Covid, stängda barer och brottslighet i Oslo

Nu har jag tillsammans med Annica Allvin, Michael Frith och Torbjörn Skardhamar en första studie accepterad för publicering utifrån mitt arbete på Oslo Universitet. Studien handlar om hur brottsligheten i Oslo-regionen påverkades av covid-restriktioner, och fokuserar särskilt på hur restriktioner för pubar och barer kan kopplas till förändringar i brottslighet. 

Vi gör en mängd olika analyser i studien, men kärnan är att vi analyserar generella covid-restriktioner och fyra olika restriktioner för pubar/barer; förbud mot att sälja alkohol, förbud att sälja alkohol efter midnatt, förbud att sälja alkohol efter tio och förbud att sälja alkohol efter nio. I den första analysen ser vi på hur brottslighet förändras i Oslo kommun i relation till de variablerna, samt i relation till att brottslighet varierar mellan olika år, veckor (säsongseffekter) och veckodagar (helger brukar ha mer våldsbrott exv). Vi följer sedan upp det med att lägga till ytterligare sju ganska stora kommuner i närheten av Oslo som också har nattliv - men där pubarna inte stängdes eller begränsades första halvåret 2020. Innan pandemin uppvisade dessa kommuner tillsammans samma trend som Oslo - och de parallella trenderna gör att vi kan anta att det hade fortsatt vara likartat efter pandemin om inte Oslo hade stängt ner nattlivet (Difference-in-Difference design). I en sista analys lägger vi sedan på det sista halvåret av 2020 också, då även de andra kommunerna hade restriktioner på alkoholförsäljning, vilket ger oss lite bättre statistisk kraft att identifiera effekter. Resultaten i dessa tre analyser är dock ganska likartade (det varierar lite vad som blir signifikant) och jag kommer här att fokusera på den analys som innefattar alla de stora kommunerna i Osloregionen. 

Till att börja med, det finns en ganska stor och iögonfallande förändring i brottsligheten vid de tillfällen när Oslo stängde pubarna vilket visas i figuren nedan. Varje prick är antalet brott på en dag, och strecken är det linjära sambandet. Vi ser att det är en tydlig minskning direkt när pubarna stängdes, och en ökning när de öppnar igen. När pubarna stängs en andra gång är det igen en tydlig minskning (pubarna var sedan stängda en bit in på 2021 och vi hade bara data för 2020). Minskar alltså brottsligheten så kraftigt bara för att alkohol inte längre får säljas på pubar, barer och restauranger? Nej, så enkelt är det såklart inte. För samma dag som pubarna stängs kommer också en mängd andra restriktioner. Pubarna stängs för att det är mycket smittspridning, och då slår myndigheterna till med storsläggan - stänger pubar och barer, men även starka uppmaningar om att stanna hemma, inte åka kollektivt, skolor undervisar på distans så långt möjligt mm mm. 

I vår analys har vi därför med allmänna covid-restriktioner (från 0 till 100) som en variabel och de olika alkohol-restriktionerna som egna variabler. De allmänna covid-restriktionerna innefattar inte något alkoholrelaterat, och genom att ha med båda typerna av variabler kan vi någorlunda försöka identifiera den oberoende effekten av alkohol och av generella restriktioner. Det här blir inte perfekt, och vi kan inte säkert säga att t ex stängda pubar minskar brottsligheten med si och så mycket, men det är det bästa vi kunde producera och vi tror att våra analyser säger något om hur brottsligheten faktiskt påverkats av covid-restriktionerna. 

Vad visar då våra resultat?

Jo, som väntat visar vi dels att generella covid-restriktioner är associerat med färre brott. Det gäller tydligast för stölder, men även för ordningsrelaterade brott, samt trafik och drogrelaterade brott. Liknande resultat har redovisats i en mängd studier redan, så detta är inte särskilt förvånande. Vad säger då våra resultat om stängda pubar? Jo, även där verkar det finnas en koppling till minskad brottslighet. Figuren nedan visar vår uppskattning (punkten) och osäkerheten (linjen - desto längre linje desto mer osäkerhet, om linjen tangerar 0-linjen är det inte signifikant). Vi kan se att det är mindre stölder, våld, skadegörelse, drogbrott, bedrägeribrott, ordningsrelaterade brott och total brottslighet. Däremot är det mer "övriga brott". Det sistnämnda har att göra med just covid-relaterade brott, att bryta mot restriktionerna. Det övriga är mestadels ganska väntat - att stöld, våld och total brottslighet skulle minska hade vi till exempel väntat oss. Att drogbrott minskar kan ha att göra med mindre partyknarkande när barer och klubbar stängs - men den typen av brott handlar mest om vad polisen lägger resurser på, så kan minst lika gärna handla om förändrat polisarbete. Att bedrägerier minskar känns däremot mer otippat. Vi har ingen bra förklaring på det* (se nedan för en lite mer teknisk utläggning). 

Det verkar hur som helst tydligt att åtminstone stöldbrott och total brottslighet minskar när pubar stängs. Men vad händer när pubarna får ha öppet, men med begränsade öppettider? Jo, när pubarna stängs nio eller tio ser vi också vissa minskningar i brottslighet - men när de stängs vid midnatt ser vi istället ökande brottslighet. Ökningen är bara signifikant för stöldbrott, men punktestimaten är positiva för de flesta brottstyperna. Vi är långt ifrån säkra på hur det kan tolkas, men en möjlig hypotes är att när pubar stänger vid midnatt festar folk som vanligt (blir fulla), och fortsätter sedan festen i mindre reglerade miljöer (hem, svartklubbar, utomhus) när pubarna stänger där det inte finns några ordningsvakter eller liknande som kan hålla ordning. Det skulle kunna ge mer brottslighet, rent hypotetiskt. Om pubarna stänger några timmar tidigare festar man kanske inte på samma sätt, utan dricker någon öl utan att hinna bli påtagligt berusad och går sedan hem och sover (eller tittar på tv) i större utsträckning. En annan möjlig delförklaring är att när pubarna måste stänga vid midnatt så stänger alla samtidigt, och en massa berusade personer kommer ut på gatan vid samma tidpunkt. Det skulle kunna skapa friktioner och brottslighet. Liknande har som vi noterar i studien observerats i England när pubar där stängde klockan 11. Det här är rena spekulationer - och någon läsare av bloggen kanske har en bättre förklaring?

Vad betyder då allt detta rent praktiskt? Kan vi dra nytta av detta i det brottsförebyggande arbetet?
Njae. Vi kan såklart försöka bli typ Nordkorea, och stänga allt nattliv. Det skulle förmodligen minska brottsligheten - men det skulle ju också minska livsglädjen och friheten. Knappast värt det. 

Däremot kan möjligen fynden kring att pubar stänger vid midnatt vara av relevans. Att kopplingen till förändrad brottslighet är så pass olika för olika stängningstider kan vara något vi kan fundera över för att påverka brottsligheten. Men för att bli verkligt användbart behövs det först fler studier så vi bättre förstår om detta är ett generellt samband - och i så fall vad det beror på. 

* Vi testar också att göra om våra analyser med placebo-tester - vi lägger in påhittade alkoholrestriktioner under 2019 istället för 2020. Det resulterar i att bedrägerier fortfarande är signifikant minskat i båda våra placebotester- vilket gör att vi inte vill lägga för stor vikt vid bedrägerierna då det såklart inte borde finnas någon sådan effekt 2019 när inga restriktioner fanns. Våra placebos ger också en signifikant ökning av stöldbrott 2019 - vilket vi tolkar som ett utslag av slumpen - och i en av våra placebotester får vi också en signifikant ökning av våldsbrott. Det gör att vi inte kan vara säkra på att effekten på våld verkligen håller, även om bara placebo-testet i modellen för alla kommuner är signifikant för våld, inte för vår oslo-modell.

