Svenska tillstånd? Vad kännetecknar egentligen de platser som klassas som utsatta av polisen

 Polisens lista över utsatta områden har blivit ett viktigt fenomen i den svenska samhällsdebatten. Listan uppdateras vartannat år utifrån en nationell inhämtning som polisens Nationella Operativa Avdelning (NOA) genomför, och väcker stor uppmärksamhet. Senaste uppdateringen kom i december 2021, och listan innefattar numera 61 områden. Flera kommuner har som politiskt mål att inte ha några utsatta områden, eller åtminstone att inte ha några särskilt utsatta områden (den mest allvarliga nivån av problem). Det gäller t ex Stockholm och Göteborg , men även regeringen har gjort uttalanden på temat, då på Sverigenivå. 

Den metod som polisen använder för att bedöma om ett område ska vara utsatt eller ej är ganska komplicerad, och innefattar bedömningar av problem på lokalpolisområden följt av bedömningar av hur problemen beskrivs på NOA. Vem som gör bedömningen och hur situationen mer allmänt är i dess lokalpolisområde kan tänkas inverka på utfallet. Somliga har bättre koll på sitt område, och somliga kan vara bättre på att beskriva situationen. Det finns ett visst mått av subjektivitet i metoden, till skillnad från den strikt kvantitativa danska metoden som bara utgår från statistik. För att bättre förstå våra utsatta områden har jag tillsammans med Nicklas Guldåker på Lunds Universitet och Mia Puur som tidigare skrev masteruppsats på detta tema (och som nu ska doktorera hos Nicklas på ett nytt projekt) nu publicerat en studie om utsatta områden i Nordic Journal of Urban Studies. 

I studien använder vi rutnätsdata från SCB över utländsk bakgrund, förvärvsfrekvens, åldersgrupper och hushållstyper samt data från polisen över anmälda brott i en rad olika kategorier plus skjutningsregistret. Totalt handlar det om 116 660 rutor som är 250x250 meter stora, och i analysen tar vi hänsyn till genomsnittet för angränsande rutor. Vi tar dessutom med vilken kommun rutan är i och hur många som bor i kommunen. 
Vi ser sedan vad som skiljer de 1678 rutor som år 2019 låg i utsatta områden från andra rutor. Ett par av de viktigaste variablerna visar sig då vara befolkning - utsatta områden tenderar att vara i kommuner med hög befolkning, och rutor i utsatta områden har också hög befolkning. Utsatta områden framträder alltså där det finns stora koncentrationer av människor. Det är också höga andelar barn och ungdomar i de utsatta områdena, även om det har en mindre betydelse. Utländsk bakgrund är viktigt, utsatta områden kännetecknas av att ha en hög andel utlandsfödda och barn till utlandsfödda. Förvärvsfrekvens har mindre betydelse, liksom flertalet av de brottsvariabler vi inkluderar. Det är dock fler skjutningar och narkotikabrott i utsatta områden, och färre cykelstölder samt fall av våld mot tjänsteman. Det sistnämnda är helt klart förvånande eftersom utsatta områden ju är kända för att präglas av just våld mot tjänstemän såsom poliser och liknande. När vi lägger till valdeltagande i vår modell bortfaller dock det sambandet, liksom sambandet med kommunens befolkning, medan valdeltagandet i sig har en stark koppling till att vara utsatt område. 

I nästa steg kollar vi om det verkar finnas skillnader mellan kommuner. Är det så att det i vissa kommuner verkar som att det skulle kunna finnas fler eller färre utsatta områden utifrån de indikatorer vi tittat på? Svaret verkar vara ja, där Huddinge är ett exempel på en kommun som rent statistiskt borde haft fler utsatta områden än kommunen redan hade jämfört med andra kommuner med utsatta områden. Det har också Huddinge nu, för i december 2021 lades Visätra till på polisens lista, vilket vi tar upp längst ner i detta inlägg. 

I det sista steget tar vi sedan resultaten från våra statistiska modeller och skickar dom tillbaka in i statistikprogrammet. Baserat på våra analyser, vilka platser tycker datorn "borde" vara utsatta och hur förhåller det sig till de platser polisen betecknat som utsatta? Det visar sig då att vår modell byter ut 40% av de rutor polisen klassat som utsatta mot rutor som den tycker passar bättre. På kartan nedan visas Göteborg, med svarta rutor det som modellen klassar som utsatt. Desto ljusare färger desto mindre utsatt. Modellen tycker att Backa kanske inte borde vara ett utsatt område - eller kanske ett mindre område i alla fall - eftersom det mesta i Backa är grått snarare än svart. Däremot tycker modellen att Kortedala och Angered centrum (ytor med svart uppe i nordöstra Göteborg) borde vara utsatta områden. Det här är absolut inget facit - polisen vet massor av saker som vår dumma statistiska modell inte vet. Men det är ett annat sätt att se på frågan. 

Ett exempel på att vår modell är ganska dum syns precis under "Gothenburg" där ett litet kluster med svarta rutor indikerar att det kanske borde finnas ett utsatt område. Vad är då detta för plats? Det är Nordstan, vid centralstationen i Göteborg. Där finns en ganska ung befolkning, och massor av narkotikabrott. Så vår modell tycker det ser ut som ett utsatt område - fast det såklart är något helt annat. Vår modell har dock vissa poänger - till exempel predicerade den korrekt alla de tre nya utsatta områden som sattes upp på polisens lista i december 2021 - Fisksätra, Visätra och Valsta. Det visas på kartan nedan (som inte är med i studien, klicka på kartan för att få en större version), där de tre nya utsatta områdena är inringade i rött. 

