Anmälningar om gatuvåld minskar i Malmös utsatta områden

Den som följt mina inlägg på bloggen och på twitter vet att jag längre har engagerat mig i frågan om att vi i Sverige har en del utsatta bostadsområden med stora problem. Jag har bloggat kring behovet av områdespoliser i områden präglade av fattigdom och otrygghet, om att många av de skottlossningar och sprängningar vi läser om i tidningarna  sker i dessa områden, samt om polisens beskrivning av lokala kriminella nätverk i utsatta bostadsområden.
Det finns stora problem i många av de fattigaste bostadsområdena i Sverige. Dessa problem har en stor inverkan på de som bor, eller arbetar, i dessa områden. Många boende är rädda medan poliser, brevbärare, fastighetsägare, socialarbetare, räddningstjänst och andra som arbetar i dessa områden utsätts för våld och hot. Detta samtidigt som samhället i stort blivit tryggare och säkrare - allt färre uppger sig vara rädda i Sverige och allt färre utsätts för grovt våld. Att denna klyfta i samhället diskuteras är viktigt och bra.

Men. Samtidigt blir det här viktigt att betona att vi vet mycket lite om utvecklingen i utsatta områden när det gäller brottslighet och kriminalitet. BRÅ har visat att skottlossningar har ökat kraftigt i utsatta områden, faktiskt kan utsatta områden förklara hela ökningen av skjutningar mellan 2006 och 2014. I övrigt vet vi egentligen inte så mycket, mer än det som anekdotiskt lyfts fram i media med jämna mellanrum.

Masterstudenten Marcus Larsson har försökt undersöka en delmängd av denna fråga i sin masteruppsats. Han undersöker utvecklingen av polisanmälningar om våld i offentlig miljö i Malmö under perioden 2009 till 2014, för utsatta områden relativt resten av staden. Han väljer att titta på fyra olika typer av utsatta områden:
* Utsatta områden som fattiga områden, de områden som hade lägst medianinkomst 2009
* Utsatta områden som våldsamma områden, de områden som hade högst nivå av våld i offentlig miljö 2009
* Utsatta områden utifrån Nationella Operativa Avdelningen (NOA) vid polisens definition
* Utsatta områden utifrån Malmö stads områdesprogram, som var en insats för att lyfta svaga bostadsområden

Marcus jämför trenderna för dessa olika definitioner av utsatta områden jämfört med resten av staden. Resultaten syns nedan.





 Dom blåa linjerna utgör här alltså utsatta områden utifrån dom fyra angivna definitionerna ovan. I inget av fallen har utvecklingen varit sämre i utsatta områden än i resten av staden. Faktum är att våld i offentlig miljö har minskat mer i de fattigaste områdena än i resten av staden, har minskat mer i de våldsammaste områdena än i resten av staden, och har minskat mer i de områden som enligt polisen är att betrakta som utsatta än i resten av staden. För den sista definitionen av utsatt, Malmö stads områdesprogram, är minskningen ungefär lika stor som den är i staden i övrigt. Trenden ser alltså positiv ut, men det är här viktigt att poängtera att det fortfarande är betydligt högre nivåer av våld i fattiga områden än i staden i övrigt. 
Trenden drivs av att våld i offentlig miljö har minskat kraftigt i de områden som var mest våldsutsatta år 2009 (övre högra bilden), vilket tydliggörs i nedanstående graf. De områden som var mest våldsutsatta 2009 innefattar i sin tur till stor del också de fattigaste områdena och de områden som polisen definierat som utsatta.


Våldet har minskat rejält i den femtedel av områdena som hade mest våld 2009, och har även minskat tydligt i den femtedel som kommer därnäst. Däremot har de områden som hade minst våld i offentlig miljö år 2009 faktiskt snarast registrerats för en ökning. Att de områden som var med i Malmö stads områdesprogram inte har haft en bättre trend än resten av Malmö kan därmed relateras till att dom områdena helt enkelt i genomsnitt inte hade så mycket våld från början. Samtidigt måste det betecknas som något uppseendeväckande att den stora satsning Malmö stad gjort på dessa områden inte har fått något genomslag avseende polisanmälningar om våld i offentlig miljö. Många av de satsningar Malmö stad har gjort är dock inriktade på skola, arbete och föreningsliv eller civilsamhälle, och får i det sammanhanget betraktas som långsiktiga. Häromveckan publicerades till exempel en ny studie om effekten av frivilligorganisationer på brottslighet, som visade att en sådan effekt mycket riktigt ofta kan identifieras, men det kan ta 10 år eller mer innan en sådan effekt manifesteras. Det ska bli intressant att följa utvecklingen kring detta i framtiden.

Den slutsats jag drar av Marcus uppsats är hur som helst att det inte finns något som tyder på att vi har en negativ utveckling när det gäller den allmänna bilden av våld i offentlig miljö i Malmös utsatta områden. Det går inte att utesluta att det handlar om förändringar i anmälningsbenägenhet såklart, men det får ändå som utgångspunkt betraktas som positivt. Detta alltså samtidigt som vi haft mängder av skjutningar och attacker med granater/sprängämnen i Malmös utsatta områden.

Samtidigt blir det här av vikt att notera att Malmö kan sägas ha upplevt en positiv utveckling även på andra sätt i utsatta områden, till exempel har mängden anlagda bränder och hot eller angrepp mot räddningstjänsten minskat kraftigt. Trots att vi ofta får läsa om skjutningar och liknande är det därmed inte omöjligt att det faktiskt har blivit lite bättre i Malmös utsatta områden, även om det i andra delar av landet samtidigt kan ha blivit sämre.