Ett fempunktsprogram mot gängvåldet

 När vi nu slår nya rekord i skjutvapenmord och dessutom är inne i ett valår så blir givetvis vad vi ska göra åt detta en viktig fråga. Jag tänkte nedan försöka skriva några tankar jag har kring vad jag tror behöver göras. Mycket av det är sånt som redan görs eller är på gång, men jag kanske uttrycker det på ett lite annat sätt eller med en lite annan infallsvinkel än våra politiker gör. Jag vill betona att jag inte är säker på att dessa förslag skulle fungera. Men min läsning av den (internationella, vi har inte så mycket svensk) forskning som finns gör att jag tror att det här är rimliga infallsvinklar. Notera också att jag här inriktar mig mot gängvåld/skjutningar - det finns andra metoder som kan fungera väldigt bra mot brottslighet mer generellt. 

Med det sagt i form av disclaimers med mera, så kommer här de kriminologiska funderingarnas fempunktsprogram. Det här är det jag tror vi behöver på kort och lång sikt för att vända utvecklingen. Det är ingen akademisk uppsats, utan ett blogginlägg jag skrivit ihop efter att min dotter somnat på en tisdagskväll. Jag kommer säkert uppdatera/förändra det - men det är en start i alla fall. 

1) Mer kunskap om vilka metoder som fungerar och hur vi kan förstå vad som händer. Här har regeringen gjort en bra insats som tillsatt ett brottsforskningsprogram . Exakt vad som kommer ut av det vet vi inte ännu, men det här har potential att bli ett bra tillskott. Väldigt viktig är också den satsning som polisen gjort, framför allt region Stockholm som för några år sedan anställde Amir Rostami och Joakim Sturup för att bedriva forsknings- och utvecklingsarbete och som dessutom finansierat doktorander hos oss vid Malmö Universitet. Mia-Maria Magnusson disputerade för några månader sedan, och har bland annat tagit fram en metod för att identifiera vilka platser som löper stor risk att drabbas av skjutningar i sitt avhandlingsarbete. NOA har också gjort mycket kring att utveckla vår förståelse kring utsatta områden och liknande, i arbete där jag själv också deltagit. Genom att ta fram bättre kunskaper om hur vi kan förstå gängvåldet - och ännu hellre hur vi kan bekämpa det - skapar vi förutsättningar för att i framtiden bli mycket mer effektiva. Detta kommer jag att återkomma till nedan. 

2) Ökad lagföring av de som skjuter och inkapacitering av de värsta. Många straffskärpningar har redan genomförts, och det är möjligt att det räcker. Men jag vill betona att det finns ett ganska litet antal extremt våldsamma och farliga unga män som vi behöver ha inlåsta mer än vad som tidigare varit fallet. Den som sitter inne begår färre brott. 

Uppklarningen för skjutvapenmord i kriminell miljö ligger dock någonstans runt var fjärde eller möjligen vart tredje fall. Som uppklarat räknas normalt fall där minst en person blivit dömd, men i många mord finns det egentligen flera inblandade. Av de som är involverade i dessa mord är det med andra ord väldigt många som löper fria. Det här är olyckligt av flera skäl. Farliga personer blir ej inkapaciterade. När så få blir dömda blir också den avskräckande effekten lägre. Dessutom bryts inte hämndkedjor när ingen döms för våldet, vilket riskerar göda mer våld. Vad kan vi då göra för att öka lagföring? Några exempel som kan utforskas: 

a) Bygg relationer och förtroende i de utsatta områden där många av skjutningarna sker. När fler ser polisen som legitim och har förtroende för polisen vill/vågar fler också tipsa, anmäla, vittna. Det gör det lättare att klara upp brott. Och det handlar inte bara om kaffe och bullar - en viktig åtgärd för att få folk att uppleva förtroende för polisen är att vara effektiv. Klara upp brott. Så kan en positiv spiral skapas där det blir lättare att klara upp brott i framtiden. Områdespoliser har en viktig roll både vad gäller det relationsskapande och det gränssättande arbete. 

b) Ta fram resurser och/eller metoder för att parera kraftiga toppar i inflödet av grova brott. Sturup mfl visade att uppklarningen minskar kraftigt i perioder när många skjutningar sker. Fullt logiskt - men också något som kan hanteras, och där det är osäkert om den nationella förstärkningsorganisation som polisen nu använder är den mest effektiva metoden. 

c) Fler, och bättre utbildade, utredare. Sturup et al.

d) Testa, och utvärdera, användningen av Family Liaison Officers (FLO) mer. Detta är en utpekad polis som har kontakt med anhöriga till offren, vilket i en studie av Sturup mfl visade sig vara associerat med högre uppklarning.

e) Bättre stöd och skydd för vittnen för att fler ska vilja och våga vittna. 

f) Tekniska hjälpmedel. Encrochat mfl appar har visat att polisen kan nå mycket goda framgångar när de ges tekniska möjligheter att komma åt kriminellas kommunikation. Och även om vi visat att kamerabevakning inte får så stor påverkan på utredningar av mängdbrott, så har det en viktig roll att spela vid grövre brott som skjutningar. Den typen av åtgärder måste givetvis vägas mot den inskränkning det innebär i den personliga integriteten, men att tekniska hjälpmedel kan vara nyttiga redskap framstår som tydligt.  

g) Tillägg - i dagens Svd lyfts en rad brister i polisens utredningsarbete fram. Inte minst långa väntetider för DNA, telefontömningar och liknande. Det framstår som väldigt lågt hängande frukt för att förbättra situationen. 

3) Slå ut kriminella nätverk eller få dem att bli mindre våldsamma  
En annan viktig aspekt på detta är att försöka slå ut gängens kapacitet genom riktade insatser mot specifika grupperingar under en kort tidsperiod. I New York visade Chalfin mfl att "gang takedowns" ledde till betydande minskningar i skjutvapenvåld. Av än mer svensk relevans visade Magdalena Dominguez att insatser mot gäng i Barcelona minskade brottsligheten i gängen, i deras områden och bland deras sociala nätverk. Dominguez gör nu en postdoc i Uppsala, och kan bidra till kunskap om svensk gängbekämpning framöver. 
Svensk polis försöker såklart redan göra detta, och har också - inte minst efter encrochat mm - lyckats med det. Vi har ännu inte sett några tydliga effekter, men det är möjligt att situationen hade varit ännu värre om detta inte redan gjorts, och arbetet kan säkerligen fortsätta prioriteras. Vi kan bättre. 

En metod som också är framgångsrik är den metod som testats i Malmö - Group Violence Intervention. Det handlar om att fokusera på att få gängen att bli mindre våldsamma genom att fokusera på gruppmekanismer och förändring av normer. De gäng som är (för) våldsamma utsätts för ett så hårt tryck att de ska uppleva att det inte är värt det - så att de ska försöka få varandra att bli mindre våldsamma. Det kombineras med hjälp att hoppa av och att visa hur lokalsamhället - bostadsområden - lider av våldet och inte vill ha det så. Denna metod har varit associerad med tydliga minskningar av gängvåld i USA. 

En tredje infallsvinkel på detta problem är att gå på de kriminella nätverkens tillgångar. Genom att beslagta pengar, fastigheter eller lyxvaror framstår det som rimligt att nätverkens kapacitet och attraktionskraft bör kunna minska. Jag känner dock inte på rak arm till några studier på det temat. 

4) Minska inflödet till de kriminella nätverken. I våra utsatta områden finns tusentals barn som har det tufft. När polisen 2017 gjorde en sammanställning av hur många som varje år misslyckades i grundskolan i våra utsatta områden landade siffran på cirka 2200 barn. Varje år i juni stod 2200 barn i våra utsatta områden med ofullständiga betyg från grundskolan. Många av dessa kommer klara sig bra, men det är definitivt en riskgrupp för att dras in i de kriminella nätverk som finns i de utsatta områdena. När så många fyller på underifrån blir det svårt att stoppa utvecklingen. Det har blivit bättre sedan dess - färre barn misslyckas med skolan i våra utsatta områden nu. Men det är fortfarande många. Jag har inte lika bra koll på forskningen här, men några tankar kan dryftas.

a) Stärk skolan i de utsatta områdena så att fler klarar sig bättre. Den ekonomiska forskningen pekar mot att utbildning kan minska risken för framtida brottslighet. Om vi kapar antalet barn som varje år står på gatan med misslyckad grundskola och risk att dras in i brottslighet framstår det inte som otroligt att vi på sikt också kan minska problemen. 

b) Kognitiv Beteende Terapi (KBT) har visat sig fungera för att minska våldsamma tendenser hos unga män i olika omständigheter, bland annat i Liberia och mer allmänt för att minska våld i bostadsområden . KBT används givetvis i Sverige också, men hur mycket används det specifikt i dessa sammanhang? Det görs säkerligen redan, men kanske också kan vidareutvecklas. 

c) Som en återkoppling till punkt 1 ovan behöver vi i övrigt bättre metoder. Socialtjänstens åtgärder verkar inte fungera så bra enlig den forskning som finns. Polis och socialtjänst använder ofta orossamtal som en enkel intervention för att bryta en negativ utveckling, men det finns egentligen ingen evidens för att det fungerar. Jag tror definitivt att många sociala insatser fungerar - men vi behöver ta fram bättre kunskap om vilka metoder som fungera, mot vilka målgrupper och under vilka omständigheter. Här saknas i dagsläget tillräcklig kunskap. 