Denna typ av analys kan nog också vara ganska nyttig för att på en strategisk nivå - för hela Sverige - ta fram platser som har liknande kännetecken som våra utsatta områden, och som därmed kanske riskerar att i framtiden utvecklas till att bli mer utsatta.

Det grova våldets indirekta påverkan på barn och unga

Efter att två unga män igår blev ihjälskjutna vid en förskola i Örebro aktualiseras återigen hur denna typ av incidenter kan påverka barn och unga. Tre förskolor hålls stängda under dagen. Vad betyder det för barnen i Örebro? Vad säger forskningen om detta?

Jag skrev några sidor om det i vår bok om utsatta områden , men känner att det nu är dags för ett blogginlägg på temat. Att människor påverkas av skjutvapenvåldet verkar tydligt. Efter allvarliga/uppmärksammade dåd är det numera regel med uppföljande reportage efter några dagar där invånare i det drabbade bostadsområdet pratar om sin oro, och ofta också om att flytta till andra, lugnare bostadsområden. Vi visade också i en studie förra året att bostadspriser i Stockholm sjunker med ca 60 000 kronor eller 1.7% direkt efter att en skjutning inträffat i närheten. I den internationella forskningen har flera studier ägnat sig åt hur denna typ av våld påverkar de som bor i närheten av händelsen, och särskilt på hur barn och deras skolresultat kan påverkas. Det finns ännu inga svenska studier på det temat, så tills vidare får vi utgå från den internationella forskningen. 

Den amerikanska sociologen Patrick Sharkey visade i en studie att barn som intervjuats för ett helt annat syfte var påtagligt oroliga och hade svårt att koncentrera sig om det hade varit ett mord i deras bostadsområde veckan innan. I en uppföljande studie visade forskargruppen att barn som bodde på en gata där det varit ett våldsbrott veckan innan ett standardiserat test fick sämre resultat i engelska, medan matematikprov ej påverkades. Det drivs av att svarta elever får betydligt sämre testresultat om det varit ett våldsbrott veckan innan provet, vilket förklarar 18% av skillnaden mellan vita och svarta barns provresultat. Det gör att 2.8 procentenheter fler svarta barn blir underkända på provet. 2.8 procentenheter kan låta lite, men då ska det också betänkas att det rör sig om ett prov. Barn som bor i områden med mycket våld kommer riskera drabbas av en sådan effekt flera gånger under sin skoltid, vilket kan ge betydande negativa effekter i det långa loppet. 

Flera andra studier har kommit fram till liknande resultat. När Washington drabbades av en seriemördare som sköt ihjäl folk presterade barn på skolor i närheten mellan 2 och 5% sämre. I Mexiko är mord, ofta med gängkoppling, kopplat till lägre sannolikhet att klara skolan. I Brasilien presterar barn sämre när gängvåld i deras närhet ökar i intensitet, vilket åtminstone delvis verkar hänga samman med att skolor stänger och att lärare är frånvarande. 

Dessa studier fokuserar på hur barn påverkas på kort sikt. Sämre resultat strax efter våldsutbrott. Men våldet kan också få mer långsiktiga konsekvenser. Sharkey visar i en annan studie att förändringar i nivå av våldsbrott i ett samhälle kan kopplas till de framtida inkomsterna för barn som växer upp i samhället. Mindre våld verkar ge mer framgångsrika karriärer i framtiden. Det är i sig heller inte så förvånande givet studierna om kortsiktiga effekter. Ibland kommer det där missade provet leda till att du inte klarar grundskolan, och därmed inte kommer in på gymnasiet, och så vidare och så vidare. 

Vad betyder detta för barnen i Varberga Örebro som idag vaknar upp till stängda förskolor? Vad betyder det för barn i Rinkeby, Husby eller Rosengård som under flera år haft höga nivåer av skjutvapenvåld?

Som sagt så har vi ännu inga svenska studier på temat (men ekonomer i Uppsala har börjat titta på det). Det framstår dock som troligt att även barn i Sverige påverkas av detta. Det riskerar att ytterligare späda på de negativa spiraler som barn och deras bostadsområden lever i. Samhället, kommunerna, vården, skolorna, bör noga tänka över vad man kan göra för att motverka den typen av negativa effekter. Hur kan vi stötta barnen? Borde vi skjuta upp prov när ett grovt våldsdåd inträffat? Jag har inga givna svar, men frågorna förtjänar att ställas.

Helikoptrar och evidensbaserat polisarbete i Sverige

 Jag har tillsammans med mina kollegor Kim Nilvall och Johan Kardell vid polismyndighetens Nationella Operativa Avdelning (NOA) fått en ny studie publicerad - The Helicopter Pilot - Swedish Hot Area Policing From Above. 

Studien handlar om ett försök att förebygga anlagda bilbränder under den period då det tenderar att vara flest anlagda bränder - perioden från strax innan skolstart och första månaden av höstterminen. Detta har varit en tid med anlagda bilbränder under många år, och polisen har på flera sätt försökt ha beredskap för - och infört åtgärder mot - det utan större framgång. År 2018 brann det uppemot hundra bilar på en dag i västra Sverige, vilket väckte stor uppmärksamhet och ökade trycket på att göra något åt problemet. 

Under våren 2019 fördes en diskussion på NOA om hur problemet skulle kunna angripas och hur den nationella nivån skulle kunna stötta lokalpolisområdena samt hur det skulle kunna kopplas till en mer generell utveckling mot att arbeta mer evidensbaserat. Polisflyget hör till NOA, och ett förslag om att testa användning av helikoptrar för att patrullera platser med mycket bränder föreslogs. Det bygger på forskning om att polispatruller på platser med mycket brott - hot spot policing - är en väl etablerad metod som kan minska brott, samt på ett fåtal gamla studier som visat att helikopterpatruller kunnat förebygga bostadsinbrott. Detta sågs också som ett sätt att börja arbeta mer evidensbaserat i svensk polis, det vill säga att utgå från studier, testa metoder - och utvärdera resultatet av dessa metoder. 

