Låt oss först skapa oss en överblicksbild över våldsbrott per capita i de tre storstadskommunerna, samt för jämförelse de tre län dessa kommuner finns i. Jag har här helt sonika tagit BRÅs (Brottsförebyggande RÅdet) statistik över anmälda brott och tagit hela kategorin våldsbrott räknat per 100 000 invånare.
| 2008 | 2009 | 2010 | 2011 | 2012 | Genomsnitt |
||
| Skåne län | 1197 | 1249 | 1240 | 1253 | 1177 | 1223,2 | |
| Malmö kommun | 1643 | 1760 | 1727 | 1804 | 1598 | 1706,4 | |
| Stockholms län | 1577 | 1580 | 1584 | 1670 | 1649 | 1612 | |
| Stockholm kommun | 2024 | 1997 | 2006 | 2064 | 2028 | 2023,8 | |
| Västra Götalands län | 1002 | 1017 | 1029 | 1044 | 1058 | 1030 | |
| Göteborg kommun | 1393 | 1472 | 1459 | 1491 | 1427 | 1448,4 |
Av tabellen kan vi snabbt konstatera att det i genomsnitt anmäls flest våldsbrott i Stockholm, både avseende län och kommun. I Malmö och Skåne anmäls det något färre våldsbrott per capita, och i Göteborg/Västra Götaland ännu färre. Här gäller givetvis alla vanliga reservationer kring anmälda brott, som är en faktakälla med en mängd allvarliga brister. De flesta brott anmäls till exempel aldrig, enligt BRÅ anmäls ca 33% av brott mot person. Dessutom måste det nämnas att detta är alla våldsbrott, även sådana som exempelvis sker i hemmet mellan två bekanta personer. Men det ger oss i alla fall en utgångspunkt för vidare diskussion.
Betyder då detta att Stockholm är farligast? Om vi med farligt menar risk att utsättas för våldsbrott är svaret troligen nej. Den data vi här har redovisat är data över anmälda brott i respektive kommun/län i relation till befolkning. Men det betyder inte nödvändigtvis att det är befolkningen som blivit utsatt för brottet. Vi måste därför också ta hänsyn till hur många besökare det finns. Jag har inte tillgång till någon sådan data, men det är en rimlig tanke att det finns väldigt många besökare till exempelvis Stockholms kommun som utsatts för våldsbrott i kommunen. Det kan handla om turister från andra delar av Sverige eller världen, men det kan också handla om personer som bor i kranskommuner men vistas i Stockholms kommun för att jobba, träffa vänner, festa eller shoppa. För att kunna göra en korrekt bedömning av risken att utsättas för våldsbrott i offentlig miljö skulle vi därmed behöva räkna på antal brott i relation till antal persontimmar av alla boende och besökande i offentlig miljö.
För att kringgå både det generella problemet med polisanmälningar som en rätt svag datakälla och problemet med att anmälda brott per plats behöver relateras till antal personer som vistas på platsen kan vi istället vända oss till BRÅs Nationella TrygghetsUndersökning (NTU) där ett representativt urval av befolkningen bland annat besvarar frågor om utsatthet för brott. Vi får då ett grovt mått på "hur farligt" det är att bo i olika kommuner. Här får vi dock istället en annan felkälla - vi vet ju då inte om brottet i fråga har tagit plats i personens hemkommun eller någon helt annanstans. Samtidigt får nog NTU betraktas som en i sammanhanget mer tillförlitlig källa, den säger trots allt något om variation mellan kommuner avseende att ha blivit utsatt för brott. I NTU 2012 (sidan 42) listas andelar som utsatts för brott mot enskild person i respektive län. Brott mot enskild person inkluderar misshandel, hot, sexualbrott, personrån, bedrägeri och trakasserier. Stockholms län registreras här för 13.5%, Skåne län 12.5% och Västra Götaland 10.6, vilket ger ungefär samma bild som polisanmälda brott ger. Samtidigt är den statistiska osäkerheten här hög, och det enda vi möjligen kan säga något om är att det verkar vara vanligare att utsättas för brott mot person i Stockholms län än i Västra Götalands län.
NTU särredovisar också i en bilaga (s142) motsvarande siffror för kommuner med tillräckligt många respondenter. Här är rimligen den statistiska osäkerheten ännu större, men BRÅ redovisar inte konfidensintervall i denna tabell så vi vet inte exakt hur stor osäkerheten är.