5) Uppmuntra - och tillåt (semi-)privata aktörer att bidra. När jag som ung och nybliven forskningsassistent för 12 år sedan intervjuade folk i utsatta områden i Malmö var en ögonöppnare för mig hur vanliga anställda - vaktmästare mm - på det kommunala bostadsbolaget sågs som företrädare för samhället. En myndighet. Allmännyttan är ett exempel på ett företag som har en väldigt stor betydelse i våra utsatta områden, men det är inte den enda. Den lokala butiksägaren, eller pizzerian, är viktiga aktörer i det lokala samhället. Här kan mer göras för att samarbete med dessa, för att stötta dessa och för att få dessa att bidra i arbetet till ett bättre samhälle. Mina kollegor vid Malmö Universitet har utvärderat en del sådant arbete, där ett samarbete mellan fastighetsägare med deltagande av kommun och invånare i ett bostadsområde ledde till förbättringar i området. Mycket sådant görs också i t ex Göteborg, på Järva och i Örebro för att bara nämna några exempel jag är bekant med. Bygg vidare på det, låt våra (semi-) privata aktörer få delta. 

Här vill jag också nämna de investeringar som allmännyttiga och privata företag gör i dessa frågor. Göteborgs allmännytta, Framtiden AB, investerar 11 miljarder kronor för att förbättra sina utsatta områden. Tillsammans med doktorand Jens Widmark ska jag utvärdera dessa insatser i Göteborgs utsatta områden i ett forskningsprojekt finansierat av Framtiden AB tillsammans med Malmö Universitet. Och det arbete jag tillsammans med bland annat datavetenskapliga forskare vid BTH bedrivit med Malmöpolisen de senaste åren är finansierat av en generös donation från Länsförsäkringar Skåne. Det finns en vilja att bidra, vilket kan bidra till att bygga ett bättre samhälle, och det ger bättre förutsättningar för ett framgångsrikt arbete. 

Det här var fem korta punkter för att bekämpa gängvåldet. Det finns många andra (violence interupters är en jag nämnt flera gånger tidigare), och dessa är långt ifrån originella. Politikerna säger ungefär detta redan nu. Men det är det bästa jag har att komma med för tillfället. Faktum är att det som gjorts så långt uppenbarligen inte varit tillräckligt. Mycket har gjorts, och det är fullt möjligt att situationen kommer förbättras på grund av långsiktiga effekter av det som gjorts. Men det vet vi inte än - och vi bör göra mer för att stävja denna utveckling innan det går helt överstyr. Vi var redan värst i EU och det enda landet som hade en negativ trend. Det var innan 2022 som ser ut att bli betydligt värre än de senaste åren. Det är dags att agera ännu mer. 

Hur förändrades brottsligheten i Sverige under de första 10 veckorna av covid-19?

 Covid-19 har påverkat samhället på alla plan, inklusive brottsligheten. Jag publicerade i början av pandemin en spekulation om hur brottsligheten skulle påverkas av covid-19. BRÅ har fortlöpande publicerat månatliga analyser av hur brottsligheten förändrats. I mars , april och maj minskade brottsligheten jämfört med förra året, medan den i juni och juli ökade. 

Parallellt arbetade jag med Nationella Operativa Avdelningen på polisen med veckovisa uppföljningar av hur brottsligheten förändrades under det första halvåret av 2020. Vi utgick då från en enkel metod som BRÅ tagit fram, där den faktiska utvecklingen jämförs med en prediktion baserad på data från föregående år. Den analysen har nu byggts ut lite och publicerats i den vetenskapliga tidskriften crime science tillsammans med Johan Kardell och Johanna Kindgren vid NOA. Min vana trogen ska jag därför försöka skriva en kort populärvetenskaplig sammanfattning av studien. För ett kort resonemang kring metoden och metodproblem se längst ner i detta inlägg. 

Förutom totalt anmälda brott valde vi att följa en rad olika brottstyper: 

* Misshandel utomhus

* Misshandel inomhus

* Personrån

* Bostadsinbrott

* Inbrott i icke-bostäder (företag, myndigheter mm)

* Fickstölder

* Narkotikabrott

* Skadegörelse

En rolig anekdot i sammanhanget är att vi inte hade med fickstölder från början, men efter att en kompis från Härnösand lyft den frågan tog vi med det - och som vi ska se var det fickstölder som verkar ha påverkats absolut mest. För varje brott jämför vi den faktiska utvecklingen med hur utvecklingen sett ut tidigare år, samt relaterar det till hur nivån varit tidigare under året. Vi betraktar vecka 11 som starten på covid-19 i Sverige, det var den vecka då folkhälsomyndigheten fattade beslut om de första skarpa åtgärderna mot pandemin, bland annat i och med förbudet mot allmänna sammankomster mm med mer än 500 deltagare. 

För de flesta brottstyperna ser utvecklingen ut ungefär som den ser ut för misshandel utomhus vilket visas nedan. Den gråa linjen är utvecklingen tidigare år, röd och grön är konfidensintervallet (inom de linjerna borde nivån vara utifrån modellen) och den svarta är den faktiska utvecklingen. Som vi kan se på grå, röd och grön linje brukar misshandel utomhus gå upp under våren i takt med att vädret blir varmare. Den svarta linjen har efter pandemin (strecket) oftast varit lite under den streckade gröna linjen, så misshandel utomhus verkar ha minskat lite. Men den är inte alltid lägre, och det är ingen jättedramatisk förändring. 

Det ser ungefär likadant ut för misshandel inomhus, bostadsinbrott och andra inbrott. Små minskningar, men inget dramatiskt. Att misshandel inomhus skulle minska var oväntat utifrån mina prediktioner i början av pandemin, och jag hade nog väntat mig större minskningar av bostadsinbrott också. Gissningarna gick inte helt rätt. 

För personrån och narkotikabrott ser vi ingen tydlig ändring i och med pandemin. För skadegörelse är det möjligen en ökning men det är lite svårt att tyda, och skadegörelse drivs dessutom av anmälningar från stora aktörer som SL i Stockholm vilket kan ge en ryckighet i trenderna (tack polisen Stockholm som informerat mig om detta!). 

Så kommer vi till fickstölder då. Såhär i efterhand framstår det ju som väldigt givet att det borde minska rejält. Färre folk ute gör det svårare, och när alla ska försöka hålla social distans desto mer så. Dessutom begås dessa brott i viss mån av utländska stöldligor, vilka får svårare att begå dessa brott när gränser stängdes. Men allt det hade jag inte tänkt på, förrän Albin lyfte frågan som nämnts ovan. Fickstölderna minskade med ca 60%, och det blir som synes en mycket tydligare bild än den ovan över misshandelsbrott utomhus. 

Slutsats

Pandemin verkar ha påverkat brottsligheten i Sverige. Men kanske inte så mycket som många, däribland jag, hade trott på förhand. Med tanke på hur mycket exv kollektivtrafikresande i Stockholm minskade i våras hade jag förväntat mig större förändringar i brottsligheten. Men som jag noterade i mitt blogginlägg i våras kan det vara så att en del effekter ger ökande brottslighet medan andra ger minskande, och totaleffekten blir därmed inte så stor. Förutom för fickstölder då.. 