En analys gjordes av var i Sverige det brukar vara mycket bilbränder, och flera möjliga regioner som hade kunnat vara lämpliga att göra försöket i identifierades. En polisregion tackade ja till införandet, region syd, och en fördjupad analys gjordes av var det brukar vara mycket bilbränder, samt på vilka tider dessa tenderar att inträffa. Utifrån det togs kartor och ett ungefärligt schema fram för när helikoptrarna skulle flyga med utgångspunkt i att flyga på tider lite innan förväntade tidpunkter för bränder - samt med begränsningar om att inte flyga sent för att inte störa de boendes nattsömn. Till skillnad från traditionell hot spot policing som riktar sig till små, specifika platser - oftast med fotpatruller - kan en helikopter se och ses från ett stort område, och det handlar därmed snarare om "hot area policing" istället för "hot spot policing". 

Projektperioden var satt till sex veckor, och polishelikoptrar var tänkta att flyga när de hade tid över för projektet. Vi följde sedan upp det genom att jämföra utvecklingen av bilbränder i de städer som omfattades av helikopterpatruller med andra städer som har höga nivåer av bilbränder. Det visade sig att det var färre bilbränder än tidigare både i de städer där helikoptrarna flög och i andra städer. Minskningen var stor, och ungefär lika stor i båda fallen. Beslutet att testa metoden verkade därmed inte ha någon effekt. 

Men, bara för att det bestäms att helikoptrar ska patrullera i sex veckor behöver det inte betyda att så faktiskt sker. Vi fick tillgång till satellit-data över var helikoptrarna faktiskt varit, och det visade sig att de mestadels flög i början av tidsperioden (Figur 1, massor av markeringar i början av perioden, blir sedan allt glesare). Under senare delar av tidsperioden var det mycket lite helikopter-tid på de utpekade platserna.  Nästa fråga blev då huruvida vi kunde se färre bilbränder på de dagar när helikoptern faktiskt varit på plats?

Figur 1. Antal minuter per dag med helikopterpatrull. 

I analysen jämförde vi således antalet bilbränder per dag på dagar med helikopter kontra dagar utan helikopter, och kontrasterade det mellan de städer som deltog i projektet kontra andra städer som brukar ha mycket bilbränder. Som kan ses i Figur 2 var det mindre bilbränder per dag under de dagarna i alla städerna - inklusive i de städer som inte hade några helikoptrar. Som synes vid jämförelse av blå vs röd stapel för de två sista kolumnerna i grafen (Treatment total och Control) var minskningen lite större på platser med helikoptrar, men den var inte stor nog för att bli signifikant (p=.23). Den första kolumnen som visar Malmö uppvisar också den största minskningen för brinnande bilar, men inte heller den är signifikant (p=.07). Slutsatsen är alltså att vi inte ser någon signifikant effekt av helikopterpatruller på bilbränder. 

Figur 2. Anlagd bilbrand per dag med och utan helikopter-närvaro. 

Även om vi i vår studie alltså inte kommer fram till att detta pilotprojekt har haft någon effekt är detta goda nyheter för polismyndigheten. Det här var ett försök att arbeta mer evidensbaserat, att faktiskt försöka ta reda på om något som görs får en effekt. Detta görs alldeles för sällan i svensk polis, och varje steg i den riktningen som tas är enligt min mening en framgång. 

Som påpekats av en av de vetenskapliga granskare som kommenterat studien kan det också vara så att det finns en effekt av helikoptrarna - punktestimatet är exv -0.43 för dagar med helikoptrar - men vi har för låg statistisk kraft för att kunna identifiera det. Med en större studie, eller fler brottstyper inkluderat, kan den statistiska kraften utökas för att få en säkrare bild av huruvida polishelikoptrar kan bidra till att avskräcka från brottslighet. En fördel med att lägga till fler brottstyper till analysen är i så fall också att det kan göras utan nya försök - för att flyga helikoptrar över bostadsområden uppfattas inte sällan som störande för de boende, och är inte något som bör göras i onödan. 

Kameraövervakning i utsatta områden - påverkan på brottslighet och brottsuppklarning

Min studie om kameraövervakningen i nordöstra Göteborg (Angered) har nu accepterats för publicering i Nordic Journal of Criminology , och jag ska därför försöka att kort redogöra för vad den visar här på bloggen. Jag kommer att fokusera på det mest positiva resultatet - att våldsbrotten minskat - först, men läs vidare för allt det andra längre ner i inlägget. 

Bakgrund

Forskning om kameraövervakning internationellt visar tydligt att det kan minska brottslighet, men att det framför allt gäller planerade brott som stölder och narkotika. Våldsbrott verkar inte påverkas. Det här är ganska rimligt, tjuven tänker rationellt och fokuserar på stölder där risken för upptäckt är lägre - medans våldsverkaren är impulsiv och agerar i stunden. 

Men det går också att tänka sig att det är olika, beroende på platsen och sammanhanget. Ett sådant exempel är att det kanske fungerar lite annorlunda på platser som domineras av kriminella gäng som säljer narkotika öppet och är inblandade i grovt våld - där typfallet på en sådan plats är runt torgen/centrumen i våra utsatta områden. 

