Visar inlägg med etikett kollektiv förmåga. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kollektiv förmåga. Visa alla inlägg

tisdag 4 oktober 2016

Mycket mindre gatuvåld i områden med högre tillit

Min senaste studie (med Karl Kronkvist) är nu publicerad i British Journal of Criminology och min vana trogen kommer här ett kort populärvetenskapligt blogginlägg om studien. Studiens huvudresultat är att det är mycket mindre gatuvåld i bostadsområden som har högre nivå av tillit och förväntningar om samarbete. Kombinationen av tillit (eller sammanhållning) och förväntningar om samarbete för att lösa gemensamma problem (informell social kontroll) kallas kollektiv förmåga ("collective efficacy"), och en av huvudpoängerna med denna teori är att förklara varför det är mer brott i områden med högre fattigdom etc. Områden med högre fattigdom, arbetslöshet etc, stor utflyttning, och många olika befolkningsgrupper tenderar enligt teorin att ha en lägre kollektiv förmåga - och denna lägre kollektiva förmåga är en av huvudförklaringarna till att dessa områden också har en högre brottslighet.

Detta kan såklart tydligt kopplas till den svenska diskussion om utsatta områden med hög kriminalitet , och studien kanske kan vara av visst intresse även utanför den akademiska sfären. Rent akademiskt argumenterar vi för att studien tillför något nytt på tre olika sätt:
1) Den ger mer belägg för kollektiv förmåga i en Europeisk kontext, där år 2013 studier från London och Haag noterade mycket svaga samband mellan kollektiv förmåga och brottslighet.
2) Vi argumenterar för att våld i offentlig miljö (snarare än i privata miljöer) borde passa bättre för teorin eftersom den behandlar ett kollektivt fenomen
3) Vi anser också att teorin kan (bör?) kompletteras med en förståelse för den speciella situation som råder i centrum av städer med nattliv och stora koncentrationer av folk

Vi studerar huruvida det finns ett samband mellan kollektiv förmåga och polisanmält gatuvåld per 1000 invånare i Malmös bostadsområden efter en rad kontroller.  Det första steget med kontroller tar hänsyn till områdets "utsatthet" (se längst ner för detaljer) 
I steg två tillför vi kontroller för centrum-effekter, i form av utskänkningstillstånd som gäller efter klockan 01, samt hur mycket folk som har klivit på lokalbussen i närheten av bostadsområdet. Detta är variabler som normalt ej inkluderas, men som tydligt kan kopplas till förekomst av våld. Där det är mycket folk blir det mer våld (det finns fler potentiella offer och förövare), liksom på platser där det är mycket alkohol.

Karta: Densitet av gatuvåld (gult-rött) samt hur många som kliver på lokalbussen i närheten, desto större cirkel desto mer folk. 



I steg tre slutligen tar vi även hänsyn till nivån av gatuvåld två år tidigare. Detta är på grund av att våldet kan tänkas påverka flera av de andra variablerna, och det vi är intresserade av är ju huruvida det finns en koppling från kollektiv förmåga till våld (även om vi inte kan säga något om kausalitet här). Det är ett ganska konservativt test av sambandet eftersom våldsnivåer normalt är ganska stabila, men det stärker också slutsatsen om sambandet visar sig hålla.

Starkt samband
Sambandet visar sig också mycket riktigt hålla. Kollektiv förmåga har en stark koppling till mängden gatuvåld i alla modeller. Vi testar även att dela in gatuvåld i misshandel respektive rån - och då visar det sig att sambandet bortfaller (p=0.06) i den sista modellen för misshandel men är stabilt för rån.