Den här analysen gick bara till Maj dock, och som BRÅ har påpekat har brottsligheten sedan dessa gått upp lite jämfört med år 2019. De mer långsiktiga effekterna av covid-19 är fortfarande okända. En farhåga som bland annat rests av min kollega Per-Olof Hallin är att pandemin kommer förstärka segregationen, och leda till försämrad situation i våra utsatta områden. 

En intressant komponent i det hela är också att vi inte verkar ha sett någon minskning av gängvåldet, något som också noterats i analyser från USA. Gängvåldet verkar snarare öka under pandemin, vilket kan ha flera olika förklaringar. Jag nämnde några tankar kring det i mitt förra covid-19 blogginlägg, och John Roman har kompletterande tankar kring det hela. 

Det sista kapitlet i denna historia kommer inte skrivas förrän om många år. Men i denna studie visade vi att det inte verkar ha skett några dramatiska förändringar av brottsligheten under de första 10 veckorna av pandemin. 

Metod

En brist i många analyser av brottslighetens utveckling under covid-19 som publicerats i media är att det ofta antingen bara jämför utvecklingen under året, eller jämför med nivån föregående år. Det här beskrivs förtjänstfullt av Matt Ashby som visar hur det riskerar ge missvisande resultat. De flesta vetenskapliga studier som publicerats på temat använder därför relativt avancerade metoder för att skapa en prediktion vilken det faktiska utfallet kan jämföras med. Vår studie är mycket enklare dock eftersom den bygger på den metod som polisen och BRÅ använder. Vi baserar prediktionen på median för tidigare år, och jämför sedan utvecklingen med innevarande år. För att ta hänsyn till eventuella årliga trender över tid, exempelvis om en typ av brott har sjunkit kontinuerligt under många år, testar vi om 2019 var signifikant lägre än 2016-2018 och använder då 2019 som jämförelse istället. Det är inte perfekt, men ger en fingervisning om utvecklingen. 

Ett problem med den här typen av realtidsbedömningar av brottslighetens utveckling är också att det kan ta tid innan datan är korrekt. Brott kan anmälas långt efter att de begått är ett tydligt sådant problem. För att minska den typen av problem använde vi data över när brottet registrerades i polisens system istället för när brottet begicks. Men även då kvarstår problem, vilket vi noterar i studien. Ganska många brott som "registrerades" under en viss vecka finns inte i systemet förrän någon vecka senare. På övergripande nivå är det dock inte särskilt stort problem då det är ganska små skillnader, men bra att vara medveten om. Innan denna studie gjordes var inte jag medveten om att det här är ett ganska vanligt förekommande problem, och det syns framför allt i ett kort tidsperspektiv. Mellan frukost och lunch på en måndag kan mängden brott som registrerats för föregående vecka skilja sig ganska dramatiskt. Därefter minskar skillnaden, och från eftermiddagen på måndagen till eftermiddagen en vecka senare är det ca 1% fler brott registrerade. Detta minskar sedan snabbt, men nya brott fortsätter att registreras/omkodas flera veckor senare. 

Kameraövervakning i utsatta områden - påverkan på brottslighet och brottsuppklarning

Min studie om kameraövervakningen i nordöstra Göteborg (Angered) har nu accepterats för publicering i Nordic Journal of Criminology , och jag ska därför försöka att kort redogöra för vad den visar här på bloggen. Jag kommer att fokusera på det mest positiva resultatet - att våldsbrotten minskat - först, men läs vidare för allt det andra längre ner i inlägget. 

Bakgrund

Forskning om kameraövervakning internationellt visar tydligt att det kan minska brottslighet, men att det framför allt gäller planerade brott som stölder och narkotika. Våldsbrott verkar inte påverkas. Det här är ganska rimligt, tjuven tänker rationellt och fokuserar på stölder där risken för upptäckt är lägre - medans våldsverkaren är impulsiv och agerar i stunden. 

Men det går också att tänka sig att det är olika, beroende på platsen och sammanhanget. Ett sådant exempel är att det kanske fungerar lite annorlunda på platser som domineras av kriminella gäng som säljer narkotika öppet och är inblandade i grovt våld - där typfallet på en sådan plats är runt torgen/centrumen i våra utsatta områden. 

En studie av Karl Kronkvist, Sara Nordqvist och Anna-Karin Ivert av kameraövervakningen i det utsatta området Södra Sofielund i Malmö noterade ett sådant samband. Egendomsbrotten minskade inte, men möjligen våldsbrotten. Och polisanmälningar om narkotikabrott ökade. De tolkade det som att kameraövervakningen bidrog till att göra polisens arbete mot den öppna drogförsäljningen mer effektivt, vilket driver upp mängden polisanmälningar även om inte själva narkotikabrottsligheten påverkas. Det påverkar de kriminella nätverken på platsen och därmed också indirekt våldsnivån. 

Kamerorna i Göteborg Nordost

Jag har nu följt upp detta genom att följa utvecklingen av brott i Hjällbo, Hammarkullen och Bergsjön i Nordöstra Göteborg. Under 2018 installerades totalt 28 kamerapunkter runt torgen i dessa tre områden. De flesta kamerapunkterna består av fem kameror, där fyra täcker 360 grader och den femte är en rörlig kamera. Jag har utgått från de platser som nås av kamerorna och räknat dessa som övervakade (Figur 1: Röd), och allt annat som oövervakat. Jag jämför brottsligheten innan och efter att kameror sattes upp vid de tre torgen, med utvecklingen vid torg i de andra utsatta områdena i Göteborg (Blå). För att se om brottsligheten flyttar tar jag också hänsyn till omgivningen runt torgen (Skuggad Röd/Blå). 

Figur 1. Kameraövervakade områden, kontrollområden, samt förflyttningsområden. 

Brottslighetens förändring

För våldsbrott var det i princip identiska nivåer och trend för kontrollområdena tillsammans som i kameraområdena tillsammans, och jag identifierar därför vilken inverkan kamerorna verkar ha haft genom en difference in difference analys. Resultatet visar att det är cirka 0.6 färre våldsbrott per månad på de tre kameraövervakade torgen. Det här låter måhända lite, men det ska noteras att det inte sker så otroligt många våldsbrott på specifika platser. I siffror handlar det om en minskning med mer än en tredjedel. 

Jag genomför också flera analyser för att testa huruvida brottsligheten flyttade eller om kamerorna till och med bidrog till att minska brottsligheten i närheten. Kontentan av de analyserna är att det totalt sett var en minskning av brottsligheten både där kamerorna sattes upp och i omgivande delar av bostadsområdena - men det varierade lite hur det såg ut mellan de tre områdena. I Hammarkullen pekar alla pilar i rätt riktning, i Hjällbo ser det däremot inte så bra ut. Det här skulle kunna indikera att kamerorna haft olika inverkan i de områdena, men det ska då betonas att osäkerheten blir väldigt stor när specifika områden studeras. En av slutsatserna jag drar av denna studie blir därför (vilket även Karl Kronkvist påpekat) är att vi borde göra mycket större studier, varför inte av alla polisstyrda kameror i hela landet?

För egendomsbrott (cykelstölder, bilinbrott, skadegörelse, mordbrand) syns det ingen positiv effekt däremot. De brotten har förvisso minskat på de kameraövervakade torgen, men minskningen är ännu större på de torg i utsatta områden som inte fick kameraövervakning. Här var heller inte trenderna parallella innan övervakningen infördes, och jag använder därför andra metoder för att jämföra förändring och förflyttning (Weighted Displacement Difference och Weighted Displacement Quotient).

Uppklarning av brott?

Det finns betydligt färre studier kring hur kameraövervakning påverkar brottsuppklarningen, samtidigt som det är fullt rimligt att tänka sig att det blir lättare att utreda brott om det finns bra kamerabilder. I Sverige har BRÅ studerat frågan avseende kamerorna på Medborgarplatsen och Stureplan, och fann då att kamerorna hade avgörande betydelse för domar i rättegång - men bara i ett fåtal fall. 

Jag har inte tillgång till några personuppgifter, och har enbart utgått från huruvida andelen brott med en identifierad misstänkt ökade på de platser som fick kameror relativt andra platser. Det gjorde det. 