En studie av Karl Kronkvist, Sara Nordqvist och Anna-Karin Ivert av kameraövervakningen i det utsatta området Södra Sofielund i Malmö noterade ett sådant samband. Egendomsbrotten minskade inte, men möjligen våldsbrotten. Och polisanmälningar om narkotikabrott ökade. De tolkade det som att kameraövervakningen bidrog till att göra polisens arbete mot den öppna drogförsäljningen mer effektivt, vilket driver upp mängden polisanmälningar även om inte själva narkotikabrottsligheten påverkas. Det påverkar de kriminella nätverken på platsen och därmed också indirekt våldsnivån. 

Kamerorna i Göteborg Nordost

Jag har nu följt upp detta genom att följa utvecklingen av brott i Hjällbo, Hammarkullen och Bergsjön i Nordöstra Göteborg. Under 2018 installerades totalt 28 kamerapunkter runt torgen i dessa tre områden. De flesta kamerapunkterna består av fem kameror, där fyra täcker 360 grader och den femte är en rörlig kamera. Jag har utgått från de platser som nås av kamerorna och räknat dessa som övervakade (Figur 1: Röd), och allt annat som oövervakat. Jag jämför brottsligheten innan och efter att kameror sattes upp vid de tre torgen, med utvecklingen vid torg i de andra utsatta områdena i Göteborg (Blå). För att se om brottsligheten flyttar tar jag också hänsyn till omgivningen runt torgen (Skuggad Röd/Blå). 

Figur 1. Kameraövervakade områden, kontrollområden, samt förflyttningsområden. 

Brottslighetens förändring

För våldsbrott var det i princip identiska nivåer och trend för kontrollområdena tillsammans som i kameraområdena tillsammans, och jag identifierar därför vilken inverkan kamerorna verkar ha haft genom en difference in difference analys. Resultatet visar att det är cirka 0.6 färre våldsbrott per månad på de tre kameraövervakade torgen. Det här låter måhända lite, men det ska noteras att det inte sker så otroligt många våldsbrott på specifika platser. I siffror handlar det om en minskning med mer än en tredjedel. 

Jag genomför också flera analyser för att testa huruvida brottsligheten flyttade eller om kamerorna till och med bidrog till att minska brottsligheten i närheten. Kontentan av de analyserna är att det totalt sett var en minskning av brottsligheten både där kamerorna sattes upp och i omgivande delar av bostadsområdena - men det varierade lite hur det såg ut mellan de tre områdena. I Hammarkullen pekar alla pilar i rätt riktning, i Hjällbo ser det däremot inte så bra ut. Det här skulle kunna indikera att kamerorna haft olika inverkan i de områdena, men det ska då betonas att osäkerheten blir väldigt stor när specifika områden studeras. En av slutsatserna jag drar av denna studie blir därför (vilket även Karl Kronkvist påpekat) är att vi borde göra mycket större studier, varför inte av alla polisstyrda kameror i hela landet?

För egendomsbrott (cykelstölder, bilinbrott, skadegörelse, mordbrand) syns det ingen positiv effekt däremot. De brotten har förvisso minskat på de kameraövervakade torgen, men minskningen är ännu större på de torg i utsatta områden som inte fick kameraövervakning. Här var heller inte trenderna parallella innan övervakningen infördes, och jag använder därför andra metoder för att jämföra förändring och förflyttning (Weighted Displacement Difference och Weighted Displacement Quotient).

Uppklarning av brott?

Det finns betydligt färre studier kring hur kameraövervakning påverkar brottsuppklarningen, samtidigt som det är fullt rimligt att tänka sig att det blir lättare att utreda brott om det finns bra kamerabilder. I Sverige har BRÅ studerat frågan avseende kamerorna på Medborgarplatsen och Stureplan, och fann då att kamerorna hade avgörande betydelse för domar i rättegång - men bara i ett fåtal fall. 

Jag har inte tillgång till några personuppgifter, och har enbart utgått från huruvida andelen brott med en identifierad misstänkt ökade på de platser som fick kameror relativt andra platser. Det gjorde det. 

Men det är så få fall att det inte blir statistiskt signifikant. Om vi kommer ihåg att siffrorna för minskning av våldsbrott ovan var låga, så är det såklart ännu lägre nivåer av uppklarade våldsbrott. Om vi tolkar den icke-signifikanta förändringen på uppklarning av våldsbrott som verklig (vilket vi inte bör göra) så handlar det om att de 28 kamerapunkterna är associerade med ca 4 fler uppklarade fall av misshandel eller personrån per år. För egendomsbrott är det bara enstaka procent av brotten som klaras upp - även om brotten sker på kameraövervakade platser. Det här beror troligen på att de flesta brotten av den typen (cykelstölder, bilinbrott, skadegörelse) knappt utreds över huvud taget, medans kamerorna kan få stor betydelse vid exv skjutningar eller mord då större utredarresurs tillförs ärendet. Min slutsats av det hela blir därmed att det kanske vore värt att testa om det är värt att utreda fler av de brott som sker på platser som ändå är kameraövervakade, om inte annat för att ta reda på om det är värt besväret. 

Slutsats

Kamerorna i nordöstra Göteborg verkar ha bidragit till att minska våldsbrottsligheten, och de är också uppskattade av polisen, som också upplever att de har bidragit till en ökad trygghet. Däremot har det inte haft någon positiv effekt på egendomsbrotten, och ingen tydligt identifierbar effekt på uppklarningsprocenten. Att resultaten är mer positiva för våldsbrott än för egendomsbrott är tvärtemot vad den internationella forskningen påvisat, och en hypotes är att det kan bero på att kamerorna påverkar bostadsområden med starka lokala kriminella nätverk annorlunda än de påverkar andra typer av platser. 

