Det torde leda till fler kontroller, men hur mycket fler? Jag är inte säker på att det kommer bli en så himla stor skillnad, och det ska även beaktas att kravet på dokumentation har skärpts i relation till kontroller som görs inom ramen för en säkerhetszon. Att behöva lägga mer tid på att dokumentera insatser är sällan populärt bland poliser som jobbar ute. 

I slutändan blir det här en empirisk fråga, och det är möjligt att säkerhetszonerna leder till en explosionsartad ökning av personkontroller. Det är dock också möjligt att säkerhetszonerna sällan används och/eller ej medför någon störe förändring i hur polisen jobbar när de väl beslutas. Hur det blir får vi se. 

Hur stor skilllnad kan fler kontroller göra för brottsligheten?

De danska visitationszonerna har varit en viktig utgångspunkt för den svenska debatten, och den danska polisen anser att zonerna motverkat upptrappning av gängkonflikter. Det finns dock inga studier som visar på det. I min studie som nämndes ovan var det inte möjligt att studera om insatserna fick effekt på gängvåld, men jag undersökte om det fick effekt på vanligare brott som personrån eller misshandel utomhus. Jag kunde, något förvånande, inte identifiera någon sådan brottsförebyggande effekt. Däremot fann jag att insatsen ledde till att mer vapen och narkotika togs. 

I England finns en bestämmelse som påminner om visitationszoner, S60. När polisen beslutar om en S60 får de stoppa folk utan anledning, och regeln är alltså mer långtgående än svenska säkerhetszoner där det fortfarande krävs någon form av anledning för att kontrollera en person. När en S60 utropas verkar det inte ha någon effekt på brottsligheten i London. Det finns också mängder med studier som mer generellt studerar effekten av att göra personkontroller på brottslighet. Här är det ganska vanligt att studierna finner små, kortvariga brottsförebyggande effekter, till exempel i New York. En översiktsstudie kom fram till att minskningen i genomsnitt var 13% på platser där kontroller genomfördes jämfört med platser där det ej gjordes.  Dessa studier kan dock generellt inte isolera effekten av själva stoppet från effekten av polisnärvaron, och det är väl etablerat att ökad polisnärvaro på brottsbelastade platser har en brottsförebyggande effekt. När poliser skickas till en plats för att genomföra kontroller minskar brottsligheten - men minskar den pga polisernas närvaro eller pga kontrollerna?

Jag skulle hur som helst inte utesluta att det kan få effekt, och det bör noteras att säkerhetszonerna inte är inriktade mot brottslighet i allmänhet, utan mot skjutningar och sprängningar vilket de flesta studierna ej fokuserat på. Det finns studier som pekar mot att riktade insatser mot vapen, vilket i praktiken ofta handlar om att stoppa och kontrollera personer eller bilar, kan få positiva effekter på skjutvapenvåld. Det finns också forskning som visar att det går att förebygga följdskjutningar genom att gripa någon efter den första skjutningen. Om polisen tar någon efter en skjutning så minskar risken för en följdskjutning med 20-40% utifrån data i Dallas, Texas. 

OM en säkerhetszon leder till att fler poliser gör fler kontroller på platsen borde det öka sannolikheten att hitta vapen och att gripa folk. Det borde i så fall kunna medföra en positiv effekt på gängvåldet. Men det är långt ifrån säkert, och det är i slutändan även det en empirisk fråga som kan och bör undersökas. 

Hur stor skillnad kan fler kontroller göras på annat?

Om det vad gäller brottslighet kan finnas en liten förebyggande effekt men att det är osäkert i vilket grad gängvåldet påverkas så är det mer säkert att det finns negativa bieffekter av att polisen stoppar och kontrollerar personer. Personkontroller kan leda till minskat förtroende för polisen, och kontakt med polisen kan möjligen påverka personers (mentala) hälsa eller till och med brottslighet på ett negativt sätt enligt vissa teorier. I Sverige har Leandro Schlarek Mulinari i en rapport visat på hur personer med minoritetsbakgrund ofta blir stoppade av polisen och hur det upplevs som negativt, och ibland kopplat till minoritetsstatusen. Det finns uppenbara risker att fler kontroller får negativa konsekvenser, och huruvida en säkerhetszon på totalen får en positiv eller negativ effekt hänger därför också samman med detta. Om en säkerhetszon leder till en kraftig ökning av dåligt motiverade kontroller finns det en risk att förtroendet för polisen i området försämras, vilket i sin tur kan leda till att färre tipsar polisen, anmäler brott och vittnar. Det kan då alltså göra att polisens arbete försvagas och att brottsligheten på sikt kan öka. Även detta är dock en empirisk fråga, som kan och bör studeras. 

Kontentan av allt detta är för mig att det finns en massa frågetecken. Hur ofta säkerhetszoner kommer beslutas och hur stor inverkan dessa får på lokalt polisarbete är en första fråga som blir intressant att följa och som i sin tur kommer lägga grunden för mer substantiella frågor om säkerhetszonernas effekter. Kommer zonerna bidra till att förebygga skjutningar och sprängningar? Kommer det få negativ inverkan på förtroendet för polisen i utpekade områden? Dessa två frågor kan också sägas hänga samman, då medborgarna i våra utsatta områden vill ha en effektiv polis - men också en rättvis polis

Jag killgissar att säkerhetszonerna kommer få ganska liten inverkan på polisens arbete. Jag tror att det kan bidra till en liten förebyggande effekt på skjutningar och sprängningar men också att det kan få en liten negativ effekt på de som kontrolleras. Facit får vi om några år. Det är sagt att det ska utvärderas, men hur det görs återstår att se. Jag har tillsammans med några kollegor börjat skissa på hur det skulle kunna göras och vi kommer att söka pengar för att kunna genomföra ett forskningsprojekt på temat - men som alltid är det en longshoot att få finansiering. Någon form av studier kommer dock garanterat att komma på ämnet - inte minst eftersom det uttalat står i propositionen att utvärdering ska genomföras.