Men det är så få fall att det inte blir statistiskt signifikant. Om vi kommer ihåg att siffrorna för minskning av våldsbrott ovan var låga, så är det såklart ännu lägre nivåer av uppklarade våldsbrott. Om vi tolkar den icke-signifikanta förändringen på uppklarning av våldsbrott som verklig (vilket vi inte bör göra) så handlar det om att de 28 kamerapunkterna är associerade med ca 4 fler uppklarade fall av misshandel eller personrån per år. För egendomsbrott är det bara enstaka procent av brotten som klaras upp - även om brotten sker på kameraövervakade platser. Det här beror troligen på att de flesta brotten av den typen (cykelstölder, bilinbrott, skadegörelse) knappt utreds över huvud taget, medans kamerorna kan få stor betydelse vid exv skjutningar eller mord då större utredarresurs tillförs ärendet. Min slutsats av det hela blir därmed att det kanske vore värt att testa om det är värt att utreda fler av de brott som sker på platser som ändå är kameraövervakade, om inte annat för att ta reda på om det är värt besväret. 

Slutsats

Kamerorna i nordöstra Göteborg verkar ha bidragit till att minska våldsbrottsligheten, och de är också uppskattade av polisen, som också upplever att de har bidragit till en ökad trygghet. Däremot har det inte haft någon positiv effekt på egendomsbrotten, och ingen tydligt identifierbar effekt på uppklarningsprocenten. Att resultaten är mer positiva för våldsbrott än för egendomsbrott är tvärtemot vad den internationella forskningen påvisat, och en hypotes är att det kan bero på att kamerorna påverkar bostadsområden med starka lokala kriminella nätverk annorlunda än de påverkar andra typer av platser. 

Effekterna av kamerorna är inte heller gigantiska, och det kan därför resas frågetecken kring hur kostnadseffektivt det är utifrån de parametrar som här har studerats. Däremot kan det finnas andra effekter av kameror också, t ex på polisens arbetsmiljö, vilket ibland brukar lyftas fram. För att få en bättre bild av hur kameraövervakning påverkar lokalsamhällen, polis och brottslighet skulle det vara nyttigt med en stor nationell studie av alla polisens kameror där olika perspektiv på frågan kan belysas. 

Spekulationer om korttidseffekter covid19 & brottslighet

De senaste dagarna har flera journalister intresserat sig för vilka effekter på brottslighet vi kan tänka oss från utbrottet av covid-19 och de åtgärder som görs för att bekämpa det. Jag har gjort några korta intervjuer på temat men där finns sällan utrymme för att utveckla resonemangen, och jag tänkte därför sammanfatta några tankar i ett blogginlägg.

För det första ska det här nämnas att det mig veterligen inte finns så mycket forskning just kring effekten av pandemier på brott. Det bör finnas en del från äldre pandemier, men jag erkänner mig inte ha koll på det. Det finns en del som kan vara relevant utifrån effekterna av naturkatastrofer på brottslighet däremot, och dessutom kan vi utifrån teorier och utifrån forskning kring samband med brottslighet mer allmänt utforma en del mer eller mindre välgrundade gissningar. Gissningar är dock vad det handlar om.

En studie av sambandet mellan naturkatastrofer och brott i Florida kom fram till att naturkatastrofer var associerat med minskning av brott generellt, men en ökning av relationsvåld. En studie av Orkanen Katrina kom fram till att bostadsinbrott i Louisiana ökade, vilket ställs i relation till att folk beordrades evakuera sina hem med liknande exempel från orkanen Rita. Liknande noterades i en studie av orkanen Hugo  som kom fram till att krisen fick stor påverkan på människors rörelsemönster och resulterade i att polisen fick lägga mer tid på service och ordningshållning. Bostadsinbrott och anmälningar om personer med vapen ökade. Det kan ha att göra med att folk evakuerade sina hus, respektive beväpnade sig av oro för att plundring eller liknande skulle uppstå.  Relationsvåld och våld mot barn lyfts fram som en risk, men en metastudie om just våld mot barn kopplat till naturkatastrofer fann ingen tydlig effekt.

Jag tror det är rimligt att tänka sig många olika, och delvis motstridiga, sätt som covid19 kan påverka brottsligheten. Jag tänkte nedan gå igenom några av dessa och kort resonera kring potentiella effekter.

Rutinaktiviteter
Människors rutinaktiviteter, alltså det som vi gör i vårt vanliga liv kan ha stor påverkan på brottsligheten. I och med covid19 görs stora ansträngningar för social distansering, vilket bör resultera i fler människor hemma och färre i offentliga miljöer. När fler är hemma och färre i offentliga miljöer kommer färre brottstillfällen uppstå utomhus, men fler i hemmen. Det är också troligt att mer tid och interaktion kommer spenderas på internet, vilket riskerar att öka brotten där.
Utifrån detta är det troligt att våld i offentliga miljöer kommer minska, medan familjevåld riskerar öka. Mer allmänt är det också troligt att brott som cykelstölder, skadegörelse och andra mängdbrott som sker i offentliga miljöer kommer minska - åtminstone så länge även ungdomar håller sig hemma i högre utsträckning än vanligt. Det kan här snabbt komma att bli ganska stora effekter på brottsligheten i och med att färre brottstillfällen uppstår. När färre cyklar till jobbet eller skolan finns det färre cyklar i omlopp att stjäla. När dessutom färre är ute på nätterna finns det ett mindre behov av att stjäla en cykel för att ta sig hem efter en fest.
En annan stor effekt kan tänkas för inbrott - när fler är hemma blir det svårare att genomföra bostadsinbrott vilket diskuteras i den ovan nämnda studien om rutinaktiviteter. Men å andra sidan kan det bli mindre folk på företag och arbetsplatser, vilket riskerar förenkla inbrott på sådana platser.
På motsvarande sätt finns det risk att vi får se fler fall av hot, trakasserier och ofredanden på internet när mer och mer av vår kommunikation sker online.

Oro/stress
En del av de potentiella negativa effekterna, vad gäller exempelvis familjevåld eller hot och trakasserier på internet kan också riskera förvärras av att många känner sig oroade och stressade. Detta har diskuterats i flera studier (se exv litteraturgenomgången i studien om kriser i Florida), men jag känner inte till någon studie som direkt mätt människors oro eller stress vid en kris och studerat dess effekt på brott. Det låter hur som helst inte orimligt att en familj som är mer eller mindre instängd under en längre tid samtidigt som en kris rasar kan uppleva en press som resulterar i mer konflikter, och i de fall någon familjemedlem är våldsam av sig riskerar konflikterna att spilla över i mer våld.
Till frågor om stress och oro kan vi också koppla utbrott av plundring och stölder som uppstår i kölvattnet av en kris. Vi har redan sett mycket medierapportering kring stölder av masker, handsprit och liknande från sjukhus och andra offentliga inrättningar i Sverige. Om oron ökar, och/eller om människors liv påverkas än mer, finns också risken för mer sådant.

Ekonomiska effekter
Plundring och stölder kan också tänkas påverkas av om människor upplever en stark påverkan på sin ekonomiska vardag på grund av krisen. Nöden har ingen lag, som det brukar sägas. Den typen av effekter blir i så fall troligen större i länder med svagare socialt skyddsnät än Sverige. Vad gäller ekonomiska effekter finns också mängder med potentiella samband på medelkort och längre sikt. En ganska ny studie om effekten av fabriksstängningar i Norge fann t ex att det ökade brottsligheten hos de som tappat sina jobb året efter stängningen, särskilt för egendomsbrott, vilket kan peka mot försök att ersätta förlorad inkomst. Den effekten försvann dock efter ett år, men det går också att tänka sig långsiktiga effekter av stängda arbetsplatser och skolor, försämrad utbildning med mera.

Gränsövergångar och Narkotikamarknader
Många länder stänger nu sina gränser som en åtgärd mot coronas spridning. Det kan ha flera effekter på brottslighet, bland annat på narkotikamarknader vilket i sin tur kan påverka annan brottslighet. Sydsvenskan hade en artikel för några dagar sedan där det argumenterades för att de stängda gränserna i Norge kan ge lägre pris på narkotika eftersom det knark som skulle gått till Norge i högre utsträckning blir kvar i Sverige. Men eftersom många andra gränser också är stängda kan det också bli svårare att få in narkotika i Sverige, vilket NOA uppmärksammade igår. Om gränser hålls stängda och det blir svårare att få in narkotika i Sverige kommer det kunna få en stor påverkan. Med lägre tillgång bör priserna gå upp, vilket kan sätta press på missbrukare att begå fler brott för att finansiera inköp av droger. Med lägre tillgång kan det också tänkas att gatusäljare plötsligt blir "arbetslösa", och istället börjar ägna sig åt andra brott för att finansiera sin livsstil.
Det riskerar också att uppstå konflikter mellan olika grupperingar, och därmed mer gängvåld vilket NOA uppmärksammade. Här hade dock den kunnige områdespolisen "Dunkelblå" en avvikande uppfattning, och menade att färre aktörer på narkotikamarknaden istället skulle kunna leda till mindre gängvåld. Den aspekten är svårbedömd, men jag tror ändå att gatusäljare och missbrukare kan generera ökad brottslighet om det blir en brist på narkotika på den svenska marknaden.

Med stängda gränser och/eller utökade gränskontroller blir det rimligen också färre stöldligor som kommer till landet, vilket kan minska stölder av bilar och bildelar, inbrott med mera. Men samtidigt finns här en risk för just Sverige, eftersom vi inte har vidtagit så stränga åtgärder på detta område, vilket skulle kunna medföra att ligor som tänkt åka till Danmark eller Norge istället väljer Sverige.

Slutsats
Med anledning av det ovan nämnda tror jag att effekterna av corona på brottslighet kommer bli stora, men en del effekter tar ut varandra. Det är troligt att vi får ökningar av brott på internet, och familjevåld. Det är också troligt att vi får se ganska stora minskningar av våld i offentlig miljö, särskilt om unga män håller sig hemma. Den effekten kan dock motverkas om det blir en stor påverkan på narkotikamarknader vilket kan driva upp våld när missbrukare och gatusäljare söker nya inkomstkällor.
Motsvarande bör det bli en minskning av egendomsbrott, särskilt bostadsinbrott, men även det kan motverkas av andra faktorer. Om människor upplever att det är svårt att få vardagen att gå ihop finns en risk för stöldbrott. Om internationella stöldligor inte får tillgång till andra länder, men får det till Sverige finns risk att brottslighet förflyttas hit.

Det är komplicerat. Som vanligt. Vi får vänta och se hur det yttrar sig.

Utvecklingen av mängdbrottslighet i Malmö stad 2015-2019

Jag blev idag uppmärksammad på att den anmälda brottsligheten per invånare i Malmö ser ut att fortsätta sjunka och är nere på en ny rekordlåg nivå. Anmälda brott har sjunkit kontinuerligt och slår nya bottenrekord varje år. Jag har skrivit om detta tidigare med vinkeln att media inte rapporterade om det i ett blogginlägg  2015 och ett blogginlägg 2016.  Även om jag fortfarande tycker att den här typen av nyheter är underrapporterade så tänkte jag ta upp en annan vinkel på detta nu (se även Sydsvenskan).

Polisen gör sedan länge en trygghetsundersökning, där ett slumpmässigt urval av invånare i Malmö får frågor om de är trygga, om de upplever oordning i sitt bostadsområde - och om de utsatts för en del övergripande kategorier av brottslighet. Det gör att vi kan jämföra utvecklingen i anmälningar med utvecklingen i självrapporterad brottslighet för att få en bättre bild av vad som är någon form av "sanning" kring brottsutvecklingen.
Det är ju inte säkert att anmälningarnas utveckling speglar en faktisk utveckling. Det kan vara så att färre vågar eller vill anmälda brott. Det kanske inte känns lönt att anmäla om polisen ändå bara lägger ner ett brott till exempel. Men om både en enkät med självrapporterad utsatthet och polisanmälningsdata pekar i samma riktning är det troligen en riktig utveckling. Och om den ena minskar medan den andra ökar kan det vara en indikation på förändrad anmälningsbenägenhet.

Så hur ser det då ut? Jag har helt utgått från öppna källor i den här analysen. För enkätdatan använder jag den presentation av resultaten från enkäten som polisen gjorde där det anges hur stor andel av invånarna som utsatts för våld, stöld och skadegörelse. Jag jämför det med statistikutdrag från databasen över anmälda brott för de motsvarande kapitlen i brottsbalken (3 för våld, 8 för stöld och 12 för skadegörelse).  Det här är en ganska grov analys, men jag vet inte exakt hur frågorna i polisens enkät är utformade, och det borde ge en hygglig grund för jämförelse. Samtidigt finns såklart brister, i våld skulle exv personrån kunna inkluderas, men det räknas i brottsbalken till kapitel 8. Osv. Vi får ta det för vad det är.

Så hur ser det då ut? Lite olika med sambanden för de tre olika brottskategorier som mäts i enkäten. För våldsbrott är det en svag minskning i båda fallen, men den är inte så tydlig, och snarast kan det väl sägas vara en ganska stabil nivå. I enkäten har det dock sjunkit rätt tydligt 2019, men det är en låg procentsats (1.6%) med viss osäkerhet. Båda källorna pekar hur som helst mot en svagt minskande nivå, och det är därmed ganska troligt att det faktiskt är så. Våldsbrotten verkar i alla fall inte ha ökat.

För stöldbrott ser vi en tydlig minskning i anmälningarna, men en ganska stabil nivå i enkätdatan med viss fluktuation. Det här skulle kunna tyda på en minskad anmälningsbenägenhet, men för att säga något om det borde vi egentligen göra en noggrannare analys där vi matchar den typ av stölder som bäst passar in mot brottsbalken med relevanta brottskoder.

För skadegörelse slutligen pekar båda källorna mot en minskning, men den är betydligt skarpare för anmälningarna. Det här skulle kunna tolkas som att det varit både en faktiskt minskning av brottsligheten och en minskad anmälningsbenägenhet. Men, igen, en lite grundligare analys skulle behövas för att kunna säga något någorlunda säkert om det.

Sammanfattningsvis kan det hur som helst konstateras att det enligt båda datakällorna faktiskt ser ut som att brottsligheten åtminstone inte har ökat de senaste fem åren, och troligen har minskat för åtminstone några brottskategorier. Det ser faktiskt ut som att det blir bättre i Malmö. De senaste åren har också skjutningar och sprängningar minskat i staden - om än från extremt höga nivåer. Även om jag skrev ovan att det här inlägget inte skulle handla om mediekritik, så känns det kanske lite som att den här typen av övergripande trender och utveckling skulle kunna diskuteras lite mer. Vi kan inte bara låta oss själva drunkna i negativa nyheter över all brottslighet, vi måste också kunna lyfta blicken och se på vad statistiken visar. Fast helst ska någon kanske göra om den här analysen lite grundligare så det blir ett mer stabilt underlag att utgå från..

Uppdatering: En kommentar efterfrågade ett längre tidsperspektiv, nedan ser ni en graf över anmälda brott för de tre kapitlen i brottsbalken som diskuterats ovan. Enkätdata har jag inte tillgängligt längre bak i tiden.Våldsbrotten visar en ökande trend över tid, men har gått ned lite de senaste åren. Skadegörelsebrottt ökade fram till 2008, och har därefter uppvisat en sjunkande trend. Stöldbrott har uppvisat en stadig nedgång över tid. 

** Notera att jag har olika skalor för anmälningsbrotten i graferna ovan för att de ska vara jämförbara med enkätdatan.

Utvecklingen av skjutvapenvåld i Sverige - och en jämförelse med andra västeuropeiska länder

Nu har studien av Sturup, Rostami, Mondani, Gerell, Sarnecki & Edling om skjutvapenvåld kommit ut i European Journal of Criminal Policy and Research. Studien är beskrivande, och visar utifrån flera olika register att:
* Skjutvapenvåldet har ökat de senaste 20 åren i Sverige.
* Huvuddelen av denna ökning har skett inom gruppen män 15-29 år.
* Jämfört med 13 västeuropeiska länder har Sverige genomsnittliga nivåer av skjutvapenmord för män över 30, men den högsta nivå för män i åldern 15-29. 