Effekterna av kamerorna är inte heller gigantiska, och det kan därför resas frågetecken kring hur kostnadseffektivt det är utifrån de parametrar som här har studerats. Däremot kan det finnas andra effekter av kameror också, t ex på polisens arbetsmiljö, vilket ibland brukar lyftas fram. För att få en bättre bild av hur kameraövervakning påverkar lokalsamhällen, polis och brottslighet skulle det vara nyttigt med en stor nationell studie av alla polisens kameror där olika perspektiv på frågan kan belysas. 

Ökad risk för inbrott efter att grannen blivit utsatt

Igår publicerades en ny studie som jag skrivit tillsammans med Laura Hoppe som tidigare var masterstudent hos oss och numera är tillbaka i sitt hemland Tyskland där hon nu ska bli polis. Min vana trogen ska jag nu försöka att populärvetenskapligt sammanfatta artikeln så att resultaten blir mer allmänt tillgängliga.

Studien återfinns i European Journal of Criminology och berör fenomenet att ett inbrott relativt ofta brukar följas av ett nytt inbrott i närheten av den första händelsen, ett fenomen som kallas "nära återkommande mönster" på bökigt översatt svenska - near repeat patterns på engelska. Det här är ett fenomen som är väldigt väl belagt för inbrott, med en mängd studier internationellt och faktiskt även en svensk studie av mina kollegor Peter Lindström och Elina Martinez-Olsson. Anledningen till att dessa mönster uppstår antas teoretiskt bero på två mekanismer. Dels så kommer tjuvar efter ett framgångsrikt inbrott att få en "boost" och antingen själva återvända till ett närliggande hus, eller tipsa andra tjuvar om platsen. Men dels så kan det också handla om att platsen är "flaggad", att den uppvisar temporärt en ökad lämplighet för inbrott vilket gör att tjuvar oberoende av varandra kan dras till samma plats för att begå ett inbrott. 

I vår studie undersöker vi fenomenet lite närmare under en sexårsperiod i Malmö. Det vi gör är att titta dels på det generella mönstret över alla sex år, men också att bryta ut vart och ett av de sex åren separat och analysera dessa. Vi kommer fram till att near repeat mönster återkommer både för alla åren sammantaget och för vart och ett av de sex åren separat. Inom 100 meter från ett första inbrott och en vecka är risken i genomsnitt 2.3x högre för ett nytt inbrott, mellan 100 och 200 meter bort är risken 1.9x högre och så vidare. Detta vara fullständigt väntat och helt i linje med tidigare studier, men eftersom vi analyserar sex år kan vi också notera skillnader mellan åren. Vi finner då att det är ganska stor variation mellan olika år. Inom en vecka och 100 meter var som nämnts den genomsnittliga riskökningen 2.3 gånger - men detta varierar från 1.8 till 2.9. Dessa skillnader blir väldigt tydliga när vi studerar de lite svagare sambanden som inträffar efter mer än en vecka och mer än 100 meter bort. Ett sådant exempel är att det för vissa år finns en signifikant ökning av risken för ett inbrott 300 meter ifrån ett första inbrott inom en vecka med upp till 1.7 gånger högre risk, men för vissa år finns det ingen riskökning alls. Detta speglar i viss mån att det finns en variation i var inbrott inträffar, och hur koncentrerade dessa är, vilket kan ses på den figur från artikeln som summerar koncentrationerna. Det är på ungefär samma platser i staden som de gråsvarta koncentrationerna återfinns, men vissa år är de mörkaste fläckarna (högst koncentration) i en del av staden, och andra år i en annan del av staden.

Vi har gett vår studie undertiteln stabilitet och förändring för att betona våra fynd. De grundläggande mönstren är stabila, inom korta avstånd och korta tidsperioder finns återkommande en signifikant ökning av risken för bostadsinbrott efter ett första bostadsinbrott. Men också förändring, för även om de grundläggande mönstren är stabila så finns det också tydliga årliga skillnader. Vi försöker också ge förslag på möjliga orsaker till dessa förändringar, med utgångspunkt i två exempel vilka är markerade på kartan i övre högra hörnet. Bostadsområdet Kroksbäck är det kanske tydligaste exemplet, vilket 2013 och 2014 uppvisade mycket höga koncentrationer av inbrott. Dessa inbrott sammanföll med att fasaderna i området renoverades varpå en mängd inbrott inträffade inom bara några månaders tid. Via byggnadsställningarna var det enkelt att klättra upp till en lägenhet, slå in en ruta och ta sig därifrån med stöldgodset. Det är ett exempel på vad som i inledningen till denna text benämndes att en plats temporärt "flaggas" som lämplig för att begå brott, och effekten är här så stor att den får genomslag på statistiken för inte bara Kroksbäck, utan hela Malmö. När fasadrenoveringen är över (och dessutom några av tjuvarna gripits) sjunker inbrottsfrekvensen till mer normala nivåer, liksom styrkan i near repeat mönstren eftersom inbrotten nu inte lika tydligt inriktas mot en specifik plats under en begränsad tid.

Detta är kunskap som kan användas, och i viss utsträckning redan används av svensk polis, i det förebyggande arbetet. Efter ett inbrott kan det vara lämpligt för grannsamverkansföreningar eller liknande sammanslutningar att vara särskilt uppmärksamma. I flera svenska kommuner har det också testats att be körskolor förlägga sina lektioner till områden där det nyligen varit inbrott för att det ska finnas människor på plats vilket kan tänkas avskräcka tjuvar. Nyligen genomfördes också ett randomiserat experiment i England där polisen utifrån near repeat principen gav brottsförebyggande råd och hjälp i områden där det nyligen varit inbrott, vilket resulterade i en viss brottsförebyggande effekt. Det vår studie tillför till detta arbete är att det kan vara värt att särskilt inrikta dessa insatser mot platser där det kan finnas anledning att tro att risken för inbrott ökat givet någon förändring i den fysiska (eller sociala) miljön. När det finns byggnadsställningar uppsatta vilket underlättar lägenhetsinbrott är det nog en bra idé att satsa lite extra på det förebyggande arbetet.