| Brott mot person | Egendomsbrott mot hushåll | |||
| Stockholms län | 13,5 | 10,3 | ||
| Botkyrka | 9,7 | 6,9 | ||
| Nacka | 10,1 | 8,1 | ||
| Stockholm | 14,9 | 12,1 | ||
| Skåne län | 12,5 | 14,4 | ||
| Malmö | 14,7 | 20,6 | ||
| Lund | 11,8 | 21,9 | ||
| Helsingborg | 11,3 | 16,4 | ||
| Västra Götalands län | 10,6 | 9 | ||
| Göteborg | 9,2 | 9,5 | ||
| Borås | 9,8 | 4,2 | ||
Avseende brott mot person, som alltså visserligen innefattar bedrägerier, men till stor del utgörs av våldsbrott, kan vi notera att det är två kommuner som sticker ut - Stockholm och Malmö. Om vi då utgår från detta mått på utsatthet för brott i respektive kommun, vilka slutsatser kan vi då dra avseende våra tre storstäder? Den enligt mig rimligaste slutsatsen vi kan dra är att Göteborgs kommun skiljer sig från de båda andra storstäderna genom att ha en klart lägre våldsbrottslighet. En mer nyanserad bild av detta ges också i den rapport från BRÅ som jämför just dessa tre storstäder. Där konstateras att under perioden 2005-2010 har fler utsatts för hot, våld eller rån i Malmö än de båda andra städerna, vilket kan relateras till att Malmö också har högst andel som utsatts för hot eller trakasserier. Misshandel är vanligast i Göteborg medan sexualbrott och vapenbrott är vanligast i Stockholm. Beroende på vilka variabler som ges störst tonvikt kan vi därmed få en lite olika bild. Min bedömning är dock att Stockholm och Malmö framstår som relativt likartade, och Santessons "gangsterstad" blir i det sammanhanget kanske något överdriven. I Santessons "skurkindex" inkluderar han dock också bostadsinbrott, och som vi kan se av tabellen ovan sticker Malmö och Skåne ut ganska rejält relativt de andra storstadsområdena när det gäller egendomsbrott mot hushåll. Den bilden förstärks också av siffror från BRÅ över anmälda brott, där genomsnittet senaste fem åren över bostadsinbrott/100 000 invånare är 381 i Malmö kommun, 313 i Stockholm och 216 i Göteborg.
En annan aspekt på frågan är att det framstår som rimligt att anta att Stockholms kommun har betydligt fler besökare utifrån, och på samma sätt som jag ovan resonerade kring att dessa ofta är brottsoffer är det också rimligt att anta att dessa ibland är förövare. Utan att ha data över det blir det givetvis ganska spekulativt, men jag misstänker att Stockholms kommun har fler besökstimmar per capita än Malmö kommun, och om utsattheten trots det är relativt likvärdig kanske det finns visst fog för att säga att Malmö sticker ut i negativ bemärkelse med fler brott än väntat. Det kan mer generellt relateras till att Stockholm är en större stad, vilket normalt kan tänkas motsvaras av högre nivåer brottslighet. Samma slutsats dras av BRÅ som i sin jämförelse av de tre städerna konstaterar att Malmö givet den mindre storleken sticker ut negativt med sin höga brottslighet (sidan 17). Men å andra sidan, om vi börjar lyfta in förklaringar av den typen kan det också vara relevant att lyfta in andra variabler av betydelse, vilket också BRÅ gör i samma rapport (sidan 20-21). När det gäller till exempel ekonomiskt bistånd med statistik från socialstyrelsen kan vi notera att det i Stockholm är 3.3% av befolkningen (inklusive barn) som har ekonomiskt bistånd, medan Göteborg har 6.6% och Malmö 8.9%. Eftersom det finns väl belagt i forskning att fattigdom kan kopplas till brottslighet på såväl individ- som områdesnivå kan vi konstatera att det hade kunnat förväntas betydligt färre brott i Stockholm. Den för mig huvudsakliga slutsatsen även om vi tar upp ekonomiskt bistånd i diskussionen är dock att Göteborg inte framstår som särskilt brottsutsatt. När vi börjar lyfta in förklarande variabler av denna typ rör vi oss också mer och mer bort ifrån den ursprungliga frågan om "farligaste" stad till att börja försöka förklara vad det beror på.
Sammanfattningsvis tycker jag att den något grovhuggna analys jag här gjort inte kan sägas betyda att Malmö eller Stockholm är (särskilt mycket) farligare än den andra staden. Däremot kan det verka som att Göteborg är något mindre farligt än de båda andra storstäderna. Och när det gäller bostadsinbrott verkar det relativt tydligt att Malmö och Skåne sticker ut i negativ bemärkelse. Även om det därmed kanske inte är helt korrekt att utpeka Malmö som en "gangsterstad" så är det inte heller helt fel. Problemen är stora i Malmö, beroende på vilka variabler vi studerar och vad vi relaterar dessa till kan vi välja att betrakta staden som en gangsterstad eller inte. Det illustreras väl av ett avslutande citat från den BRÅ-jämförelse som jag här har refererat flitigt.
"Det är däremot inte klarlagt om Malmös problemnivå är hög relativt dess ogynnsamma grundförutsättningar, eller om stadens styrkor snarare inneburit att den klarat sig förhållandevis väl givet det i vissa avseenden ofördelaktiga utgångsläget."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar