Mycket mindre gatuvåld i områden med högre tillit

Min senaste studie (med Karl Kronkvist) är nu publicerad i British Journal of Criminology och min vana trogen kommer här ett kort populärvetenskapligt blogginlägg om studien. Studiens huvudresultat är att det är mycket mindre gatuvåld i bostadsområden som har högre nivå av tillit och förväntningar om samarbete. Kombinationen av tillit (eller sammanhållning) och förväntningar om samarbete för att lösa gemensamma problem (informell social kontroll) kallas kollektiv förmåga ("collective efficacy"), och en av huvudpoängerna med denna teori är att förklara varför det är mer brott i områden med högre fattigdom etc. Områden med högre fattigdom, arbetslöshet etc, stor utflyttning, och många olika befolkningsgrupper tenderar enligt teorin att ha en lägre kollektiv förmåga - och denna lägre kollektiva förmåga är en av huvudförklaringarna till att dessa områden också har en högre brottslighet.

Detta kan såklart tydligt kopplas till den svenska diskussion om utsatta områden med hög kriminalitet , och studien kanske kan vara av visst intresse även utanför den akademiska sfären. Rent akademiskt argumenterar vi för att studien tillför något nytt på tre olika sätt:
1) Den ger mer belägg för kollektiv förmåga i en Europeisk kontext, där år 2013 studier från London och Haag noterade mycket svaga samband mellan kollektiv förmåga och brottslighet.
2) Vi argumenterar för att våld i offentlig miljö (snarare än i privata miljöer) borde passa bättre för teorin eftersom den behandlar ett kollektivt fenomen
3) Vi anser också att teorin kan (bör?) kompletteras med en förståelse för den speciella situation som råder i centrum av städer med nattliv och stora koncentrationer av folk

Vi studerar huruvida det finns ett samband mellan kollektiv förmåga och polisanmält gatuvåld per 1000 invånare i Malmös bostadsområden efter en rad kontroller.  Det första steget med kontroller tar hänsyn till områdets "utsatthet" (se längst ner för detaljer) 
I steg två tillför vi kontroller för centrum-effekter, i form av utskänkningstillstånd som gäller efter klockan 01, samt hur mycket folk som har klivit på lokalbussen i närheten av bostadsområdet. Detta är variabler som normalt ej inkluderas, men som tydligt kan kopplas till förekomst av våld. Där det är mycket folk blir det mer våld (det finns fler potentiella offer och förövare), liksom på platser där det är mycket alkohol.

Karta: Densitet av gatuvåld (gult-rött) samt hur många som kliver på lokalbussen i närheten, desto större cirkel desto mer folk. 

I steg tre slutligen tar vi även hänsyn till nivån av gatuvåld två år tidigare. Detta är på grund av att våldet kan tänkas påverka flera av de andra variablerna, och det vi är intresserade av är ju huruvida det finns en koppling från kollektiv förmåga till våld (även om vi inte kan säga något om kausalitet här). Det är ett ganska konservativt test av sambandet eftersom våldsnivåer normalt är ganska stabila, men det stärker också slutsatsen om sambandet visar sig hålla.

Starkt samband
Sambandet visar sig också mycket riktigt hålla. Kollektiv förmåga har en stark koppling till mängden gatuvåld i alla modeller. Vi testar även att dela in gatuvåld i misshandel respektive rån - och då visar det sig att sambandet bortfaller (p=0.06) i den sista modellen för misshandel men är stabilt för rån.

Om vi jämför två bostadsområden som har ungefär samma nivåer av fattigdom, segregation etc och centrum-effekter så har alltså ett bostadsområde med högre nivå av kollektiv förmåga betydligt färre våldsbrott. Jämfört med genomsnittliga nivåer är en ökning med två standardavvikelser i kollektiv förmåga (motsvarar ungefär att gå från ganska låg till ganska hög) associerat med en halvering av nivån på gatuvåld. Faktum är att effekten av kollektiv förmåga är starkare och stabilare än effekten av centrum-variablerna - något som kanske inte var helt väntat. Det är också noterbart att det inte finns något samband över huvud taget mellan ett områdes utsatthet och nivån av våld efter att vi tagit hänsyn till kollektiv förmåga.


Variabeldetaljer
Utsatthet (concentrated disadvantage) utgörs av andel arbetslöshet, bidrag, utlandsfödda och ensamstående vuxna, samt medianinkomst, trångboddhet.
Stor boendeinstabilitet utgörs av andel hyresrätter, andel som flyttade ut från området föregående år, genomsnittligt antal år som folk bott i området.
Etnisk heterogenitet utgörs av sannolikheten att två slumpmässigt valda individer i området är födda i samma land.
Urbanitet utgörs av utskänkningstillstånd efter 01 per 1000 invånare samt mängden påbörjade lokalbussresor med en buffer på 200 meter från busshållplatsen aggregerat till bostadsområden.
Kollektiv förmåga utgörs av 5 enkätfrågor vardera över tillit/sammanhållning och informell social kontroll från Malmö OMrådesundersökning (MOMS) 2012.
Tidigare våld utgörs av polisanmält gatuvåld per 1000 invånare 2011.
 Utfallsvariabeln utgörs av polisanmält gatuvåld per 1000 invånare 2013.

Sarnecki, Invandrare och Brottslighet

Med anledning av Sarneckis DN-debattare om invandrare och brott har en ganska omfattande och ofta något förvirrande debatt uppkommit. Många efterfrågar mer kunskap i ämnet, men dom flesta verkar trots det knappt ha läst någon av den forskning som finns. Detta är ej mitt forskningsfält, men jag tänkte göra ett kort blogginlägg och peka på några av dom studier som alla dom som tycker detta är en mycket viktig fråga där vi behöver mer kunskap kan starta i.

Till att börja med, rubriken "Ökad invandring leder inte till ökat antal brott" utgår jag ifrån är satt av DN snarare än Sarnecki, även om Sarnecki argumenterar implicit i den riktningen i sin artikel. Det skulle vara mycket förvånande om invandring ej leder till mer brott. Att separera effekten av invandring på makro-nivå och beräkna hur mycket mer brott det handlar om är dock en metodologiskt knivig fråga som mig veterligen ingen försökt sig på i Sverige.

Den relaterade, men ej identiska, frågan om huruvida invandrare begår mer brott är däremot väl beforskad, och det är ett forskningsfält som Sarnecki är mycket väl insatt i. Sarneckis egen studie som han hänvisar till i sin debattare visar att invandrare har en tydlig överrepresentation. En stor del av den överrepresentationen kan hänföras till en rad kontrollvariabler som införs kring familjens omständigheter och bostadsområdet, men det bör noteras att även efter dessa kontroller finns en tydlig överrepresentation (åtminstone för män). Sarnecki har populärvetenskapligt sammanfattat forskning kring invandring och brottslighet i Sverige i en rapport för Fores (sidan 21-29) som kan rekommenderas för den som vill ha en snabbintroduktion.

När det gäller hur stor överrepresentationen är, vilket verkar vara vad dom allra flesta är intresserade av, visar Kardells forskningsgenomgång (2011) att frågan berörts i åtminstone 22 studier med start på 70-talet. Kardells slutsats förtjänar att citeras:
Trots alla dessa förändringar är alltså den sammantagna bilden att överrepresentationen består på en relativt stabil nivå. Utifrån denna konsensus är det svårt att se forskningsfältet som kontroversiellt i sig då resultaten pekar i samma riktning. Det är lika svårt att se tecken på något forskningstabu utifrån mängden studier.

När det gäller nyare forskning så kan Amber Beckleys avhandling (2015) lyftas fram. Hon gör avancerade analyser av invandrares brottslighet och finner bland annat att invandrare från krig ej begår mer brott men att invandrare från mer utvecklade länder (HDI) begår färre brott.

Invandrare är överrepresenterade i brottslighet i Sverige. Det är helt okontroversiellt och väl belagt. Det behövs definitivt mer kunskap om hur det kan förstås, vilket även noteras av Beckley (2015). Men jag har mycket svårt att förstå varför delfrågan om hur stor överrepresentationen är verkar betraktas som en avgrundsviktig fråga. Överrepresentationen har varit relativt stabil i över 30 år och är väl beforskad. Det är möjligt att den har förändrats. Det skulle vara intressant att veta. Men vad är det den kunskapen ska användas till? Varför är det så viktigt?

Anmälningar om gatuvåld minskar i Malmös utsatta områden

Den som följt mina inlägg på bloggen och på twitter vet att jag längre har engagerat mig i frågan om att vi i Sverige har en del utsatta bostadsområden med stora problem. Jag har bloggat kring behovet av områdespoliser i områden präglade av fattigdom och otrygghet, om att många av de skottlossningar och sprängningar vi läser om i tidningarna  sker i dessa områden, samt om polisens beskrivning av lokala kriminella nätverk i utsatta bostadsområden.
Det finns stora problem i många av de fattigaste bostadsområdena i Sverige. Dessa problem har en stor inverkan på de som bor, eller arbetar, i dessa områden. Många boende är rädda medan poliser, brevbärare, fastighetsägare, socialarbetare, räddningstjänst och andra som arbetar i dessa områden utsätts för våld och hot. Detta samtidigt som samhället i stort blivit tryggare och säkrare - allt färre uppger sig vara rädda i Sverige och allt färre utsätts för grovt våld. Att denna klyfta i samhället diskuteras är viktigt och bra.

Men. Samtidigt blir det här viktigt att betona att vi vet mycket lite om utvecklingen i utsatta områden när det gäller brottslighet och kriminalitet. BRÅ har visat att skottlossningar har ökat kraftigt i utsatta områden, faktiskt kan utsatta områden förklara hela ökningen av skjutningar mellan 2006 och 2014. I övrigt vet vi egentligen inte så mycket, mer än det som anekdotiskt lyfts fram i media med jämna mellanrum.

Masterstudenten Marcus Larsson har försökt undersöka en delmängd av denna fråga i sin masteruppsats. Han undersöker utvecklingen av polisanmälningar om våld i offentlig miljö i Malmö under perioden 2009 till 2014, för utsatta områden relativt resten av staden. Han väljer att titta på fyra olika typer av utsatta områden:
* Utsatta områden som fattiga områden, de områden som hade lägst medianinkomst 2009
* Utsatta områden som våldsamma områden, de områden som hade högst nivå av våld i offentlig miljö 2009
* Utsatta områden utifrån Nationella Operativa Avdelningen (NOA) vid polisens definition
* Utsatta områden utifrån Malmö stads områdesprogram, som var en insats för att lyfta svaga bostadsområden

Marcus jämför trenderna för dessa olika definitioner av utsatta områden jämfört med resten av staden. Resultaten syns nedan.





 Dom blåa linjerna utgör här alltså utsatta områden utifrån dom fyra angivna definitionerna ovan. I inget av fallen har utvecklingen varit sämre i utsatta områden än i resten av staden. Faktum är att våld i offentlig miljö har minskat mer i de fattigaste områdena än i resten av staden, har minskat mer i de våldsammaste områdena än i resten av staden, och har minskat mer i de områden som enligt polisen är att betrakta som utsatta än i resten av staden. För den sista definitionen av utsatt, Malmö stads områdesprogram, är minskningen ungefär lika stor som den är i staden i övrigt. Trenden ser alltså positiv ut, men det är här viktigt att poängtera att det fortfarande är betydligt högre nivåer av våld i fattiga områden än i staden i övrigt. 
Trenden drivs av att våld i offentlig miljö har minskat kraftigt i de områden som var mest våldsutsatta år 2009 (övre högra bilden), vilket tydliggörs i nedanstående graf. De områden som var mest våldsutsatta 2009 innefattar i sin tur till stor del också de fattigaste områdena och de områden som polisen definierat som utsatta.


Våldet har minskat rejält i den femtedel av områdena som hade mest våld 2009, och har även minskat tydligt i den femtedel som kommer därnäst. Däremot har de områden som hade minst våld i offentlig miljö år 2009 faktiskt snarast registrerats för en ökning. Att de områden som var med i Malmö stads områdesprogram inte har haft en bättre trend än resten av Malmö kan därmed relateras till att dom områdena helt enkelt i genomsnitt inte hade så mycket våld från början. Samtidigt måste det betecknas som något uppseendeväckande att den stora satsning Malmö stad gjort på dessa områden inte har fått något genomslag avseende polisanmälningar om våld i offentlig miljö. Många av de satsningar Malmö stad har gjort är dock inriktade på skola, arbete och föreningsliv eller civilsamhälle, och får i det sammanhanget betraktas som långsiktiga. Häromveckan publicerades till exempel en ny studie om effekten av frivilligorganisationer på brottslighet, som visade att en sådan effekt mycket riktigt ofta kan identifieras, men det kan ta 10 år eller mer innan en sådan effekt manifesteras. Det ska bli intressant att följa utvecklingen kring detta i framtiden.

Den slutsats jag drar av Marcus uppsats är hur som helst att det inte finns något som tyder på att vi har en negativ utveckling när det gäller den allmänna bilden av våld i offentlig miljö i Malmös utsatta områden. Det går inte att utesluta att det handlar om förändringar i anmälningsbenägenhet såklart, men det får ändå som utgångspunkt betraktas som positivt. Detta alltså samtidigt som vi haft mängder av skjutningar och attacker med granater/sprängämnen i Malmös utsatta områden.

Samtidigt blir det här av vikt att notera att Malmö kan sägas ha upplevt en positiv utveckling även på andra sätt i utsatta områden, till exempel har mängden anlagda bränder och hot eller angrepp mot räddningstjänsten minskat kraftigt. Trots att vi ofta får läsa om skjutningar och liknande är det därmed inte omöjligt att det faktiskt har blivit lite bättre i Malmös utsatta områden, även om det i andra delar av landet samtidigt kan ha blivit sämre.

Kameraövervakning på stortorget i Malmö - Uppdaterat

Blogginlägget uppdaterat (160610) med info kring skillnad avseende när alla kameror var aktiva! Tack till Gustav Alexandrie som uppmärksammade detta!

Nu har min studie om kameraövervakningen på stortorget i Malmö publicerats i International Criminal Justice Review,  och det är därmed dags för ett nytt blogginlägg. Generellt sett har kameraövervakning en relativt svag effekt, det fungerar framför allt på planerade egendomsbrott som bilinbrott, även om en svensk studie över kameraövervakningen i Stockholms T-bana också noterar en minskning av personrån. På senare år har ett större intresse däremot börjat riktas mot aktivt övervakade kameror som är direkt kopplade till polisinsatser. I USA har ett par studier funnit rätt bra effekter av att använda den typen av kameraövervakning till att effektivisera polisarbete på särskilt brottsutsatta platser, vilket funnits även minska våldsbrott. I Sverige har den här typen av övervakning kopplad till polisarbete bedrivits under flera år, och i Stockholm har BRÅ utvärderat effekten av insatsen. BRÅ kommer fram till att det inte haft någon signifikant effekt på brottsligheten, men ser ett visst värde i att kameramaterialet ibland används vid utredningar och noterar att polisen upplever kamerorna som ett viktigt instrument.
I Malmö har kameraövervakning funnits i området runt stortorget sedan augusti 2012, och var i full gång vid stortorget från början av november samma år. Det är den övervakningen som jag försökt utvärdera utifrån den snäva frågan om huruvida det har minskat förekomsten av misshandel i offentlig miljö. Till skillnad från kameraövervakning mer allmänt finns här en genomtänkt idé för hur detta ska kunna ha en förebyggande effekt. Kamerorna är endast aktiva på de tidpunkter när flest våldsbrott begås, helgnätter. Under dessa tider övervakas kameramonitorerna av en polis som spanar efter situationer där brott kan uppstå. Om denne polis till exempel ser två grupper av unga män som ser ut att vara avogt inställda till varandra kan hen snabbt meddela en polispatrull som finns på plats (det ska alltid finnas minst en patrull vid stortorget på helgnätter) och denna patrull kan i idealfallet hinna fram och de-eskalera situationen innan våld faktiskt utbrutit.