Mycket mindre gatuvåld i områden med högre tillit

Min senaste studie (med Karl Kronkvist) är nu publicerad i British Journal of Criminology och min vana trogen kommer här ett kort populärvetenskapligt blogginlägg om studien. Studiens huvudresultat är att det är mycket mindre gatuvåld i bostadsområden som har högre nivå av tillit och förväntningar om samarbete. Kombinationen av tillit (eller sammanhållning) och förväntningar om samarbete för att lösa gemensamma problem (informell social kontroll) kallas kollektiv förmåga ("collective efficacy"), och en av huvudpoängerna med denna teori är att förklara varför det är mer brott i områden med högre fattigdom etc. Områden med högre fattigdom, arbetslöshet etc, stor utflyttning, och många olika befolkningsgrupper tenderar enligt teorin att ha en lägre kollektiv förmåga - och denna lägre kollektiva förmåga är en av huvudförklaringarna till att dessa områden också har en högre brottslighet.

Detta kan såklart tydligt kopplas till den svenska diskussion om utsatta områden med hög kriminalitet , och studien kanske kan vara av visst intresse även utanför den akademiska sfären. Rent akademiskt argumenterar vi för att studien tillför något nytt på tre olika sätt:
1) Den ger mer belägg för kollektiv förmåga i en Europeisk kontext, där år 2013 studier från London och Haag noterade mycket svaga samband mellan kollektiv förmåga och brottslighet.
2) Vi argumenterar för att våld i offentlig miljö (snarare än i privata miljöer) borde passa bättre för teorin eftersom den behandlar ett kollektivt fenomen
3) Vi anser också att teorin kan (bör?) kompletteras med en förståelse för den speciella situation som råder i centrum av städer med nattliv och stora koncentrationer av folk

Vi studerar huruvida det finns ett samband mellan kollektiv förmåga och polisanmält gatuvåld per 1000 invånare i Malmös bostadsområden efter en rad kontroller.  Det första steget med kontroller tar hänsyn till områdets "utsatthet" (se längst ner för detaljer) 
I steg två tillför vi kontroller för centrum-effekter, i form av utskänkningstillstånd som gäller efter klockan 01, samt hur mycket folk som har klivit på lokalbussen i närheten av bostadsområdet. Detta är variabler som normalt ej inkluderas, men som tydligt kan kopplas till förekomst av våld. Där det är mycket folk blir det mer våld (det finns fler potentiella offer och förövare), liksom på platser där det är mycket alkohol.

Karta: Densitet av gatuvåld (gult-rött) samt hur många som kliver på lokalbussen i närheten, desto större cirkel desto mer folk. 

I steg tre slutligen tar vi även hänsyn till nivån av gatuvåld två år tidigare. Detta är på grund av att våldet kan tänkas påverka flera av de andra variablerna, och det vi är intresserade av är ju huruvida det finns en koppling från kollektiv förmåga till våld (även om vi inte kan säga något om kausalitet här). Det är ett ganska konservativt test av sambandet eftersom våldsnivåer normalt är ganska stabila, men det stärker också slutsatsen om sambandet visar sig hålla.

Starkt samband
Sambandet visar sig också mycket riktigt hålla. Kollektiv förmåga har en stark koppling till mängden gatuvåld i alla modeller. Vi testar även att dela in gatuvåld i misshandel respektive rån - och då visar det sig att sambandet bortfaller (p=0.06) i den sista modellen för misshandel men är stabilt för rån.

Om vi jämför två bostadsområden som har ungefär samma nivåer av fattigdom, segregation etc och centrum-effekter så har alltså ett bostadsområde med högre nivå av kollektiv förmåga betydligt färre våldsbrott. Jämfört med genomsnittliga nivåer är en ökning med två standardavvikelser i kollektiv förmåga (motsvarar ungefär att gå från ganska låg till ganska hög) associerat med en halvering av nivån på gatuvåld. Faktum är att effekten av kollektiv förmåga är starkare och stabilare än effekten av centrum-variablerna - något som kanske inte var helt väntat. Det är också noterbart att det inte finns något samband över huvud taget mellan ett områdes utsatthet och nivån av våld efter att vi tagit hänsyn till kollektiv förmåga.


Variabeldetaljer
Utsatthet (concentrated disadvantage) utgörs av andel arbetslöshet, bidrag, utlandsfödda och ensamstående vuxna, samt medianinkomst, trångboddhet.
Stor boendeinstabilitet utgörs av andel hyresrätter, andel som flyttade ut från området föregående år, genomsnittligt antal år som folk bott i området.
Etnisk heterogenitet utgörs av sannolikheten att två slumpmässigt valda individer i området är födda i samma land.
Urbanitet utgörs av utskänkningstillstånd efter 01 per 1000 invånare samt mängden påbörjade lokalbussresor med en buffer på 200 meter från busshållplatsen aggregerat till bostadsområden.
Kollektiv förmåga utgörs av 5 enkätfrågor vardera över tillit/sammanhållning och informell social kontroll från Malmö OMrådesundersökning (MOMS) 2012.
Tidigare våld utgörs av polisanmält gatuvåld per 1000 invånare 2011.
 Utfallsvariabeln utgörs av polisanmält gatuvåld per 1000 invånare 2013.