Jag kommer nedan att diskutera dessa fynd lite utförligare utifrån några av dom grafer som finns i studien. Till att börja med, den generella bilden. Vi har tittat på skjutna (sjukvårdsregister), dödade (dödsorsaksregister) samt misstänkta för skjutvapenbrott (misstankeregister), och alla kurvor visar ungefär samma sak. Skjutvapenvåld har ökat stadigt de senaste 20 åren, för vissa mått syns också en accelererad ökning under den senare delen av tidsperioden (Figur 1).

Figur 1 (Sturup et al 2018). Utveckling av skjutvapenvåld i Sverige 1996-2015, fyra olika mått.

Som nämndes i inledningen drivs dock denna ökning till stor del av en liten del av befolkningen - de unga männen. Kvinnor skjuts inte mer nu än då, och män över 30 skjuts bara lite mer nu än då. Figur 2 visar utvecklingen för män 15-29 år respektive män 30+. Som vi kan se är det en tydlig ökning bland de unga männen, medan de äldre männen förvisso ökat något, men inte alls i samma takt. Mönstret är likartat vad gäller misstankeregistret - det vill säga personer som av polisen misstänks ha begått skjutvapenbrott.

Figur 2 (Sturup et al 2018). Utveckling av skottskadade respektive dödade för män 15-29 år och män 30+.

Ett sätt att åskådliggöra hur detta resulterat i ett förändrat förhållande mellan vilka som blir skjutna är att helt enkelt beräkna hur mycket troligare det är att en man i åldern 15-29 blir skjuten än ett man som är äldre. Figur 3 visar detta förhållande, och vi kan notera att unga män blev ihjälskjutna ungefär lika ofta som äldre män i slutet på 90-talet, medan unga män numera blir ihjälskjutna fem gånger så ofta som äldre män. För skottskada har vi gått från att unga män var lite mindre än dubbelt så benägna att bli skjutna till fem gånger så benägna att bli skjutna.

Figur 3. Utveckling av förhållandet (ihjäl-)skjuten man 15-29 år kontra man 30+.

Slutligen så har vi då den internationella jämförelsen. Vi har där utgått från världshälsoorganisationens dödsorsaksregister och tagit ut alla de europeiska länder som har minst fem år med data över dödsorsak sedan 2008; som i en tidigare studie bedömts ha tillförlitlig data; samt som har minst 2 miljoner invånare. Detta resulterar i 13 länder, däribland de nordiska länderna, men även andra västeuropeiska länder såsom Frankrike, Storbrittanien, Italien, Irland och Spanien. Vi har i tidigare versioner av studien även inkluderat fler länder (i exv Östeuropa), men dessa 13 är de som har den mest trovärdiga datan och därmed finns med i den publicerade versionen. För dessa länder har ett genomsnitt för femårsperioden beräknats för jämförelse. Fotnoten som nämner detta har fallit bort i studien av någon anledning - men avseende Norge har vi valt att exkludera det år då Breiviks terrorattentat tog plats (2011), Norge får annars väldigt höga nivåer av skjutvapenvåld.

För skjutvapenmord bland män över 30 år ligger Sverige på en genomsnittlig nivå i denna grupp av länder. Finland har en lite högre nivå, medan Norge, Danmark och Tyskland har en lägre nivå. Italien och Irland ligger på ungefär dubbelt så hög nivå som Sverige (Figur 4).

Figur 4. Genomsnittlig nivå av skjutvapenmord per 100 000 invånare bland män 30+ i 13 Europeiska länder.

I gruppen män 15-29 år däremot ligger Sverige på den högsta nivån i dessa 13 länder, och faktum är att nivån är uppemot 10 gånger högre än nivån i Tyskland och 7 gånger högre än Norge. Här ska det dock betonas att vi exkluderade det år då Breviks terrorattentat tog plats i Norge. Om det skulle inkluderas blir Norges nivå betydligt högre. Något uppseendeväckande är det att här notera att Sverige alltså ligger på en högre nivå än Italien och Irland vilka annars är länder med betydligt högre nivåer av skjutvapenvåld. 

Figur 5 (Sturup et al 2018). Skjutvapenmord per 100 000 män i åldern 15-29 år i 13 länder.

Skjutvapenvåld har under de senaste 20 åren utvecklats till att mer och mer bli ett  fenomen kopplat till unga män i Sverige, och den stora ökning som tagit plats i denna grupp driver den mer generella ökningen av skjutvapenvåld i landet. Vi vet sedan tidigare att skjutvapenvåldet dessutom är starkt koncentrerat till utsatta områden (Öberg 2015; Sturup et al 2017), och vi kan därmed konstatera att den negativa utveckling som skett kring skjutningar till stor del handlar om unga män - och utsatta områden. Detta har skett parallellt med att andra typer av negativa händelser växt fram i ungefär samma kontext - bilbränder har exv ökat, och sker till stor del i utsatta områden (Gerell, 2017; Malmberg et al 2013), och en majoritet av de som rest till Syrien eller Irak för att ansluta sig till terrorgrupper kommer från samma områden (Gustafsson & Ranstorp 2017). Många av de samhällsproblem vi idag fokuserar mycket på verkar ha att göra med just denna grupp - unga män i utsatta områden.

Detta är ett fråga där vi behöver lära oss mer - varför har denna utveckling tagit plats i Sverige? I dagsläget har vi inte många svar. Vi kan dock notera att Sverige tillsammans med Storbritanien och Danmark sticker ut genom att ha en väldigt ung åldersstruktur avseende skjutvapenvåld. Som vi visat i denna studie är detta också något som i Sverige har förändrats de senaste 20 åren - Sverige hade en mer typisk västeuropeisk åldersstruktur på skjutvapenvåldet i slutet på 90-talet. Varför denna utveckling skett i Sverige, men inte i t ex Norge eller Tyskland som är länder vilka på många sätt liknar Sverige är en intressant fråga som vi inte har något svar på. Det är rimligt att göra kopplingar till invandring eftersom en majoritet av de unga männen i utsatta områden är utlandsfödda eller har utlandsfödda föräldrar, men frågan är nog också ganska komplicerad, vilket kan konsteras utifrån att Tyskland inte alls har samma nivå eller utveckling av skjutvapenvåld bland unga trots att även det är ett land som haft en relativt stor invandring.

Brottutvecklingen i Sverige. Det ser inte så bra ut. (Inlägget har redigerats något sedan första publicering)

Förra veckan släppte BRÅ resultaten avseende utsatthet för brott från deras senaste trygghetsmätning. Utsattheten för brott har ökat rejält, dramatiskt till och med enligt min mening. När det gäller brott mot person ökade alla brottskategorierna; Misshandel, Hot, Sexualbrott, Personrån, Bedrägeri, Trakasserier. De nivåer som uppmättes var dessutom de högsta "någonsin" år 2016 - det vill säga sedan 2005 när mätningarna inleddes - för alla dessa kategorier utom misshandel. Detta handlar om självrapporterad utsatthet för brott medelst telefonintervjuer, och reservationer om anmälningsbenägenhet och liknande spelar här en betydligt mindre roll. Däremot finns det andra felkällor i NTU, men det är trots allt den  bästa datakälla vi har för att följa utvecklingen av brott mot person där anmälningsbenägenheten generellt sett är ganska låg.