För att kunna identifiera en eventuell effekt av insatsen måste vi ha något att jämföra med, och i min studie har jag valt att använda mig av två olika typer av kontroller. Detta eftersom misshandelsbrott har minskat relativt kraftigt över hela staden, och det blir därmed intetsägande att konstatera att det också har minskat på Stortorget. På bilden nedan visas mängden misshandel i offentlig miljö fördelat på Stortorgsområdet (blå), det andra utelivsområdet i Malmö, Möllevången (röd), samt resten av staden (grön), och som kan noteras var det en kraftig minskning mellan 2011 och 2012. Vad detta beror på vet vi inte, även om det kan noteras att Malmöpolisen under denna period fick ett kraftigt tillskott av resurser vilken möjligen kan ha haft en viss inverkan.




För att utröna vilken effekt som kan kopplas till kameraövervakningen jämför jag dels utvecklingen av misshandel i offentlig miljö på helgnätter i det kameraövervakade området med utvecklingen i ett annat krogtätt och våldsdrabbat område - Möllevången - vid samma tidpunkter. Jag definierar jämförelseområdet utifrån hur stor densitet av nattklubbar det är i områdena i enlighet med kartan nedan där det stora blåmarkerade området i norr är stortorget, och det något mindre området söder om det utgör kontrollområdet.

Dessutom jämför jag stortorget på helgnätter med stortorget på vardagsnätter då kamerorna ej är aktiva. I min analys testar jag också en rad olika storlekar på vad som ska inkluderas avseende stortorget samt två olika stora varianter på kontrollområdet Möllevången (som syns med streckade linjer på kartan).

Resultaten som syns i tabellen nedan visar att misshandel gick ner med 20% på stortorget under de tider då kameraövervakning var aktiv, men misshandel gick ner med 37.5% på Möllevången. I jämförelsen mellan helgnätter och vardagsnätter på stortorget visade det sig finnas en icke-signifikant relativ minskning av misshandel när kamerorna är aktiva. Det verkar därmed ej som att kamerorna har haft någon effekt, men det går inte att helt utesluta eftersom den statistiska kraften i studien är låg.

	17/8 2011 – 16/8 2012	17/8 2012 – 16/8 2013	Difference	Relative effect size (95% CI)
Treatment (Exp 50)	35	28	-20.0%
Control area	32	20	-37.5%	.78 (0.34-1.78)
Control time	16	21	+31%	1.64 (0.66-4.05)

Slutsatsen av det hela är att ingen effekt av kameraövervakningen har kunnat påvisas. När jag testar att bara jämföra från den period då alla kameror var aktiva i början av november resulterar det också i icke-signifikanta effekter relativt båda kontrollerna, och ännu närmare en nolleffekt (Kontrollområden 0.89 - 95% CI 0.31-2.54, Kontrolltid 0.86, 95% CI 0.27-2.68). Jag vill dock understryka att det inte kan uteslutas att kamerorna har haft effekt. Tanken bakom denna typ av kameraövervakning är rimlig, och det har påvisats effekt av motsvarande studier i USA. En inte orimlig slutsats av mina resultat samt BRÅs resultat från Stockholm är dock att denna typ av kameraövervakning för att understödja polisarbete på brottsutsatta platser i alla fall har en mindre effekt i Sverige än vad som påvisats i USA - om det nu har någon effekt över huvud taget.