Anmälningar om gatuvåld minskar i Malmös utsatta områden

Den som följt mina inlägg på bloggen och på twitter vet att jag längre har engagerat mig i frågan om att vi i Sverige har en del utsatta bostadsområden med stora problem. Jag har bloggat kring behovet av områdespoliser i områden präglade av fattigdom och otrygghet, om att många av de skottlossningar och sprängningar vi läser om i tidningarna  sker i dessa områden, samt om polisens beskrivning av lokala kriminella nätverk i utsatta bostadsområden.
Det finns stora problem i många av de fattigaste bostadsområdena i Sverige. Dessa problem har en stor inverkan på de som bor, eller arbetar, i dessa områden. Många boende är rädda medan poliser, brevbärare, fastighetsägare, socialarbetare, räddningstjänst och andra som arbetar i dessa områden utsätts för våld och hot. Detta samtidigt som samhället i stort blivit tryggare och säkrare - allt färre uppger sig vara rädda i Sverige och allt färre utsätts för grovt våld. Att denna klyfta i samhället diskuteras är viktigt och bra.

Men. Samtidigt blir det här viktigt att betona att vi vet mycket lite om utvecklingen i utsatta områden när det gäller brottslighet och kriminalitet. BRÅ har visat att skottlossningar har ökat kraftigt i utsatta områden, faktiskt kan utsatta områden förklara hela ökningen av skjutningar mellan 2006 och 2014. I övrigt vet vi egentligen inte så mycket, mer än det som anekdotiskt lyfts fram i media med jämna mellanrum.

Masterstudenten Marcus Larsson har försökt undersöka en delmängd av denna fråga i sin masteruppsats. Han undersöker utvecklingen av polisanmälningar om våld i offentlig miljö i Malmö under perioden 2009 till 2014, för utsatta områden relativt resten av staden. Han väljer att titta på fyra olika typer av utsatta områden:
* Utsatta områden som fattiga områden, de områden som hade lägst medianinkomst 2009
* Utsatta områden som våldsamma områden, de områden som hade högst nivå av våld i offentlig miljö 2009
* Utsatta områden utifrån Nationella Operativa Avdelningen (NOA) vid polisens definition
* Utsatta områden utifrån Malmö stads områdesprogram, som var en insats för att lyfta svaga bostadsområden

Marcus jämför trenderna för dessa olika definitioner av utsatta områden jämfört med resten av staden. Resultaten syns nedan.





 Dom blåa linjerna utgör här alltså utsatta områden utifrån dom fyra angivna definitionerna ovan. I inget av fallen har utvecklingen varit sämre i utsatta områden än i resten av staden. Faktum är att våld i offentlig miljö har minskat mer i de fattigaste områdena än i resten av staden, har minskat mer i de våldsammaste områdena än i resten av staden, och har minskat mer i de områden som enligt polisen är att betrakta som utsatta än i resten av staden. För den sista definitionen av utsatt, Malmö stads områdesprogram, är minskningen ungefär lika stor som den är i staden i övrigt. Trenden ser alltså positiv ut, men det är här viktigt att poängtera att det fortfarande är betydligt högre nivåer av våld i fattiga områden än i staden i övrigt. 
Trenden drivs av att våld i offentlig miljö har minskat kraftigt i de områden som var mest våldsutsatta år 2009 (övre högra bilden), vilket tydliggörs i nedanstående graf. De områden som var mest våldsutsatta 2009 innefattar i sin tur till stor del också de fattigaste områdena och de områden som polisen definierat som utsatta.


Våldet har minskat rejält i den femtedel av områdena som hade mest våld 2009, och har även minskat tydligt i den femtedel som kommer därnäst. Däremot har de områden som hade minst våld i offentlig miljö år 2009 faktiskt snarast registrerats för en ökning. Att de områden som var med i Malmö stads områdesprogram inte har haft en bättre trend än resten av Malmö kan därmed relateras till att dom områdena helt enkelt i genomsnitt inte hade så mycket våld från början. Samtidigt måste det betecknas som något uppseendeväckande att den stora satsning Malmö stad gjort på dessa områden inte har fått något genomslag avseende polisanmälningar om våld i offentlig miljö. Många av de satsningar Malmö stad har gjort är dock inriktade på skola, arbete och föreningsliv eller civilsamhälle, och får i det sammanhanget betraktas som långsiktiga. Häromveckan publicerades till exempel en ny studie om effekten av frivilligorganisationer på brottslighet, som visade att en sådan effekt mycket riktigt ofta kan identifieras, men det kan ta 10 år eller mer innan en sådan effekt manifesteras. Det ska bli intressant att följa utvecklingen kring detta i framtiden.

Den slutsats jag drar av Marcus uppsats är hur som helst att det inte finns något som tyder på att vi har en negativ utveckling när det gäller den allmänna bilden av våld i offentlig miljö i Malmös utsatta områden. Det går inte att utesluta att det handlar om förändringar i anmälningsbenägenhet såklart, men det får ändå som utgångspunkt betraktas som positivt. Detta alltså samtidigt som vi haft mängder av skjutningar och attacker med granater/sprängämnen i Malmös utsatta områden.

Samtidigt blir det här av vikt att notera att Malmö kan sägas ha upplevt en positiv utveckling även på andra sätt i utsatta områden, till exempel har mängden anlagda bränder och hot eller angrepp mot räddningstjänsten minskat kraftigt. Trots att vi ofta får läsa om skjutningar och liknande är det därmed inte omöjligt att det faktiskt har blivit lite bättre i Malmös utsatta områden, även om det i andra delar av landet samtidigt kan ha blivit sämre.

Bostadsområden som förklaring till var det anläggs bränder

I helgen kom min senaste vetenskapliga artikel ut online i Journal of Quantitative Criminology . Den behandlar ett viktigt geografiskt problem, att dom definitioner av bostadsområden och liknande som vi använder i forskningen sällan kan beskrivas som perfekta. Problemet kan indelas i två delmängder, dels hur stora bostadsområden (eller stadsdelar, grannskap etc) ska vara för att fånga det vi är intresserade av att mäta, och dels hur gränserna mellan områden ska dras för att på ett bra sätt fånga det vi är intresserade av.