Här ska det direkt noteras att det är fullt möjligt, för att inte säga troligt, att detta delvis handlar om att de som slumpats fram att delta (och/eller de som faktiskt valt att svara) råkat vara en aning o-representativa för befolkningen som helhet. Det finns alltid en statistisk osäkerhet. Men. De flesta av dessa förändringar är signifikanta, och även om det alltså är möjligt att siffrorna är något överdrivna är det inte något som påverkar en övergripande bild av att detta är en dramatisk förändring. Totalt sett uppger 15.6% av befolkningen sig ha utsatts för något brott mot person under 2016 - att jämföra med 13.3% 2015 vilket då var den högsta siffran. Under 2010-talet låg annars samtliga mätningar i intervallet 11.4-12.7%. Det här kan verka som petitesser, enstaka procent hit och dit. Om vi översätter siffrorna i människor blir det dock tydligare. I genomsnitt 11.7% av befolkningen uppgav sig ha varit utsatta för något brott 2010-2014, och alltså 15.6% 2016. Låt oss ta hänsyn till den statistiska osäkerheten, och använda den lägsta siffran i ett 95% konfidensintervall* (14.9-16.3%). Under år 2016 utsattes då 14.9% för brott, vilket är 3.2%-enheter högre än genomsnittet 2010-2014. Utslaget över hela befolkningen handlar det alltså om ca 300 000 fler som utsatts för brott. Här bör det förvisso nämnas att NTU bara studerar åldrarna 16-79, och det är möjligt att utsattheten är annorlunda i de yngsta och äldsta åldersgrupperna, men vi pratar ändå om siffror i hundratusental. Hundratusental av fler invånare som (uppger sig ha) utsatts för brott. Siffran för hur många fler som känner sig otrygga är ännu högre.

I NTU studeras också egendomsbrott, bostadsinbrott, cykelstölder, bilstölder och bilinbrott. Dessa har sjunkit sedan mätningarna inleddes, och 2014 var det ca 100 000 färre hushåll som hade utsatts för något egendomsbrott än 2005. Men siffrorna pekar inte längre nedåt. 2016 ökade bostadsinbrott, bilinbrott och cykelstölder. Det här hade i sig inte varit så uppseendeväckande, men i sammanhanget av den rejält ökade utsattheten för personbrott blir även detta av intresse. Utsattheten för brott ökade alltså rejält 2016 efter att redan ha ökat rejält 2015. Vi är nu uppe på rekordhöga nivåer avseende utsatthet för flera brottstyper.
Detta har också uppmärksammats av media. TT skrev en artikel om detta som publicerades i de flesta medier. Några, däribland DN, skrev också krönikor eller ledare i frågan. Men det blev ingen jättenyhet. Inte något som toppade sidorna och gav upphov till en massa uppföljningsartiklar. Jag var kritisk till att detta underrapporterades, vilket föranledde DN att göra en artikel på det hela, men det blev ändå inte en så stor nyhet. De som följt min blogg vet att jag har förvånats över bristande medierapportering kring brottslighet flera gånger tidigare, mest tydligt avseende den underrapporterade nyheten om rekordfå anmälda brott i Malmö 2014 vilket sedan upprepades 2015. Jag trodde dock då att det åtminstone delvis berodde på att positiva nyheter inte är lika heta att rapportera om som negativa nyheter. Men nu har vi en mycket negativ nyhet som har rapporterats som en normalstor nyhet snarare än som något stort. Jag förstår mig verkligen inte på medielogiken.

Jag har i några år föreläst om brottsutvecklingen för våra studenter. Den förändring som här tagit plats kan enkelt åskådliggöras genom att fundera över hur dessa föreläsningar sett ut och kan komma att se ut i framtiden.
Föreläsning brottsutveckling 2015: "Brottsligheten minskar"
För ett par år sedan var min föreläsning överlag positiv. Dödligt våld pekar neråt. Andelen som får sjukhusvård för våld pekar neråt. Otryggheten ligger stabilt på en låg nivå efter att ha sjunkit mellan 2005 och 2010. Utsattheten för personbrott i NTU ligger på en stabil nivå efter att ha sjunkit 2005-2008. Utsattheten för egendomsbrott sjunker. Ungdomar begår mycket färre brott nu än förr enligt all tillgänglig data. Däremot så pekade jag på en oroväckande trend att vissa typer av brott ökade, däribland bedrägerier och IT-relaterade brott, men också den typen av brott som kan kopplas till utsatta områden. Gängvåld är det tydligaste exemplet, men det kunde då ses som en delvis parallell trend vilken egentligen inte fått genomslag på befolkningen som helhet. På det stora hela rådde det ingen tvekan om att det mesta såg rätt bra ut, även om det delvis handlar om en förändring av brottsligheten (till att bli mer internetbaserad exv) och även om det fanns oroväckande utvecklingstendenser kopplat till utsatta områden.

Föreläsning brottsutveckling 2017: "Brottslighet minskade, men kanske ökar nu"
Nu visade NTU en ökning av såväl otryggheten som utsatthet för brott. Mord ökade till ovanligt höga nivåer under 2015 och 2016 även om det fortfarande är lägre än rekordnivåerna under 90-talet. Gängvåldet, den parallella trenden från tidigare års föreläsningar, verkar ha fått genomslag på mordnivån generellt, som nu är högre än vi sett sedan 2007. Min föreläsning får här en mer försiktig framtoning. Det SÅG positivt ut, men 2015 och 2016 ser inte så bra ut. Vi får avvakta och se om detta är ett trendbrott. Där det tidigare år varit en självklarhet att bilden i huvudsak var positiv fick studenterna nu diskutera huruvida glaset är halvfullt eller halvtomt - är det mesta bra eller är det mesta dåligt? Studenterna var överlag ganska positiva i sin bedömning, men det var ingen tvekan om att frågan kunde debatteras.
Föreläsning brottsutveckling 2018? "Brottsligheten ökar"
Nu vet jag inte ens om jag kommer föreläsa om brottsutvecklingen nästa termin. Men om jag ska göra det blir det svårt att hitta några positiva generella utvecklingstendenser. Det är förvisso tidigt att dra några slutsatser om trender, och BRÅ påpekar klokt att man gärna vill se 3-årig ökning för att prata om en trend, men det ser inte bra ut. Otryggheten ökar och är högre än på länge vilket synts i NTU liksom i Stockholms stads trygghetsmätning. Mord ligger på en hög nivå drivet av ett ökande gängvåld, även om vi ännu inte är på 90-talets nivåer. Utsattheten för sexualbrott har ökat dramatiskt. Utsattheten för bedrägerier fortsätter öka. Hot och trakasserier ökar, möjligen kopplat till att brottslighet flyttar till nätet. Det mest positiva som finns att säga är att andelen av befolkningen som läggs in för sjukhusvård på grund av våld minskar. Det är en viktig faktor att ta fasta på, men när de flesta kurvorna nu pekar i fel riktning blir det något av ett halmstrå. Däremot kan vi numera nyansera bilden av situationen i utsatta områden något. Gängvåldet är illa och visar inga tecken på att minska, men däremot är den mer övergripande trenden avseende såväl utsatthet för brott som otrygghet inte mer negativ i utsatta områden än i andra urbana bostadsområden.

På bara några år har alltså en beskrivning av brottsutvecklingen i Sverige gått från övervägande positiv till ganska negativ - åtminstone betraktat i ett kort perspektiv av hur det ser ut här och nu. För mig borde detta vara en stor nyhet. Som jag ser på saken är det intressanta dessutom bredden i förändringen. Bara ett fåtal av alla kurvor pekar nu i en positiv riktning. Även om sexualbrott uppvisar den mest dramatiska förändringen (och dessutom anekdotiskt samt via överrepresentation kan kopplas till invandrare vilket är populärt i vissa kretsar), och absolut måste uppmärksammas, särskilt i ljuset av #metoo , så saknar jag ett fokus på den stora bilden. Vi kanske kan kalla den Sverigebilden. Sverigebilden ser här och nu inte så bra ut. Det borde diskuteras i bredare skikt än den främlingsfientliga (eller åtminstone invandringskritiska) klick som hävdar att Sverige håller på att gå under på grund av invandring. Jag har länge argumenterat för att det är en stor orättvisa att boende i utsatta områden tvingas leva med en brottslighet och otrygghet som inte skulle accepteras i resten av samhället. Men detta gäller inte längre bara boende i utsatta områden. Det gäller hundratusentals fler svenskar som (åmintsone uppger sig ha) utsatts för brott och som är rädda att gå ut på kvällen. Det gäller oss alla. Ändå verkar nästan bara den grupp som länge letat efter halmstrån för att bevisa en ökande brottslighet och nu till slut får statistik som visar det de ville bevisa bry sig om frågan. Ska det verkligen vara så?



* Jag använder binomiala konfidensintervall för proportioner i samtliga fall i detta inlägg, med denna kalkylator: http://www.sample-size.net/confidence-interval-proportion/