Om vi jämför två bostadsområden som har ungefär samma nivåer av fattigdom, segregation etc och centrum-effekter så har alltså ett bostadsområde med högre nivå av kollektiv förmåga betydligt färre våldsbrott. Jämfört med genomsnittliga nivåer är en ökning med två standardavvikelser i kollektiv förmåga (motsvarar ungefär att gå från ganska låg till ganska hög) associerat med en halvering av nivån på gatuvåld. Faktum är att effekten av kollektiv förmåga är starkare och stabilare än effekten av centrum-variablerna - något som kanske inte var helt väntat. Det är också noterbart att det inte finns något samband över huvud taget mellan ett områdes utsatthet och nivån av våld efter att vi tagit hänsyn till kollektiv förmåga.


Variabeldetaljer
Utsatthet (concentrated disadvantage) utgörs av andel arbetslöshet, bidrag, utlandsfödda och ensamstående vuxna, samt medianinkomst, trångboddhet.
Stor boendeinstabilitet utgörs av andel hyresrätter, andel som flyttade ut från området föregående år, genomsnittligt antal år som folk bott i området.
Etnisk heterogenitet utgörs av sannolikheten att två slumpmässigt valda individer i området är födda i samma land.
Urbanitet utgörs av utskänkningstillstånd efter 01 per 1000 invånare samt mängden påbörjade lokalbussresor med en buffer på 200 meter från busshållplatsen aggregerat till bostadsområden.
Kollektiv förmåga utgörs av 5 enkätfrågor vardera över tillit/sammanhållning och informell social kontroll från Malmö OMrådesundersökning (MOMS) 2012.
Tidigare våld utgörs av polisanmält gatuvåld per 1000 invånare 2011.
 Utfallsvariabeln utgörs av polisanmält gatuvåld per 1000 invånare 2013.

måndag 29 september 2014

Sammanhållning, samarbete och grannskap

Idag har min första artikel publicerats i en vetenskaplig tidskrift (Online first i European Journal of Criminal Policy and Research) och jag tänkte försöka göra till en vana att kort och populärvetenskapligt sammanfatta mina vetenskapliga artiklar när de kommer.

Syftet med artikeln är att försöka studera om det finns en skillnad mellan olika stora grannskap i hur människor upplever sammanhållning och förmåga till samarbete med sina grannar. Det är en kriminologiskt intressant fråga eftersom just kombinationen av sammanhållning och samarbete visat sig vara kopplat till mindre brottslighet. Enkelt sammanfattat kan det sägas att allt annat lika förväntar vi oss mindre våld, stök och otrygghet i ett område där de boende litar på varandra (sammanhållning) och har delade förväntningar om att samarbeta för det gemensammas bästa (informell social kontroll). Det jag skjuter in mig på i min artikel är att den här teorin har applicerats på "bostadsområden" med storlekar som varierar från 16 personer till 10 000 personer, och frågan jag ställer mig är då om den här teorin verkligen passar lika bra för så drastiskt olika storlekar på bostadsområden (Se Tabell nedan för exempel, omarbetat från Gerell 2014: 6).




Sampson et al 1997
Loeber & Wikström 1993
Wikström et al 2012
St Jean 2007
Weisburd et al 2012
Geographical concept
Neighborhood cluster
Neighborhood
Settings
Micro-Neighborhood
Hot-spot (micro-place)
Geographical
unit
2-3 census tracts combined (US)
Aggregates of census tracts
Output Area (UK)
Street block (US)
Street segment
Residents (average)
8000
4000
300
57
16

För att undersöka den frågan utgår jag från intervjuer med personer engagerade i föreningar eller andra sociala aktiviteter samt fastighetsförvaltare i fyra bostadsområden i Malmö. De fyra bostadsområden jag studerar har i genomsnitt cirka 3000 invånare, och kan delas in i 12 kvarter/gator med i genomsnitt ca 1000 invånare eller i 59 gårdar med i genomsnitt ca 200 invånare. I artikeln försöker jag sedan utröna om dessa tre olika stora geografiska analysenheter (bostadsområde, kvarter, gård) har lika stor relevans för sammanhållning och samarbete utifrån de boendes egna perspektiv.