I min artikel försöker jag utforska dessa problem när det gäller anlagda bränder i Malmö. Jag har delat in Malmö i 65 000 små fyrkanter, och sedan räknat hur många bränder som anlagts i respektive fyrkant under åren 2007-2011. I dom allra flesta fyrkanterna är det 0 bränder, men i ett par tusen är det åtminstone en anlagd brand, och i en handfull är det över tio.
Jag använder sedan en statistik metod för att försöka ta reda på hur mycket av bränderna i dessa små fyrkanter som verkar ha att göra med själva fyrkanten kontra hur mycket som kopplas till fyrkantens omgivning (bostadsområde). Fyrkanterna placeras in dels i Malmö stads indelning av bostadsområden (genomsnitt ca 2300 invånare) och dels i statistiska centralbyråns indelning av bostadsområden (~750 invånare), där båda dessa bostadsområdesindelningar utgår från hur staden ser ut, var vägar går, och liknande. För att testa bostadsområdets betydelse skapar jag dessutom påhittade bostadsområden av sex olika typer. Dom sex olika typerna av bostadsområden motsvarar ovan nämnda storlekar, samt en mycket mindre storlek, och fördelas på dels helt framslumpad placering av bostadsområdena, och dels en mindre slumpmässig placering där områden placeras ungefär som dom är placerade i Malmö stads / SCBs indelning. Totalt finns här alltså tre olika storlekar som jämförs (2300, 750 och 300 invånare i genomsnitt) och tre grader av slumpmässighet (helt slumpmässiga, delvis slumpmässiga samt ej slumpmässiga - malmö stads och SCBs). I bilden nedan som kommer från artikeln ges exempel på hur dessa ser ut. A visar byggnader i Malmö, D visar SCBs indelning, G visar Malmö stads indelning, B, E, H visar exempel på delvis slumpmässiga i tre olika storlekar och C, F, I visar exempel på helt slumpmässiga i tre olika storlekar.



Fyrkanten, som alltså är en liten, specifik plats har den största förklaringskraften. Det handlar t ex om fyrkanter med skolor (skolor är särskilt utsatta för anlagd brand), parkeringsplatser (bilbränder) eller sophus som också brinner relativt ofta. Men det finns också en tydlig skillnad mellan områden, och cirka 25% av variationen i anlagda bränder kan hänföras till platsernas omgivning.

När det gäller effekten av var gränser dras noterar jag att de delvis slumpmässiga områdena (B, E, H) har lägre förklaringskraft än de områden som definierats av Malmö stad och SCB. Skillnaden är signifikant, men motsvarar mindre än 20% minskning i förklaringskraften. Däremot är de helt slumpmässiga områdena (C, F, I) mycket sämre på att förklara variationen i anlagda bränder.  Min tolkning av det är att det viktiga är att bostadsområdena någorlunda utgår från stadens struktur (dvs ej är helt slumpmässiga), sedan har det en ganska marginell skillnad exakt var gränserna placeras - gränser som kastats ut på en karta av ett dataprogram utan någon som helst kunskap om hur staden faktiskt ser ut är inte så värst mycket sämre än de gränser som till exempel Malmö stad använder.

När det gäller skillnaden kopplat till storlek noterar jag att det inte finns någon signifikant skillnad mellan de stora och mellanstora områden jag tittat på. Malmö stads områden är ungefär lika bra eller dåliga på att säga något om var det anläggs bränder som SCBs betydligt mindre områden, och detsamma gäller för helt eller delvis slumpmässiga områden av dessa storlekar (E vs H, F vs I). Det här är av intresse eftersom flera forskare kring detta har argumenterat för att "smaller is better", vilket alltså inte dessa fynd stödjer.* Däremot hittar jag en stark ökning av förklaringskraften i de minsta områdena - och därav titeln på denna artikel, "Smallest is Better? The Spatial Distribution of Arson and the Modifiable Areal Unit Problem". Dessa fynd sammanfattas grafiskt i bilden nedan som är tagen från artikeln, där jag också har justerat alla modeller för andelen byggt land för att säkerställa att detta ej endast är en effekt av var byggnader har hamnat.



 Som nämndes ovan är det de specifika platserna som till största delen förklarar var det anläggs bränder - men omgivningen har också en effekt. Det kan förstås genom att närmare titta på dom platser där det varit mest anlagda bränder. Där finns till exempel ett par skolor, men det handlar då om skolor som ligger i väldigt fattiga bostadsområden. Andra platser som noteras för väldigt många bränder är av typen gator med mycket parkerade bilar - men sådana platser finns i hela staden, och de platser där det faktiskt är väldigt många bränder hittar vi i fattiga bostadsområden på platser där ungdomar bråkar med polisen. Både själva platsen och dess omgivning spelar roll, men när vi vill titta på omgivningen verkar det som att vi ska utgå från en väldigt liten omgivning. När det gäller den här typen av företeelser kan vi alltså tänka oss att stora områdesutvecklingsinsatser är lite för generella, utan förebyggande insatser bör istället inriktas mot gator, kvarter eller andra mindre geografiska enheter som verkar ha en större betydelse. Det här är också i linje med vad jag för ett par år sedan konstaterade avseende nivåer av samarbete och sammanhållning i en fallstudie av några bostadsområden i Malmö.

* Wikström med flera utgår dock i sitt argument från små områden när de argumenterar för smaller is better, så min studie bekräftar egentligen deras fynd, men nyanserar det något och pekar mot en eventuellt icke-linjär effekt av storleken.