Uppe vänster: Bostadsområden. Uppe höger: Studerade kvarter/gator i bostadsområdena med typ av fastighetsägare/fastighetsförvaltare. Nere vänster: Kvarter/bostadsområden med inzoomad yta markerad. Nere höger: Gårdar. Från Gerell 2014: 7.


Artikeln utgår från den data jag insamlade 2011-2012 i lägenhetsdelen av fyra bostadsområden i södra Malmö i ett forskningsprojekt finansierat av länsförsäkringar ("Bränder, Skadegörelse, Grannskap och Socialt Kapital"). Huvudanalysen baseras på att jag har gått igenom det transkriberade intervjumaterialet och räknat hur många gånger intervjupersonerna har diskuterat någon aspekt på sammanhållning, samarbete eller gemensamma handlingar på gården, i kvarteret eller i bostadsområdet. Jag finner då att det är vanligast att det diskuteras på kvartersnivå, delvis beroende på att det i dessa områden finns en hel del organisationer på den nivån, till exempel hyresgästföreningar och bostadsrättsföreningar. Näst mest diskuteras det på gårdsnivå, och minst på bostadsområdesnivå. Dessutom finns en viktig nyansskillnad i hur det diskuteras, där det framför allt är tydligt att de berättelser om samarbete och sammanhållning som framkommer från gårdsnivån är betydligt starkare.

Eftersom den här typen av studier normalt sett görs med stora enkäter och statistiska modeller testar jag i nästa steg av analysen om mina analyser från intervjuerna kan bekräftas med hjälp av enkätdata. I enkäten har 597 personer besvarat fyra frågor om sammanhållning och samarbete som kan kopplas till gård, kvarter och bostadsområde. Jag noterar att enkätdatan grovt räknat överensstämmer med intervjudatan för 11 av de 12 studerade kvarteren, och visar sedan med en statistisk jämförelse att det finns en indikation på att kvarteret och gården passar bättre som analysenhet än bostadsområdet.

I det sista steget av analysen försöker jag säga något om hur vi kan förklara varför bostadsområdet som analysenhet verkar fungera sämst för att förstå sammanhållning och samarbete. Utifrån mitt intervjumaterial pekar jag på att det i dom fyra bostadsområden jag studerat sällan finns en anledning för de boende att röra sig utanför sitt eget kvarter. Varje kvarter har en egen infartsväg, parkeringsplats och ofta även busshållplats. Det vardagliga livet uppmuntrar till interaktion inom kvarteret, men inte i resten av bostadsområdet. Genom vardagliga interaktioner upprättas en grund för igenkännande, sammanhållning och i förlängningen samarbete.

Kontentan av det hela är att sammanhållning och samarbete bäst kan förstås på en geografisk mikro-nivå (åtminstone i de områden jag studerat). Bostadsområden är helt enkelt för stora, trots att vi i Malmö har en indelning i bostadsområden där ett genomsnittligt område bara har ca 3000 invånare. Det kan inte minst vara av vikt att notera i relation till områdesutvecklingsinsatser som är vanligt såväl i Sverige som internationellt. I Malmö finns till exempel områdesprogram där tanken är att särskilt utsatta områden ska lyftas genom ett brett spektrum av insatser. Om mina fynd går att generalisera utanför de studerade områdena bör nog en del saker som kan göras för att förbättra eller förändra bostadsområden inriktas mot gården eller kvarteret snarare än hela bostadsområdet. Detsamma gäller i så fall rimligen även för andra svenska städer, och det blir kanske än tydligare i exempelvis Stockholm där det ibland pratas om utveckling av väldigt stora områden som Rinkeby (ca 16 000 invånare) eller liknande.

Artikelinfo:
Gerell, M. (2014). Collective Efficacy, Neighborhood and Geographical Units of Analysis: Findings From a Case Study of Swedish Residential Neighborhoods. European Journal on Criminal Policy and Research
http://link.springer.com/article/10.1007/s10610-014-9257-3